Syster till Harry Styles

24

Alla vände sig om mot min bror. Min brors blick for över alla som satt vid bordet innan han tittade ner på sina händer igen. 

"Jag kommer att åka bort i en vecka eller två för att prata med mina och Novas föräldrar. Där kommer jag att reda ut saker med dem och vi kanske till och med kommer att försöka hitta mina riktiga föräld-" sa min bror innan jag avbröt honom.

 "Men då tänker jag följa med!" sa jag och betraktade Harrys ansikte. Harry bara tittade på mig och skakade på sitt huvud.

"Nej du får inte följa med. Det är en anledning till varför du inte får följa med...". 

"Och vad är det för anledning?" frågade jag.

"Du har ett viktigt beslut att göra, du ska ha det roligt med grabbarna nu så att du sedan kan välja vem utav dem det är du vill ha-". 

"Men jag vet ju inte vem det är jag vill ha just nu! Jag behöver mer tid!" svarade jag upprört. Jag reste mig upp från min stol och började gå runt i köket. En pinsam tystnad föll över hela rummet. 

"Lita på mig Nova, du kommer inte behöva mycket mer tid till. Du har bott med oss i 3 månader nu, ditt hjärta kommer snart att veta vem som är den rätta... Och det är inte rättvist att grabbarna ska behöva gå och vänta så himla länge..." svarade min bror. 

Han hade rätt, dem ska inte behöva vänta så himla länge... Men hur vet han ifall mitt hjärta kommer att veta? 

"Okej". Nu stod jag stilla i köket och tittade på min brors rygg. Harry vände sig om och tittade på mig, 

"när jag kommer tillbaka hit så ska ett beslut vara taget". Jag nickade svagt. 

"Men Louis, du och jag skulle ju gå ut imorgon. Kan vi gå ut idag istället?" frågade jag och gav honom ett leende. Louis tittade upp på mig. 

"sorry... mina bokningar är imorgon... Men du kan ju gå ut med någon utav de andra två idag?" föreslog Louis. Jag nickade ännu en gång.

"jag kan gå ut med dig" sa Liam och log glatt. Jag tittade över på Niall. Niall kommunicerade med Liam med sin blick, men Liam bara skakade av sig hans blick. 

"Då går jag ut med dig i övermorgon Niall". Niall nickade glatt innan han vände sig om mot Zayn, för Zayn hade petat på honom. 

"Kom då" sa jag och flinade åt Liam. Liam hade suttit kvar på sin plats och stirrat ner i sina händer men när han hörde min röst så tittade han upp mot mig. Han reste sig därefter upp och gick fram mot mig. 

"Hallå, ska jag inte få en kram? Jag åker idag" sa Harry och plutade med sin underläpp. Jag flinade åt min fåniga bror innan jag sprang fram till honom och kramade hårt om honom. 

"Ha det bra" mumlade jag mot hans bröstkorg. Harry pussade mig mitt på huvudet innan han backade undan och nickade. Han gav mig ett brett leende innan jag vände mig om och gick fram mot Liam. Liam tog min hand och flätade samman våra fingrar. 

"Så vad har du planerat?".

Liam och jag hade bara åkt ut till parken och lagt oss ner på gräset för att titta på stjärnorna. Det var riktigt mysigt. 

"Liam.." Liam vände sin blick mot mig. 

"Vad är kärlek?" frågade jag lugnt. Liam tog min hand och la den på sitt bröst. Jag kunde känna hur hans hjärta dunkade hårt och snabbt. 

"Du är definitionen av kärlek Nova. Du får mitt hjärta att slå som en galning. Jag vill vakna upp och ha dig bredvid mig varje morgon, jag vill ha dig vid min sida varje dag jag lägger mig, jag vill vara anledningen till att du skrattar och mår bra, jag vill vara vid dina sida och trösta dig när du mår dåligt. Du får mig att må som ingen annan kan få mig att må. När jag är med dig så är jag bara så himla lycklig, och det finns ingen annan i denna värld som kan ta fram den lyckan i mig, förutom du" sa han. Tårar hade börjat rinna nerför mina kinder. 

"Känner du mitt hjärta?" frågade han. Jag nickade svagt. "Det är du som får mitt hjärta att slå så, ingen annan i denna värld kan göra det". Ingen hade någonsin sagt något så vackert till mig förut. Mer och mer tårar började rinna nerför mina kinder nu, dem tog aldrig slut. Till slut la Liam sina armar om mig. 

"Jag älskar dig Nova" viskade han i mitt öra. 

"Jag älskar dig med" väste jag med gråt i halsen. Liam gav mig ett svagt leende innan han höll om mig ännu en gång.

Ring ring. Plötsligt började det ringa från Liams ficka. Jag vet inte hur länge vi bara hade lagt och kramat om varandra. Liam trasslade sig försiktigt ur mitt grepp. Jag lutade mig på mina armbågar och betraktade honom medan han fiskade upp sin mobil ur sin ficka. När han såg vem det var som ringde så blev hans blick orolig och han såg... rädd ut? Undra vem det var... 

"Hallå?" sa Liam svagt. Personen på den andra linjen prata med honom. Liam såg så ledsen och så rädd ut. 

"Okej... jag kommer" svarade han och försökte hålla undan sina tårar som börjat byggas upp i hans ögon. Liam la snabbt på och höll kvar sin mobil i sin hand. Han reste sig snabbt upp. 

"Jag skjutsar hem dig, jag måste resa bort några dagar" mumlade han svagt och sträckte ut sin hand för att jag skulle ta den. Jag tog hans hand och han hjälpte mig att resa mig upp. 

"Va? Vad är det som har hänt?" frågade jag oroligt. Liam ignorerade bara min fråga och började gå istället. 

"Liam". Liam vände sig om mot mig och tittade sorgset på mig.

"Det börjar bli sent, kom" sa han och försökte ta min hand. Jag slog undan hans hand och tittade allvarligt på honom. 

"Vad är det du inte berättar för mig?". Liam suckade och vände sig om och började gå igen. Jag gick snabbt efter honom. När jag hunnit ikapp honom så tog jag hårt tag i hans arm och stannade honom. 

"Vad hände med att alltid berätta saker för varandra? Du vet exakt alla hemligheter om mig, du vet till och med vad som hände mellan Louis och mig. Vad är det du håller hemligt för mig? Vem var det som ringde? Du vet att jag alltid kommer att stötta d-". 

"Nova, jag kan inte berätta detta för dig och jag tänker inte berätta det för dig heller" avbröt Liam mig. Jag slängde upp mina armar i luften för att visa att jag gav upp. Liam suckade tungt och började ännu en gång gå mot bilen och jag gick snabbt efter honom.

"Jag följer med dig upp till mitt rum och säger god natt till dig för jag måste ändå packa" mumlade Liam när vi parkerat bilen. Hela bilturen hem hade varit helt tyst. Jag var arg på honom för att han höll något hemligt för mig. Varför litade han inte på mig? Jag hade ju berättat allt för honom och jag litade på honom... Jag öppnade snabbt min bildörr och stängde den lika snabbt. Jag hade ignorerat vad Liam sa. Jag väntade inte heller på honom utan jag gick i raks takt in till huset. När jag hängt av mig mina ytterkläder så rusade jag upp på Liams rum. Jag tog av min mina kläder som jag haft på mig under dagen och drog på mig en utav Liams t-shirts. Liam kom in strax efteråt och stängde dörren efter sig. 

"Liam kan jag få den koftan som jag brukar ha? Jag fryser" sa jag tyst. Jag hade lagt mig under täcket men det var så kallt nu. Liam nickade och gick över till stolen där Liam mjuka kofta låg. Jag brukade använda den jätte ofta, jag hade på mig den nästan varje dag (förutom när den låg i tvätten). Den var så mjuk och gosig och den luktade... Liam. När Liam åker iväg så brukar jag ligga och lukta på hans kofta och gråta på den... För det är väldigt ofta Liam har behövt åka iväg nu den senaste tiden. 

"Kommer du att vara hemma tills min fotbollsmatch på torsdag..?" frågade jag svagt när jag fått koftan. Liam tittade sorgset på mig innan han skakade på huvudet. Jag blev riktigt ledsen nu, han hade lovat mig. 

"Varför reser du så mycket? Vad är det du åker?" frågade jag surt. Liam bara tittade på mig innan han fortsatte att packa. Ännu en gång ignorerade han mig. Jag slängde av mig täcket och klev snabbt ur sängen. Jag gick fram till Liam och höll upp mitt finger mot hans bröst. 

"Nu berättar du allt, vad det är du har hållit på med den senaste tiden nu" väste jag mellan sammanbitna tänder. Liam tittade ännu en gång sorgset på mig. Han svalde hårt och stängde sig resväska. Han gick förbi mig och gick fram till dörren. 

"Nova..." sa han och tittade ner i golvet. 

"Vi kan inte vara något mer än bara vänner