Syster till Harry Styles

17

"Hej pappa!" ropade jag överlyckligt när jag såg min långa pappa komma in i vardagsrummet. Jag reste mig upp från min plats och sprang upp och kramade om min pappa. När jag gett min pappa en kram så vänder jag mig om, alla grabbarna förutom Harry ser helt förskräckta ut. Harry rusar fram till pappa och ger honom en stor kram.

"Jag har saknat dig pappa" hörde jag hur Harry mumlade. Harry var nästan lika lång som vår pappa, fast pappa hade ju krympt lite eftersom han blivit äldre men ja. Vår pappa och Harry klappade varandra en sista gång på ryggen innan dem backade ifrån varandra. Jag tog tag i min pappas arm och drog honom närmare soffan. Grabbarnas ögon blev bara större och större. Det var riktigt underhållande att se, men jag kunde inte skratta nu.

"Pappa detta är Louis, Niall, Zayn, Alex och Liam" sa jag och pekade på dem en efter en. Vår pappa nickade och sträckte fram sin hand och skakade hand med var och en utav dem.

"och jag är Mathias, Nova och Harrys pappa" svarade han och gav dem ett leende. De log nervöst tillbaka.

"Vart är er mamma?" frågade vår pappa mig och Harry.

"Köket tror jag" svarade Harry. Vår pappa gav Harry ett leende innan han lämnade rummet. När köksdörren stängdes så andades alla grabbarna ut och blev avslappnade. Jag och Harry började asgarva åt dem.

"Förlåt, men din pappa var lite läskig" viskade Niall så att bara vi skulle höra. Jag flinade stort.

"det tycker alla, det har alla tyckt sen vi var små också. Men jag lovar dig att han ser ut som en tuffing men han är supersnäll" svarade jag och gav dem alla ett leende. De alla nickade och skrattade därefter åt sig själva.

"Gud maten är riktigt god" sa Niall som var nära på att svimma så gott han tyckte att det var.

"Tack" svarade min pappa.

"Är det du som har gjort maten?" frågade Louis förvånat.

"Haha japp. Jag är inte världens bästa kock så Mathias kommer att få göra all mat nu medan ni är här" svarade min mamma och flinade. Grabbarna nickade och fortsatte sedan att äta. Jag kunde inte låta bli att betrakta Harry. Harry såg väldigt ledsen ut.

"Mamma och pappa" sa han svagt. Han lät som en ledsen och rädd liten pojke. Mamma och pappa vände sin blick mot Harry. De blev genast oroliga när de såg hans ansiktsuttryck.

"Vad är det älskling?" frågade vår mamma och tog försiktigt tag i Harrys hand och kramade om den. Harry svarade inte direkt. Han tog några djupa andetag innan ord lämnade hans mun.

"Varför är jag inte lik någon utav er?".