He's just a part of the game ♥O.E♥

¤Kapitel 32¤

(btw Chace Crawford är inte så dum han heller, det är han som är Hampus och som är på bilden!)

Beccas perspektiv

Fan fan fan... Varför måste jag alltid få problem hela tiden för? Det är inte rättvist! 

- Vad vill du? Spottar jag ur mig och kollar drygt på Hampus som har sitt signatur flin fastklistrat i ansikte.

- Ville kolla så min babe mår bra. Säger han och flinar om inte ännu större och ännu elakare. Jag fnyser till och försöker komma förbi honom men han stoppar mig tvärt.

- Om du ursäktar mig så måste jag gå på toa. Säger jag och ger ifrån mig ett fejkat leende mot honom och han skrattar smått.

- Jag tror du kan vänta lite faktiskt. Säger han med en överlägsen ton vilket får mig att börja bygga upp ilskan inuti mig. 

- Men det tror inte jag så snälla mr. förstör hela mitt liv, kan du flytta på dig så jag kan få gå på den där förbaskade toan?! Säger jag frustrerande men han bara skrattar åt mig.

- Nej. Säger han simpelt och tar ett steg närmare mig och lägger ena handen på min kind.

- Jag stannar hellre här med dig, sweetie. Viskar han och lutar sig närmare mina läppar. Jag vill bara kasta bort honom från mig och säga att han är helt dum i huvudet men jag kan inte röra mig ur fläcken. Det är som om hans varma mint luktande andedräkt gör mig förlamad och hindrar mig från att rör på någon av mina kroppsdelar. Han lutar sig och lägger sina läppar precis vid mitt öra och jag är stel som en pinne. Han skrämmer mig...Han fucking skrämmer mig...

- H-Hampus gå... Stammar jag fram. Okej samla dig nu Rebecka, låt han inte ha den här effekten på dig! Jag samlar mig snabbt sedan tar jag fram min kaxiga och orädda sida. Han får inte se min lilla ynkliga sida, never ever...

- Men vafan Hampus släpp mig! Säger jag och han blir en aning förvånad av mitt kaxiga jag som plötsligt dök upp. Han backar lite och tittar mig i ögonen men tar tag om min handled.

- Hallå? Är du döv eller? Säger jag irriterat och hans ögon blixtrar till.

- Skippa attityden. Spottar han ur sig och nu är det min tur att flina.

- Blev jag för hård i tonen för lilla Hampus kanske? Aww förlåt för det gubben. Säger jag och lägger handen på hans bröstkorg. Hans ögon börjar bli en nyans mörkare vilket betyder att han är väldigt arg just nu. Väldigt. Han klämmer min handled och jag flämtar till. Det gör jävligt ont men jag vill helst inte visa det för honom. Han börjar flina då han redan märkt att det gjorde väldigt ont. Han vrider den och jag skriker till. 

- Hampus s-sluta. Stammar jag fram. Han flinar sedan öppnar han dörren in till toan och puttar in mig där. Ingen annan tjej är där så det är bara vi, toppen... Sedan tar han förskräckt nog om min strupe och trycker upp mig mot väggen och jag sipprar efter luft. Jag försöker förgäves ta bort hans starka armar. Han håller ett fast grepp och jag lyckas få ut ett skrik. Han trycker hårdare och lyfter upp mig i luften och det börjar bildas svarta prickar framför mina ögon och jag känner hur min kropp sakta börjar stängas av. Precis innan jag tuppar av hör jag att dörren till toan öppnas och Hampus släpper mig och jag faller ner på marken och slår i huvudet i golvet med en duns.

- Rebecka! Säger personen som kommit in och jag känner smärtan i mitt bakhuvud och hur lite luft jag får in i mina lungor. 

- Oscar... Är det sista jag viskar fram innan allt blir svart och min kropp stänger av.

--------

Kort kapitel, jag vet. Sorry för det! Asså shit hörni!!! Tack så himla mycket för 750 reads, ni är bäst! Puss och kram E<3