He's just a part of the game ♥O.E♥

¤Kapitel 29¤

Oscars perspektiv

Jag känner oron börja växa, Rebecka är inte tillbaka än. Hon sa inte ens vart hon skulle? Hon sa bara att hon skulle göra något, hon sa aldrig vad hon skulle göra. Hon har varit borta i flera timmar nu... Tro mig jag har försökt fått tag på henne i både sms och så har jag försökt ringt men hon svarar inte. Dessutom har det börjat regna också, toppen... Jag gick vid typ två och hon skulle till stan vid tre, och klockan är sju nu... Jag trummar otåligt med fingrarna på mitt lår och flackar med blicken på det olika föremålen som är i Ogges vardagsrum.

-Ey chilla lite, hon kommer. Säger Ogge lugnt och jag nickar sakta med fortsätter med trummandet ändå. Jag kan inte sluta vara orolig först hon är i min famn.

- Asså shit jag får panik! Utbrister jag och kollar mobilen för 5:e gången de här 30 sekunderna. När jag precis ska ringa henne öppnas dörren och sedan hör jag någon snyfta till. Jag sprintar mot ytterdörren samma gör Ogge. Båda stannar tvärt upp när vi ser en blöt, gråtandes Rebecka framför oss med mascaran rinnandes för hennes kinder. Min lilla älskling... Jag skyndar mig fram till henne och tar tag i hennes axlar och hon tittar in i mina ögon. Det gör ont i hjärtat när jag ser hennes rödsprängda ögon. Det är inte ofta man får se henne gråta då hennes så kallade mur om sig inte gått ner helt utan lita av den hårda känslokalla Rebecka är kvar. Hon snyftar till och jag smeker försiktigt hennes blöta kind.

- Jag var så orolig... Mumlar jag fram och hon slår ner blicken, hon har fortfarande inte sagt något.

- Älskling, vad har hänt? Frågar jag försiktigt medan jag tar av hennes genomblöta tunna jacka.

- Inget... Mumlar hon knappt hörbart.

- Kom. Säger jag bara och hon sparkar av sig sina blöta skor och följer mig. Jag leder in henne i köket och hon sätter sig på en av stolarna medan Ogge hämtar en filt gör jag lite te till henne som hon sitter och smuttar försiktigt på.

- Rebecka berätta nu. Säger jag allvarligt och försöker få ögonkontakt med henne vilket hon undviker dessutom gömmer hon sina handleder?

- D-Det jag skulle göra i-i stan var att träffa H-Hampus. Säger hon och jag stelnar till. Har hon varit otrogen igen? Jag skakar bort det hjärtkrossade tankarna om att hon skulle vara det igen och fokuserar på hennes förklaring. Jag ger henne en blick att hon ska fortsätta vilket hon gör. Även Ogge har kommit och satt sig på en stol och lyssnar liga noggrant som jag.

- H-Han sa att han h-hade något att b-berätta så jag g-gick dit... Jag ville inte b-berätta det för dig e-eftersom j-jag visste att du s-skulle bli misstänksam... Stammar hon fram. Klart jag skulle bli misstänksam men jag tycker att hon skulle berättat ändå, vi är ju faktiskt tillsammans och vi måste kunna lita på varandra och berätta saker för varandra... Eller har jag fel ?

- Förlåt... Mumlar hon och en tår faller ner på hennes kind. Jag säger inget, Ogge säger inget vi låter henne förklara sig.

- Iallafall så träffade jag honom på Starbucks, vi hade tro det eller ej ganska trevligt sedan frågade jag vad han ville berätta och- Hon avbryter sig själv och blir väldigt obekväm.

- Becca, vad sa han? Frågar Ogge och hon snyftar till.

- Jag älskar dig Oscar okej? Men Hampus sa iallafall att han gillade mig... Mer som en kk, vi slutade självklart ligga när jag blev tillsammans med dig och han märkte att jag hade ändrats på något sätt... Säger hon och mitt hjärta stannar. Gillar Hampus Rebecka? Tänk om hon väljer han före mig? Jag slår ner blicken och försöker tränga förbi alla hemska tankar som poppar upp i mitt huvud. Hon kanske inte älskar dig Oscar. Säger min inre röst och jag är nära på att bryta ihop. På något sätt så känns det som om hon undanhåller något för mig, att hon berättar sanningen men inte hela.

- Fortsätt. Mumlar jag och hon nickar.

- När han sa det trodde jag att det var ett skämt osv men han sa att han kände något för mig, jag blev lite sur av det han sa så jag tog min latte ställde mig upp och hällde den över honom sen gick jag därifrån. Säger hon och flinar lite. Det gör även jag och Ogge.

- Jag stormade ut ur Starbucks eftersom Hampus blev rätt så jävla rasande på mig... Jag skulle precis ta mig till tuben för att åka hit men någon tog tag i min handled och Hampus stod där med kaffe över hela huvudet. Jag sa några lite för kaxiga saker så han blev ännu argare och då tog han han, han tag ett hårt tag om handled så det gjorde jätte ont och så vred han den... Säger hon och jag tar försiktigt tag hennes handled och vinklar upp den. Blåmärken pryder hennes handled och ilska börjar bubbla upp inom mig, att den där idioten ens vågade göra illa henne! Min tjej!

- Sedan bröt jag ihop... Jag påmindes om allt hemskt jag gjort mot dig Oscar, hur du verkligen förtjänar någon bättre än mig och hur patetisk jag är... Det borde vara jag som tar mitt liv inte du. Säger hon och nu gråter hon verkligen på riktigt, min lilla prinsessa. Jag reser mig upp och ställer mig bredvid henne.Jag kramar om henne och pussar henne på hjässan.

- Men jag älskar dig, även fast du gjort det du gjort så gör jag det för du är min lilla prinsessa. Säger jag mjukt och smeker hennes kind varsamt.

- Du kan få någon så mycket bättre. Viskar hon fram och tittar in i mina ögon.

- Nej det kan jag inte, för det finns ingen bättre än dig.

----------

Aloha! Ett nytt kapitel till er! Puss och kram E<3