Stuck with his baby o.m

7

Oscar's perspektiv

Jag tittade på Vanessa som stod och målade väggarna inne i bebisen rum. Jag log och gick fram till henne. "Går det bra?" Frågade jag och hon drog penseln mot min kind. "Allt går bra" sa hon och log. Jag skrattade lite och drog min hand över kinden och tittade på min hand. "Men vafan" sa jag och hon log. Jag tog penseln snabbt ifrån henne och drog den över hennes arm. Hon skrattade tyst åt mig och tog upp en annan pensel. Vi fortsatte måla.

"Åh så fint" sa Vanessa och gick runt i rummet samtidigt som hon drog sin hand över den vita väggen. Jag log och ställde in sängen.
"Ska den stå här?" Frågade jag och hon nickade. Vi började inreda lite smått.
"Jag längtar" sa hon och la sina händer på sin mage. Jag log försiktigt och fortsatte inreda. "Är det något?" Frågade hon och jag blundade. "Nej" svarade jag och hon tog ett djupt andetag. "Är du säker?" Frågade hon och jag nickade. Hon gick fram och kramade om mig. "Jag är okej Vanessa" sa jag och hon tittade på mig. "Jag kan väl få krama dig för det?" Sa hon och tittade konstigt på mig.

Jag suckade och gick ut ur rummet. Hon gick efter. "Oscar? Vad är det?" Frågade hon och jag gick in i sovrummet. "Jag pratar med dig" sa hon och tog tag i min handled. "Nu är du såhär igen, nu förändras du igen" sa hon och jag tittade ner. "Jag vet bara inte om jag är redo för ett barn" sa jag och hon tittade på mig. "Du skojar med mig nu?" Sa hon och jag skakade lite på huvudet. "Det är lite försent för att ångra sig nu, fan för dig om du gör slut" sa hon och jag tog hennes hand. "Jag ska inte, jag är bara rädd.. Det går säkert över" sa jag och hon släppte min hand. "Du är så nära botten nu, en gång till och det är slut. Jag kommer inte tillbaka då" sa hon och jag kramade om henne. "Jag ska söka hjälp, jag lovar"