Syster till Harry Styles

33

Rösten bakom mig kände jag väl igen. Jag vände mig om och såg min bror. Han stod och stirrade allvarligt på mig. Jag gick med raska steg fram mot honom. Jag ställde mig mittemot honom och stirrade på honom. Jag höjden sedan min hand och gav honom en lavett. Han tog några steg bakåt och smekte sin hand över det röda märket på hans kind. Harrys mun formades till ett stort O. 

"Den där fick du för att du inte hör av dig och sedan kommer in i huset och säger åt mig vad jag får inte får göra" sa jag allvarligt och slet inte min blick ifrån honom. Han suckade irriterat. 

"Förlåt för att jag inte hörde av mig... Jag hade bara mycket att tänka på-"

"Det spelar ingen roll, vi alla var så oroliga över dig!" sa Jane och rusade nerför trapporna. Harrys blick lämnade mig och gick till hans flickvän istället. Ett brett leende formade på hans läppar och han öppnade upp sin famn. Jane sprang fram mot honom och gav honom en stor kram. Dem stod där i varandras famnar och gungade fram och tillbaka, fram och tillbaka som om dem dansade. Och så stod dem i flera minuter. 

"Harry detta är meningen att detta ska vara en allvarlig situation, du får skippa gullandet och vänta med det tills efteråt" sa Louis som började bli irriterad. Jane backade snabbt undan och hennes ansikte flammade svagt upp. 

"Han har rätt" sa jag. Jag kunde känna på mig att Louis log nu för att jag höll med honom, och det fick mig att bita mig i min underläpp så att jag själv inte skulle le. Harry tittade ner i golvet och förblev tyst. 

"Men varför vill du lämna?" frågade Harry efter några minuters tystnad. Jag suckade tungt och vände mig om så att jag stod med ryggen mot min bror. 

"Dem 3" påbörjade jag och pekade mot de 3 grabbarna som satt i soffan. 

"har sårat mig". Det förblev tyst i hela rummet så jag fortsatte. 

"Louis, tvingade sig på mig den dagen vi var på klubben. Niall har utpressat Liam via mejl så det var därför han lämnade och sa att han bara kunde vara min vän, men Niall gjorde detta för att skydda mig. Niall ville skydda mig mot Liams mörkaste hemlighet, att han gjorde Danielle gravid, att hon gjorde abort för hans skull men att han redan skaffat en ny flickvän efter bara någon vecka efter deras uppbrott". Ännu en gång så förblev det tyst i rummet, vilket jag inte tyckte om. 

"Kan någon utav er säga något?" frågade jag irriterat och vände mig nu om för att titta på min bror. Min bror stod kvar på samma plats som han gjort förut och stirrade tomt framför sig. 

"Vad händer här?" frågade en röst. Allas blick for mot trappan och där stod Antonio och tittade oförstående på oss. 

"Vad gör han här?" frågade Harry sakta och slet bort sin blick från Antonio och till mig istället. "Han ska hjälpa mig... Han ska finnas här vid min sida tills mitt hjärta har bestämt vem som är den rätta" svarade jag. Harry vände sin blick bort till Antonio och han nickade instämmande till det jag sagt. Antagligen så var Antonio lite rädd för min bror... 

"Okej" svarade min bror. 

"Men om du nu ska lämna så behöver du ju inte hans hjälp, eller?" frågade min bror och stirrade på mig. Antonio rusade bort från trappan och fram till mig. 

"du får inte lämna Nova!" ropade han i mitt ansikte och tog försiktigt tag i mina axlar. "Du må vara arg på dem nu, men folk gör misstag. Jag gör misstag" sa han och släppte min ena axel så att han skulle kunna peka på sig själv. 

"Du gör misstag" sa han och pekade nu på mig. 

"Dem gör misstag" fortsatte han och pekade mot soffan där de 3 grabbarna satt. Han blev tyst i några sekunder.

"alla gör misstag. Och tänk på att dessa 3 grabbarna oftast har gjort dig lycklig" sa han svagt och gav mig ett milt leende. Jag blev stum ett tag... Antonio hade rätt. 

"Du har rätt" svarade jag svagt. Jag slet mig försiktigt loss från Antonios grepp om min axel och tittade mot de 3 grabbarna. 

"Ni får en ny chans".