Syster till Harry Styles

23

1 månad har nu gått sedan jag la på sjukhuset, 1 månad sedan Louis sårade mig, 1 månad sedan jag fick reda på att min bror vad adopterad. Harry må inte vara min bror av samma blod, men han kommer alltid att vara min bror i mitt hjärta. Men Harry mår riktigt dåligt just nu, för det mesta sitter han bara inne på sitt rum och gör ingenting, bara sitter där, ibland gråter han, ibland skriker han, ibland slår han sönder saker. Detta tog väldigt hårt på honom, våra föräldrar har försökt ringa och prata med honom nu vartenda dag den senaste månaden, men han har bara nekat vartenda utav deras samtal. Även ifall jag också är arg så kunde jag inte låta bli att acceptera en gång och då berättade dem för mig att dem hade tänkt berätta det för oss, men det var den tiden då Harry ignorerade oss så dem fick ju inte tag på honom, så dem kunde ju inte säga sanningen till honom, och de ville inte göra mig mer upprörd och ledsen än vad jag redan var under den tiden. När jag fick höra det så släpptes min ilska, men jag var fortfarande ledsen och jag tyckte fortfarande hemskt synd om min bror. Den enda som Harry pratar med nu är Jane, ibland Louis, men han vill inte prata med någon utav oss andra. Fansen har också märkt att någonting är fel med honom, och det går olika rykten om vad som har hänt, men ingen utav dem vet om sanningen. Jag undrar faktiskt ifall dem någonsin kommer att få reda på sanningen...

"Nova.." säger en röst svagt. Jag vänder mig snabbt om och ser Louis. Jag blev genast helt spänd i kroppen, jag har ignorerat honom nu i 1 månad enda sedan vårt snack. Louis gick sakta fram till mig och stannade bara några centimeter ifrån mig. 

"Kan jag inte få en ny chans? 1 månad har gått nu.. och jag saknar dig verkligen super mycket" sa han i en viskning. Jag betraktade hans ansikte i några sekunder.

"okej" svarade jag svag och gav honom ett svagt leende. Louis ansikte lös upp.

 "tack så mycket Nova, jag lovar att du inte kommer at ångra dig" sa Louis med ett brett leende på sina läppar. Jag log osäkert tillbaka. 

"Men kan jag ta med dig ut på en dejt idag?" frågade han. 

"Imorgon går bra, idag ska jag ut med Jane och Alex" svarade jag och gav honom ett svag leende. "Jaha, men imorgon går bra" sa han och log brett innan han gick iväg.

Jag satt på ett fik i ett shoppingcenter med Jane och Alex. Ibland kom det några fans till grabbarna som ville ha bilder med oss, så det fick dem. Men för det mesta fick vi vara ifred. 

"Hur är det med Harry..?" frågade jag tyst. Han var ett väldig känsligt ämne just nu. Jane tittade medlidandes på mig.

"han har blivit bättre, men han har fortfarande en del kvar..." svarade hon tyst. Tårar började tryckas fram i mina ögon men jag tvingade undan dem. Jag nickade svagt och tog en klunk utav min smoothie. 

"Men hur går det med dig och Zayn?" frågade jag Alex för att byta samtalsämne. 

"Det går bra, vi har det jättebra tillsammans" svarade hon och log svagt mot mig. Jag nickade och tog ännu en gång en klunk utav min smoothie. Det fall en pinsam tystnad över vårt bord, vi alla 3 bara satt där och drack utav våra drickor. 

"Men hur går det för dig då?" frågade Alex helt plötsligt. Jag kollade på henne.

 "va?" frågade jag och flinade svagt. 

De båda två gav mig blicken spela-inte-dum-vi-vet-att-du-vet-vad-vi-menar. Jag suckade och flinade svagt, men mitt flin dog snabbt ut. 

"Jag vet inte... jag vet inte vem jag ska välja utav dem, jag har verkligen ingen aning! Jag älskar dem alla 3... Det är så himla jobbigt! Jag vill inte behöva välja!" sa jag sorgset och tittade ner på min mugg. 

"Någon dag så kommer du att veta, och då kommer vi alla att finnas där för dig. De andra två som inte blir valda kommer att gå vidare med sina liv, och dem kommer aldrig att vara arga på dig, kanske lite ledsna till en början, men dem kommer att gå vidare med sina liv dem också, det lovar jag" sa Jane och tog min hand och kramade svagt om den. Jag tittade försiktigt upp på dem och dem båda två gav mig ett vänligt leende. Jane hade rätt om allt hon sa, jag nickade ännu en gång och gav dem ett leende.

Alex öppnade dörren in till huset, inne i hallen stod de andra 4 grabbarna och tittade på oss. Dock så saknades en, den 5:e utav dem. Min bror. Jag suckade och hängde av min jacka och tog av mig mina skor, samma sak gjorde Jane och Alex. Till slut så hörde vi en hög harkling, det var Zayn. Våra blickar flyttades upp till dem och vi betraktade dem under tystnad. 

"Harry sitter i köket, han vill prata med oss alla" sa Liam efter några minuters tystnad. Mina ögon blev stora. Var Harry ute ur sitt rum? Jag knuffade undan de 4 grabbarna som stod i vägen och sprang mot köket. När jag kom in till köket så såg jag min bror stå och laga mat, precis som han alltid brukat göra. Hans blick lämnade maten och tittade mot dörren istället där jag stod. När han såg mig så började tårar bildas i hans ögon, samma sak i mina. Jag sprang fram till honom och omfamnade honom. Jag tryckte min bror hårt mot mig och grät hysteriskt mot hans axel. Jag hade saknat honom super mycket. Harry klappade mig svagt på ryggen för att försöka lugna ner mig. Efter några minuter så lyckades han lugna ner mig och jag tog ett steg undan från honom. Jag betraktade hans tröja som just nu var helt blöt utav tårar vid den ena armen. Jag fnissade svagt.

 "förlåt för att jag blötte ner hela din tröja" sa jag och snyftade. Harry gav mig ett svagt leende.

 "det gör inget" svarade han. Jag log svagt mot honom innan jag gick och satte mig vid bordet där de andra satt och tittade på oss. Jag satte mig bredvid Liam och en tom stol. Jag flyttade försiktigt min stol närmare Liam och lutade mig mot hans axel. Liams högra arm låg strax på min midja och hans vänstra hand tog tag i min ena hand, därefter flätade han samman våra fingrar.

Några minuter senare så hörde jag hur en stol drogs ut och sedan hur en person satte sig på den och därefter flyttade in mot bordet igen. 

"Vi behöver prata".