Syster till Harry Styles

34

De 3 grabbarna lös upp, ett brett leende spreds på deras läppar. Deras leenden smittades av sig på mig, det var underbart att se dem glada, att se dem le. 

"Förlåt Nova, vi lovar att aldrig någonsin såra dig igen" sa Niall och reste sig upp. De andra två reste sig bara någon sekund efteråt. Niall gick sakta fram emot mig. Han stannade bara några få centimeter ifrån mig. Han sträckte ut sina armar och tryckte mig försiktigt mot hans kropp. Ett litet leende spred sig ännu en gång på mina läppar och strax la jag också mina armar om honom. Niall släppte snabbt taget så att jag skulle kunna krama dem andra grabbarna också. De alla 3 vände sig mot Antonio.

"tack för att du stoppade henne" påbörjade Niall. 

"Nu vet vi att ingenting mer än vänskap är mellan er" fortsatte Louis. De vände sig om mot Liam för att han skulle fortsätta, men han stod helt tyst och stilla och stirrade på Liam. Louis knuffade svagt till Liam. Liam blängde surt på Louis innan han vände sig om mot Antonio, "och vi vill gärna ge dig en ny chans och starta om allt" muttrade han surt. Ett brett leende spred sig på Antonios läppar.

"låter bra det. Tack så mycket". Louis och Niall gav honom ett brett leende tillbaka medan Liam fick kämpa för att ge honom ett litet leende, men Antonio nöjde sig nog ändå. 

"Okej, okej. Nog med detta. Hur mycket är klockan?" frågade Zayn som stod vid dörren med ett glas i handen. Jag kunde inte riktigt se vad det var i glaset men han lät lite snurrig så antagligen var det alkohol. Jane tittade på sin klocka runt sin hand.

"den är... 22.35" svarade hon och gav honom ett svagt leende. Han nickade svagt och tog ännu en klunk utav den okända drycken ur hans glas. Så fort hans läppar lämnade glaset så trillade det rakt ner på golvet. Han stirrade förvånat på det.

"ops". Harry tog frustrerat tag i sina lockar och tog några djupa andetag. 

"Jag går ut med honom" sa jag svagt. Harry vände sig om mot mig och nickade. Jag gick fram till Zayn och tog tag i hans arm och drog honom med mig ut ur huset. Han stank alkohol. 

"Vart ska vi någonstans?" frågade Zayn slurrigt. Han hade lite svårt att gå, han vinglade för det mesta. Jag öppnade hans bildörr och suckade fram ett 'jag vet inte'. Han fortsatte inte att fråga om det utan satte sig försiktigt i bilen så att han inte skulle slå i sig i något. Jag stängde dörren efter honom och gick runt till förarsätet och satte mig.

"En kopp med espresso och en med varm choklad" sa jag och log mot servitrisen. Hon nickade, gav mig ett leende och traskade iväg. Jag hade tagit Zayn till ett café som jag gick till ibland, det var ett litet men väldigt mysigt ställe. Dem hade även väldigt god mat. Zayn satt tyst mittemot mig och trummade med sina fingrar i bordet. Han hade nyktrat till lite på vägen dit, men inte mycket. Han kunde i alla fall gå riktigt nu utan att behöva stöd. Några minuter senare fick vi våra drickor. Jag hade sett Zayn dricka espresso några gånger tidigare så därför beställde jag det till honom. Jag tog försiktigt en klunk utav min varma choklad och detsamma gjorde han med sin espresso. Jag stirrade djupt in i hans ögon. Var det sorg jag såg? 

"Zayn... Hur mår du?" frågade jag svagt. Jag sträckte fram min hand och tog tag i hans. Jag kramade försiktigt om den. Zayn tittade ner i sin kopp.

"jag ska vara ärlig..." sa han och fick kämpa med att prata utan att slumra. 

"Jag är deprimerad".