Syster till Harry Styles

25

Det kändes som om mitt hjärta slets i tu, bokstavligt talat. Jag blev så chockad att min mun formades till ett o, och strax kunde jag känna den salta smaken i munnen utav mina tårar. Liam tittade sorgset på mig, jag kunde se att han också var nära på att brista ut i gråt han också. Han gav mig en sista blick innan han öppnade dörren och lämnade sitt rum. Han lämnade mig ensam i hans rum, helt chockerad och med ett brustet hjärta. Jag tog upp hans kofta som nu la på golvet. Jag tog upp det mjuka och gosiga tyget mot min näsa och luktade på den. Lukten utav Liam fick mig knäsvag. Det kändes som om någon sparkade på mina ben så att jag trillade ner på golvet. Tårarna blev fler och fler och dem slutade aldrig komma. Jag begravde mitt ansikte i Liams kofta och bara grät ut allt jag hade i mig.

"Nova..?" 

Jag for upp från golvet och såg Niall i dörren. Han såg orolig ut. Jag tittade runt om i rummet. Juste... jag var i Liams rum. Minnena från gårdagen fick mig tårögd, men jag tvingade att hålla tillbaka dem. 

"Harry är i telefon" sa Niall och räckte försiktigt fram telefonen till mig. Jag sträckte sakta ut min arm och tog försiktigt telefonen ifrån Niall. Niall tittade fortfarande oroligt på mig och han stod fortfarande kvar när han gett mig telefonen. Jag höll telefonen mot mitt öra. 

"hallå?"

 "Nova, jag glömde att berätta en sak också innan du och Liam gick ut" att höra Liams kändes som att få en spark i magen. Jag svalde en stor klump som jag hade i halsen så att jag inte skulle börja gråta. Jag ville inte att Niall eller Harry skulle veta vad som hände mellan han och mig igår. 

"Jag kommer att berätta i en intervju att jag är adopterad" sa min bror. 

"Ja gör du det, ifall du tycker att det är det som känns bäst så gör det" sa jag och försökte låta trygg så att även Harry skulle bli trygg med sitt beslut. Det var tyst i några sekunder på andra änden.

"okej". Jag log svagt för mig själv. 

"Men ha det bra syster, jag älskar dig"

"Älskar dig med" svarade jag innan Harry hade lagt på luren. Jag suckade tungt och tog bort telefonen ifrån mitt öra. Niall sträckte ut sin hand för att jag skulle ta den. 

"Zayn har gjort frukost" sa han svagt. Jag nickade och tog emot hans utsträckta hand. Jag kramade hårt om hans hand medan vi gick ut ur rummet och nerför trapporna. När vi kom in i köket så tittade alla likadant på mig som Niall hade gjort när han kom in i mitt rum. 

"Varför tittar alla på mig med så himla oroliga och medlisamma blickar?" frågade jag halvirriterat. Jag hade stannat upp vid dörren så Niall var också tvungen att stanna. 

"Vi vet vad som hände mellan dig och Liam igår" svarade Alex efter någon minuts tystnad. Jag suckade och släppte Nialls hand. Jag höll mina händer för mitt ansikte i några sekunder innan jag släppte dem vid mina sidor igen. 

"Snälla, vi behöver inte prata om det" mumlade jag irriterat och började gå mot spisen där ägg var. Jag gick där efter och satte mig bredvid Louis. Det var tyst i hela rummet ett tag. 

"Men vilken tid spelar du match i övermorgon?" frågade Louis och gav mig ett svagt leende.

  "18:00" svarade jag och tog ännu en tugga. 

"Okej, vi alla tänker komma då och vi tänker filma så att Harry kan titta på hela matchen när han kommer hem" sa Niall och gav mig ett svagt leende. Dem så himla söta. Jag nickade och gav dem ett brett leende tillbaka.

Jag och Louis satt i hans säng och tittade på film. Vi tittade på 'The Host'. Vi hade valt att stanna hemma och bara ha en myskväll med massa filmer och sådant istället för att gå ut. Det var riktigt mysigt. Jag lutade mig mot Louis' axel och han höll om mig med båda sina armar. 

"Vad ska du och Niall hitta på imorgon då?" frågade han efter ett tag. Jag ryckte svagt på mina axlar. Jag hade faktiskt ingen aning, det var oftast grabbarna som bestämde vart dejterna skulle vara, haha. Louis frågade inget mer utan vi satt bara och njöt utav varandras närvarande och filmerna. En bra tröst kväll, med tanke på vad som hände den förra kvällen...