He's just a part of the game ♥O.E♥

¤Kapitel 55¤

Oscars perspektiv

Alla i gänget är hemma hos Rebecka och har skit roligt. Vi har hög musik på och dansar runt och larvar oss, precis som det ska vara. Men jag kan inte släppa ögonen av Rebecka, att hon är min är helt sjukt. Men som sagt vet jag att Ogge också gillar henne, man märker det väldigt tydligt ed tanke på hur svartsjuk han blir så fort jag är nära henne och hur han tittar på henne. Det äcklar mig. Att min bästa vän inte ens kan vara glad för min skull tack vare att han gillar min flickvän.

Nu har Rebecka också börjat märkt det och hon blir lite obekväm så fort han börjar stirra på oss när vi gulligullar, för man verkligen känner hans brännande blick i ryggen på en.

Och jag är inte bara självisk, tack vare att han är så sjukt ner kärad i Rebecka gör det också så att han inte släpper loss. Vissa stunder står han till och med bara i ett hörn och studerar, som nu till exempel. Jag sitter på soffan med Omar och Felix, tjejerna dansar och Ogge står i dörröppningen till rummet med armarna i kors och skådar de dansande skönheterna.

Jag får ögonkontakt med Rebecka och jag vinkar till henne att hon ska komma till mig och hon säger något till Jossan som sedan gå till Felix och dom börjar genast hångla. Jag tar Rebeckas hand och drar ner henne i mitt knä och ser i ögonvrån hur Ogge går därifrån och till köket istället. Jag blir lite frustrerad, vilket jag nog visade lite eftersom Rebecka blir lite orolig i sin blick nästan på en gång.

- Vad är det älskling? Frågar hon och smeker min kind. Jag tittar in i hennes ögon och ler.

- Jahapp, nu stack Ogge också, och jag är här helt forever alone... Säger Omar och vi alla skrattar.

- Gå och hångla upp Ogge Omar. Säger Felix innan Omar säger ett glatt "okej" innan han också försvinner ut ur rummet.

- Så vad är det? Säger Rebcka igen och tar tag om mitt huvud med båda händerna och tittar rakt in i min själ.

- Så du märker det verkligen inte alltså? Muttrar jag.

- Ogge igen? Säger hon och jag nickar.

- Sluta vara så svartsjuk! Vet du inte att jag bara älskar dig? För jag börjar verkligen tveka på det nu. Säger hon och jag tittar ner. Jag hör hur hon suckar och en liten del av mig brister för jag vet, att nu gjorde jag den jag älskar mest i hela världen besviken.

- Förlåt. Mumlar jag och tittar in i hennes ögon.

- Någon gång måste du kunna lite på mig, jag vet att jag har gjort mycket som tyder på att du inte kan lita på mig men... Snälla söta rara du, Oscar du kan det. Säger hon och jag ler.

- Jag älskar dig. Säger jag.

- Älskar dig också. Säger hon och kysser mig mjukt. Inte först när vi avbryter kyssen och ser oss omkring märker vi att alla hade tydligen lämnat rummet och jag kan höra att dom är inne i Rebeckas stora kök.

- Forever alone. Säger hon och putar med underläppen.
 
- Eyy jag är här jue! Utbrister jag och låtsas bli ledsen.

- Oj förlåt märkte inte att du var där. Flinar hon och hoppar ur mitt knä. Jag lipar åt henne och ställer  mig upp och går in i köket med Rebecka tätt efter mig.

I köket stör alla och pratar med drinkar i händerna och diskuterar något som jag inte uppfattar riktigt.

- Klara nu? Flinar Felix och jag blänger på honom.

- Du ska inte säga något kåtnisse. Säger Ogge och Felix smäller till han på skoj.

- Vart gick Becca? Frågar Jossan och turkar på pannan, samma gör jag.

- Hon var ju precis bakom mig? Säger jag och vänder mig om.

- Jag letar efter henne. Säger Ogge och jag tittar på honom. Men nickar sedan sakta. Innan jag hunnit sätta mig vi köks ön har redan Ogge försvunnit ut ur rummet och en ny diskussion har tagit fart.

Rebeckas perspektiv

Jag smet upp på mitt rum för att få lite lugn och ro, inte för att jag inte gillar att vara med dom men för att det kan bli väldigt mycket vissa stunder med allt som hänt...
Jag står och kikar ut genom mitt fönster när en hand läggs på min axel vilket får mig att hoppa rakt upp i luften.

- Det var inte meningen att skrämma dig. Säger en mjuk röst som jag mycket väl känner igen och får mig att le. Ogge.

- Det är lugnt Ogge. Var det något du ville? Säger jag lika mjukt tillbaka.

- Inget speciellt de andra undrade vart du hade tagit vägen så jag ställde upp med att leta efter dig. Säger han och kliar sig lite nervöst i nacken. Jag tar ett steg närmare honom.

- Okej jag kommer ner snart, gå du, jag kommer. Ler jag och han nickar. Han vänder sig om och ska precis gå när jag stoppar honom.

- Du Ogge? Säger jag en aning osäkert.

- Ja Beccis? Säger han och tittar på mig.

- Du har varit så konstig på sistone, har det hänt något? Frågar jag försiktigt och går några steg framåt mot honom.

- Har jag? I så fall, så har det inte hänt något. Säger han och hårdnar en aning i rösten.

- Säker på det? Du vet att du kan berätta allt för mig eller hur Ogge? Säger jag mjukt och lägger ena handen på hans arm. Sedan tittar jag med ömhet in i hans ögon och han slappnar av.

Att jag ens har den effekten på honom, skrämmer mig...

- Det är iallafall inget som rör dig... Mumlar han och jag öppnar minne i förvånin, vad sa han precis?

- Ursäkta, men  jag försöker vara en bra vän mot dig men du kanske inte uppskattar det. Muttrar jag och drar tillbaka min hand mot min kropps istället.

- Du skulle flippa ur om jag berätta. Säger han och för ett seriöst ansiktsuttryck.jag ställer mig med armarna i kors och suckar.

- Jag lovar att jag inte ska det, bara berätta. Utbrister jag.

- Eller snarare om jag skulle göra det så skulle du flippa ur. S.ger han och ett litet flin på hans läppar börjar ta plats.

- Va- vad menar du?

- Förlåt men har alltid viljat göra detta... Säger han och jag får en rynka mellan mina ögonbryn. Han tar några steg framåt, sätter sina stora händer på min midja, drar mig intill sig, flackar med blicken mellan mina läppar och ögon och allt jag gör är att bara stå där. Jag kan inte röra en ända muskel. Innan jag ens hunnit ana det lutar han ser neråt och kysser mjukt mina läppar.

----------
Hej hej! Såg att kapitlet redan hade kommit ut innan det var färdigt hehe... Men här är hela versionen! Puss och kram E<3