Stuck with his baby o.m

29

Vanessa's perspektiv

Felix gjorde te åt mig. Jag bäddade i gästsängen. Måste ju ha någonstans att sova.
"Jag är inte i vägen va?" Frågade jag försiktigt och fixade med påslakanet. "Nejmen gud, absolut inte" sa han vänligt och jag log smått. Just nu i stunden så känns allt helt okej, det gör inte ont. Men jag vet att ikväll när jag ska sova så kommer jag vara ensam och ledsen. Jag kommer gråta, då kommer det göra ont. Jag kommer bli rädd för att sova. Felix gick in till mig med två koppar. "Säkert att jag inte är i vägen?" Frågade jag och satte mig på sängkanten. "Jag lovar" sa han och ställde koppen på sängbordet. "Tack" sa jag och log lite tacksamt.

"Visste du om allt det här?" Frågade jag och drack lite av mitt te. "Förlåt, men ja det gjorde jag" svarade han och jag nickade. "Varför sa du inget?" Frågade jag och han tog ett djupt andetag. "Jag ville inte att du skulle få höra det från mig. Jag ville att Oscar skulle berätta" svarade han och jag tittade ner i mitt knä. "Det var Thea som berättade, igenom ett brev" sa jag tyst och han la sin hand på min kind "vi behöver inte prata om det här. Du blir ledsen" sa han och jag nickade till svars.

LÄS!!
Det blev ett kort kapitel det här för ni fick ett långt idag. Men nu vill jag att ni som vill ha svar på frågor, kommenterar. Ni kan ställa frågor till:
•Vanessa
•Thea
•Felix
•Oscar (Ogge)
•Mig, författare
Svaren kommer upp imorgon i det inlägget som kapitlet är i. Puss o ha en bra kväll!❤️❤️