Syster till Harry Styles

35

Min blick fylldes genast med oro. Zayn tittade ner på min hand som försiktigt då och då kramade om hans, sedan vände han sin blick bort. 

"Varför?" frågade jag oroligt och försökte få han att vända sin blick tillbaka mot mig, men det gjorde han inte. Jag kunde se på hans hals hur han svalde en stor klump. 

"jag kan inte och vill inte berätta" svarade han tyst. Jag nickade förstående, ifall han inte ville så skulle han känna sig tvungen till det. 

"Men bara så att du vet så finns jag här ifall du vill prata". Han nickade svagt och vände sig sedan mot mig igen och gav mig ett svagt leende. Jag hade en fråga på min tunga, men jag var osäker på ifall jag skulle fråga den eller ej. 

"Varför dricker du dock?"

Zayn tog en klunk utav sin espresso och ryckte sedan på sina axlar. 

"får mig att bli helt tom på känslor" svarade han kallt. Min hand lämnade försiktigt hans hand så att jag kunde ta tag i min varma kopp med båda händerna. Vi båda två tittade tyst ut mot fönstret.

"snart är det vinter" muttrade han tyst. Jag skrattade svagt. 

"det är mer än 3 månader kvar" svarade jag och flinade svagt. Ett leende spred sig över Zayns läppar.

"sant". Vi släppte snacket om att han mådde dåligt och snackade om roliga saker istället. Jag ville inte att han skulle må dåligt, jag ville att han skulle må bra. Min bästa vän. Det var skönt att jag lyckades få honom på andra tankar ett tag än vad det nu än är han mår dåligt över.

Våra skratt bubblade ut i huset, vi hade haft det riktigt roligt inne på caféet, i bilen på väg hem och nu innanför dörren. Jag hade verkligen haft det jätteroligt med Zayn, det var verkligen länge sedan han och jag gick ut och bara pratade om livet. Raska steg hördes högt genom huset och snart stod min bror och resten utav folket som bor i huset framför oss. De alla hade olika ansiktsuttryck. De flesta utav dem såg arga ut, förutom Antonio och Jane som stod lite mer i bakgrunden och såg oroliga ut. 

"Vart har ni varit?!" ropade Alex argt. Hon blängde ilsket på sin pojkvän och sedan på mig. 

"Jag sa till min bror och de andra att jag skulle gå ut med honom" svarade jag oförstående. Zayn och jag stod som två stora frågetecken mitt i hallen. När jag sagt det så såg jag hur Louis, Liam och Niall slappnade av. Nu stod dem bara och tittade tillsammans med Jane och Antonio på vår konversation. 

"Ja men inte till... klockan två på natten!" ropade Harry otåligt. Wow... hade vi varit borta så länge? Mitt huvud vände sig mot Zayn, vi båda två hade samma ansiktsuttryck.

"förlåt, vi var bara ute och tog en fika och pratade... vi glömde bort tiden" muttrade Zayn som svar. Alex och Harry satte armarna i kors och blängde på oss. 

"Man är inte ute och fikar i 4 timmar" fräste Alex surt. Hörde jag rätt? Tror hon att Zayn och jag... Har en affär? 

"Vad är det för fel på dig Alex? Du vet att varken han eller jag skulle göra något sådant! Ni båda två är mina bästa vänner! Är det seriöst vad du tror om mig..?" frågade jag sårat. Hur kunde hon tro en sådan sak? Tårar började smita fram i mina ögon. Alex ilskna blick försvann och blev ersatt utav ånger istället.

"nej förlåt, egentligen inte..." mumlade hon osäkert. Hon tittade ner i golvet nu. 

"Dessutom är vi båda två vuxna och får vara ute hur länge vi än vill" fräste jag surt åt min bror och Alex. Jag hängde snabbt av mig min jacka och sparkade av mig mina skor. Efter det rusade jag förbi grupp samlingen som stått och tittat på vår diskussion. Herregud vad mycket som har hänt idag... Jag behöver verkligen bara sömn just nu.

2 MÅNAD SENARE 

Det var slutet på November. Snart var det December. Jag har faktiskt verkligen längtat efter vintern detta året. Alla var vänner i huset igen efter dagen jag gått ut och tagit en fika med Zayn. Jag har gått på flera dejter med Niall, Louis och Liam, och alla dejterna har varit lika underbara. De alla tre har varit lika underbara. Jag suckade tungt och reste mig upp. Jag hade sagt till de andra att jag skulle ta en promenad, men det hade jag inte. Jag hade gått till närmaste park och suttit mig på en bänk och funderat och funderat. Jag vet inte hur länge jag hade suttit där men jag började frysa så jag bestämde mig för att gå hem. Min bror, Antonio och Zayn hade haft rätt alla tre... En dag skulle mitt hjärta veta vem den rätta var... Och jag tror att jag vet det svaret nu... Men jag önskar att jag slapp göra detta... Jag vill verkligen inte såra de andra två, för jag älskar dem också. Men jag kan inte hålla på såhär längre, det vore inte rättvist mot dem. Och dessutom så är det en utav dem som sticker ut mer än de andra två. Jag kommer nog aldrig till att sluta älska de andra två... Och dem kommer nog aldrig att sluta älska mig... Men jag vet att dem kommer att gå vidare och hitta någon annan och att dem också kommer att leva lyckligt med de andra kvinnorna som kommer in i deras liv. Men nu hade mitt hjärta bestämt sig. 

Nu är det dags.