Syster till Harry Styles

18

Alla vid bordet blev stumma, speciellt jag och min och Harrys föräldrar.

"Det stämmer inte alls det. Du är ju en blandning utav oss båda!" svarade mamma med en nervös röst och ett nervöst skratt efteråt.

"Jag må vara skallig nu men jag hade mörkt hår när jag var yngre, vilket du har ärvt från mig. Dina gröna ögon har du ärvt från din mamma och du har fått en blandning mellan våra läppar. Din benstruktur har ärvt från mig fast din näsa har du dock ärvt från din gammelfarfar." sa pappa och gav honom ett leende. Harrys ansiktsuttryck blev helt blankt, han vände sig sedan mot mig.

"Men hur kommer det sig att Nova är mest lik dig pappa och att jag inte är mest lik mamma?" frågade Harry svagt. Mamma och pappa ryckte bara på axlarna,

"det bara är så ibland" svarade mamma och gav honom ett leende. Harry blev tyst i några sekunder men till slut så gav han dem ett brett leende och fortsatte att äta. Wow vad var det som precis hade hänt? Min blick for över det enorma bordet. De andra grabbarna och Alex satt och stirrade på oss, inte pinsamt alls nej.

"Men grabbar... Tänk på att de flesta som bor här är galna i er... Så att ni tänker på att klä ut er eller något sådant när ni går ut" sa min pappa. Alla 5 började skratta "det ska vi tänka på" sa Louis.

"Vi lovar" sa Zayn. Dem gav allihopa Harrys och min pappa ett brett leende.

"Tack för maten Mr.Styles" sa Alex och de andra 4 grabbarna i kör.

"Det är nemas problemas, men kalla mig Mathias" sa pappa med ett leende. De alla nickade innan dem gick ifrån köket och lämnade kvar mig och mina föräldrar själva. Harry hade gått ifrån först för att bära upp allas väskor till de olika rummen.

"Ska jag hjälpa till med något?" frågade jag mina föräldrar och lutade mig mot diskhon. Min mamma petade på min arm, vilket betydde att jag skulle flytta på mig så att hon skulle kunna diska.

"Ja... Få Harry på andra tankar" sa min pappa vid bordet.

"Vadå?" frågade jag, jag förstod inte till en början men sedan förstod jag.

"Därför det vid matbordet... det är inte sant. Vi vill att han ska glömma att han ens en gång tagit upp det för, ja det är bara inte sant" berättade min mamma.

"Okej, okej" svarade jag svagt och nickade."Men gå nu ut till de andra" sa min mamma snabbt och log nervöst. Jag sa inte emot, utan jag gjorde som de sa. Jag lämnade köket och gick in i vardagsrummet där jag blev mött utav tre ivriga pojkar.

"Vill du sova hos mig?!" frågade dem alla 3 i kör med vars ett brett leende på sina läppar. Jag tittade förvirrat på dem.

"Vänta, vänta, vänta" sa jag och gick över till soffan och satte mig brevid Zayn.

"Detaljer tack". Zayn suckade,

"det finns bara 5 sovrum, vi grabbar får vars ett. Jane kommer imorgon så hon kommer sova med din bror, Alex sover med mig, alltså är det bara du kvar!" sa Zayn och höll ut sina händer mot de 3 grabbarna som stod framför oss.

"Exakt" sa dem ännu en gång i kör. Jag flinade åt dem,

"ni är bara för söta".

"Och Zayn" sa jag och vände mig mot honom -

"Du är den sötaste" flinade jag fånigt och nöp honom i kinden. Zayn skrockade högt innan han blev avbruten utav en harkling. Det var Louis.

"Okej hmm..." sa jag och tittade på dem alla 3 - Idag och på fredag kan jag sova hos Louis, på onsdag och lördag kan jag sova hos Niall och på torsdag och söndag kan jag sova hos Liam" sa jag och gav dem ett leende.

"Låter bra!" sa dem i kör och gick iväg. Jag och Zayn skrattade svagt åt dem när dem hade gått iväg,

"dem är verkligen konstiga ibland" sa jag och flinade brett.

"Jupp" svarade Zayn och log brett. Plötsligt kom Harry nerspringandes från trappan. Han pratade i telefon med någon, tyvärr kunde jag inte höra ifall det var han sa till personen på den andra sidan luren för han susade snabbt förbi oss och in till rummet bredvid. Zayn och jag flyttade blicken från dörren och till varandra istället och ryckte på våra axlar.

"ZAYN!" ropade plötsligt Alex som kom nerrusandes för trappan med ett fånigt leende på sina läppar. När hon var nere för trappan sprang hon vidare

"HJÄLP!" ropade hon. Zayn och jag bara skrattade, men sedan såg vi att Niall jagade henne.

"Jag tror att jag bara ska springa och hjälpa min flickvän" sa Zayn och gav mig ett leende innan han reste sig upp och rusade efter Niall och Alex. Där blev jag kvar själv i soffan.