Syster till Harry Styles

39 - Kort avslutning

Bara några få dagar efter min och Zayn kväll på cafét gjorde han och Alex slut. Med hans depression hade båda redan problem i deras relation. Deras kärlek hade slocknat redan, de var mer än vänner än kärlekspar. Jag och Zayn fortsatte att prata med varandra dagligen, vi började även gå ut på fika och promenader tillsammans. Samtidigt som Louis, Niall och Liam försökte få mig att bli kär i de lyckades Zayn göra det utan att ens försöka. Mina känslor för honom blev bara större för varje dag som gick, men var det riktiga känslor eller var det sällskapet jag saknade? 

''Alex, jag måste berätta en sak för dig''. Jag var rädd att Alex skulle vara besviken över att jag hade börjat tycka om Zayn efter att de gjort slut. 

'' Nova, du vet att du kan berätta allt för mig. Vi är ju trots allt bästa vänner''. Alex kom närmare till mig och gav mig en varm kram. Jag njöt av den under de långa sekunderna innan jag valde att prata.

''Jag gillar en kille''

''Men nova, vem är det? Blev det Liam till slut?'' Frågade Alex med stor min.

'' Alex, jag vet inte hur jag ska berätta det här... Snälla, snälla lova att du inte kommer att bli sur och avsluta vår vänskap?'' Min rädsla blev bara större för varje sekund som gick, hur kunde jag göra detta mot min vän?

''Nova, nu får du bara berätta. Jag lovar jag inte kommer bli sur''

''Jag gillar Zayn.. Jag tror faktiskt jag älskar honom. Jag vet att ni var tillsammans innan, men vi har spenderat så mycket tid på senaste tiden att mina känslor för honom har blivit för starka..''. Att berätta för Alex kändes skönt samtidigt som rädslan av att förlora min vän var delaktig. 

''Men Nova, hur ska jag vara sur över detta? Min och Zayn relation fungerade inte på sista tiden, jag tror inte vi var menade för varandra. Det är klart ni ska vara ihop om ni tycker om varandra. Du har gjort honom så glad på senaste tiden'' fick Alex ur sig. Kunde detta vara sant?

Bara några dagar efter att jag pratat med Alex var jag tvungen att berätta för resten av killarna vem det var jag var kär i. 

Zayn skickade ett meddelande till mig när jag var på väg ut från huset efter konversationen med alla hemma.

Zayn: Träffa mig på cafét som vi började prata för två månader sedan 18:30''

Efter meddelandet tog jag på mig en jacka och ett par skor och lämnade huset snabbt. Jag tänkte gå dit snabbt. Jag skulle antagligen få springa, men det brydde jag mig inte om. Bara att tänka på hans leende som han kommer att le när han ser mig gör så att jag får fjärilar i magen.

Nu var det bara några meter kvar. Jag kunde se dörren till stället. Jag fiskade snabbt upp min mobil ur min ficka, 18:28. 2 minuter kvar. Jag gick med raskare takt mot dörren. När jag kom fram till ingången så var den 18:29, jag tänker gå in när den är prick halv. Jag försökte att titta in försiktigt utan att han skulle se mig. Några meter bort ifrån ingången ser jag honom sitta. Jag ser hur han nervöst tittar på sin klocka runt sin handled nästan varje sekund. Till slut tittar jag på min klocka på min mobil, nu var den 18:30. Jag försökte att öppna dörren så ljudlöst som möjligt, och det lyckades jag med. Jag kunde se hur hans läppar försiktigt rörde sig, men jag kunde dock inte höra vad han sa. Antagligen så bad han tyst för sig själv att jag skulle komma. Jag gick med snabb takt mot honom. När jag bara var drygt två meter ifrån honom så tittar han upp. Förvåning och glädje sprids över hans ansikte och han reser sig snabbt upp från sin stol för att gå fram och möta mig. Vi praktiskt taget hoppade in i varandras famnar.

"Jag kan inte fatta att du valde mig" viskade han glatt och jag kunde känna hur tårar droppade ner på mig. Jag brydde mig inte om ifall folk stirrade på oss, jag brydde mig bara om oss.