Stuck with his baby o.m

38

Ni får ett till kapitel för jag blev så glad av alla kommentarer jag fick!❤️

Oscar's perspektiv

Med försiktiga steg så gick jag in till Thea. Jag mötte hennes blick och ett leende prydde hennes rosa läppar. Hon hade Inez i famnen. Jag satte mig ner på en stol. "Allt bra?" Frågade hon och jag skakade svagt på huvudet med blicken fäst neråt i golvet. "Vad har hänt?" Frågade hon igen och jag började med ett andetag. "Vanessa födde också idag. Och jag ljög för henne när jag skulle hjälpa dig o nu förlorade jag chansen att få tillbaka henne, igen.." sa jag lågt och begravde mitt ansikte i mina händer. En suck lämnade hennes mun. "Jag förstår inte hur jag lyckas. Jag vill inte vara såhär" sa jag lika lågt igen och tårarna började rinna ner för mina kinder. Jag hatar mig själv. Och jag vet att ni hatar mig också. Men jag vill verkligen inte att det ska vara såhär.
"Du är kär i henne" sa Thea tillslut och jag gav ifrån mig en nick och en snyftning. "Det är jag, jag är jättekär i henne. Jag vill inte leva utan henne, eller Celine" sa jag och flyttade blicken till Thea istället. Hon tittade besviket ner. "Snälla, ta det inte personligt. Var inte arg på mig, om jag ska bli en bättre människa så måste jag börja ta beslut som gynnar mig och inte någon annan. Jag kan inte stanna hos dig bara för att vi har ett barn eller för att du vill. Jag kan försöka hjälpa dig så gott jag kan, men det var Vanessa som jag föll för först. Det var Vanessa som blev gravid först. Det är Vanessa som jag ska vara med och leva med. Jag är ledsen Thea" sa jag och drog chockat ihop ögonbrynen av förvåning av vad jag just sa.
"Du är falsk.." sa hon tyst och jag nickade. "Ja, det är jag. Och jag står för det" svarade jag och försökte låta självsäker. "Du är rörig" la hon till och jag nickade återigen. "Ja, det är jag verkligen. Jag är jätterörig och har behandlat både dig och Vanessa som luft, framförallt Vanessa. Och det står jag för också. Men jag skäms" sa jag och hon satte armarna i kors. "Du är en idiot" la hon till igen och jag suckade. "Okej nu räcker det" sa jag och reste mig upp från stolen.

"Det behöver inte sluta såhär" sa Thea en aning besviket. "Nej, jag vet" sa jag och mötte hennes ögon. "Men jag vill att det slutar såhär" sa jag och gick ut ur rummet.