Stuck with his baby o.m

26

Jag tog en kort paus då det behövdes. Men nu är jag tillbaka.

Vanessa's perspektiv

Vi hade plockat upp alla saker till lägenheten när vi kommit hem igen. Bröllopsnatten var galen, hela bröllopet var galet. Bästa dagen i mitt liv.

"Jag måste ut och springa" sa Oscar och tog på sig sina träningskläder. "Nu? Varför?" Frågade jag och satte mig ner i soffan, som vanligt. "Måste få bort tårtan och resten av all överflödig mat som vi mumsade i oss igår" sa han och klappade sig på magen. "Du är ju galen, jag skulle aldrig ens tänka tanken att gå ut o springa, palla vara nyttig" sa jag och lutade mig bakåt. Han skrattade lite och kysste mig mjukt. Jag log mot honom innan han försvann ut ur lägenheten och dörren stängdes.

En djup suck lämnade min mun. Jag tittade ut på den blåa himmelen. Kuvertet Thea gav mig igår, jag har inte tittat än och nu är jag ensam. Jag tog tag i min handväska som stod en bit från soffan, jag drog den över golvet fram till soffan där jag satt. Jag tog upp kuvertet och lutade mig bakåt igen. "Asså gud, du gör mig andfådd av att bara sträcka på mig" sa jag och tittade ner på min mage som gjorde små rörelser på sig.
Jag log återigen innan jag öppnade kuvertet, jag tog upp pappret som låg i och la ner kuvertet bredvid mig. Jag vecklade ut pappret som var vikt, ett brev. Det var oväntat.
Jag började läsa

Vanessa, världens underbaraste kompis man kan ha.
Jag vill börja med att tacka för alla gånger du har funnits vid min sida och alla gånger du har kommit till mig med glass mitt i natten pågrund av någon kille. Alla våra minnen, minns bara bra minnen. Kvällarna vi har skrattat tills det gör ont i magen. Kvällarna vi har gråtit till någon film för barn på 7 år. Kvällarna vi har gråtit över kändisar ihop.
Du har varit bästa kompisen alla drömmer om. Och då kommer jag här. Världens sämsta. Du förstår nog inte nu. Låt mig förklara.

Jag är så ledsen för att förstöra din dag. Till och med ditt äktenskap kanske. Dagen efter ditt bröllop. Förlåt.
Men jag kan inte hålla det här hemligt för dig mer.
Det finns ingen Daniel, Daniel är inte min kille. Daniel är inte pappan till mitt barn.
Oscar, Ogge. Din man är pappan till mitt barn. Jag bär på Oscars barn, en flicka som ska heta Inez. Han har hållt det här hemligt för dig länge, och under den tiden så har han varit med mig när han istället kanske har sagt att han ska till Omar. Till gymmet. Vad som helst.
Och han vägrar att berätta för dig. Jag känner mig så dålig och du hatar mig säkert nu. Men det är okej, för nu hatar jag mig själv också. För jag har sjunkit så lågt.
Jag är så hemskt ledsen för att det blev såhär Vanessa. Jag ångrar allt. Jag vet inte om det här är slutet på våran vänskap. Jag antar det, du kommer aldrig vilja prata med mig igen.
Förlåt.
                                  Thea