He's just a part of the game ♥O.E♥

¤Kapitel 50¤

Rebeckas perspektiv

Han slingrar sina armar om mig och jag gör desamma, äntligen får jag träffa honom. Finns inte ord på hur mycket jag har saknat denna kille alltså.

Mina tårar börjar rinna och sedan känner jag också att det är blött på min axel, han gråter också... Han släpper ifrån kramen och lägger sina händer på mina kinder sedan raderar vi utrymmet mellan våra läppar och det bli en fantastisk och efterlängtad kyss. Jag backar lite, ler och kollar sedan mot killarna. Ogge ser ledsen ut men jag antar att det är för att jag kom tillbaks eller? Han ser om jag inte såg fel sårad ut... Jag pussar Oscar på kinden och sedan går jag fram till först Felix och kramar om honom.

- Vi har saknat dig Becca. Mumlar han och mitt hjärta värms upp.

- Jag har saknat er med Felix, så mycket. Mumlar jag tillbaka och mina tårar har inte slutat rinna än.

Vi släpper kramen sedan går jag till Omar som står med öppna armar och jag slänger mina armar om honom och skrattar till lite när han lyfter upp mig en aning.

- Hej Ormis. Gråt skrattar jag och han skrattar till.

- Hej på dig. Säger han och kramar lite hårdare. Vi släpper efter och jag ställer mig och tittar på Ogge ett tag som tittar in i mina ögon. Och tro det eller ej hörrni men bad boyen Ogge Molander tår och gråter, vilket får mig också att börja gråta, ännu mer. Jag springer fram till honom och hoppar upp på honom och kan tar som tur är emot mig och vi kramas.

- Du anar inte hur oroliga ja- vi varit. Säger han gråtandes.

- Jag vet, förlåt. Säger jag i brist på ord.

- Hur kunde du bara lämna oss sådär? Frågar han och tittar in i mina ögon och det dåliga samvetet sköljer över mig som en tsunami, även fast jag vet innerst inne att det bästa valet.

- Det var för eran skull, Hampus, han... Han kan göra vad som helst. Jag ville inte att han skulle skada er...  Säger jag lite skamset.

- Men vad fan Becca! Inte skada oss? Vad tänker du med egentligen? Vi är mycket starkare och kanske till och med smartare än vad du är? Det var större chans att han skulle skada dig än oss! Skriker Ogge ut och mina tårar rinner nu ner för mina kinder okontrollerat, min bästa vän står nu alltså och skriker åt mig för att jag räddade deras liv...

- Ni vet inte hur Hampus är, jag ville inte ta den chansen att ni skulle skadats, men förlåt Ogge för att jag bryr mig om er. Säger jag gråtandes, krånglar mig ut ur hans famn och går därifrån. Jag hör hur de alla ropar på mig men jag bryr mig inte. Jag trodde dom skulle vara glada att jag skulle komma tillbaka men tydligen inte. 

Jag går och sätter mig på en bänk en liten bit från globen. Det vimlar av folk hit och dit och vissa tittar med undrande blick på mig, antagligen för att jag sitter och gråter.

- Rebecka. Säger en röst bakom mig, Oscar. Jag säger inget. Han sätter sig bredvid mig och lägger ena armen om mig. Jag lutar huvudet mot hans axel och snyftar till. Längre bort ser jag några tjejer som står och fnittrar, jag måste påminna mig själv om att han är typ känd nu för tiden. Han är inte riktigt min längre om man säger så. Nu är med massvis med andra tjejer som drömmer om att få vara nära han och få känna hans läppar mot sina. Vilket skrämmer mig, han skulle kunna byta ut mig när som helst med bara några få handlingar.

- Han menade inte att vara så elak. Mumlar Oscar ut medan han smeker min kind.

- Jag vet. Får jag ut i en svag viskning.

- Men han sa det fortfarande och det sårar mig. Usch jag har blivit en sån mes... Snyftar jag och gör en mental face slap.

- Jag vet att det sårar det och han borde säga förlåt till dig. Snälla tryck inte ner dig själv älskling. Du är ingen mes alls, vem var det som riskerade sitt liv för några andras? Säger han och jag möter hans blåa underbara ögon. Sakta trillar en tår ner för min kind och jag snyftar lätt till.

Jag ger ifrån mig ett litet leende. Han får mig alltid att må bra. Oscar böjer sig ner och kysser mina läppar mjukt och jag är snabb med att kyssa tillbaks.

- Du anar inte hur mycket jag har saknat dig Oscar. Säger jag och smeker hans kind ner till hans väl markerade kindben. Han skrattar smått.

- Vad tror du inte jag har gjort då? Inget har varit desamma utan dig Rebecka. Ingen av killarna har varit... hela om man säger så. Du är en stor del av alla våra liv, särskilt för mig och Ogge. När du inte är med mig så tar liksom du med en del av mig. Säger han kärleksfullt och jag kan inte undgå att le. Det värmer så mycket att få höra de där orden. Som om någon tar mitt isär slitna hjärta och syr ihop det.

- Jag älskar dig Oscar.  Säger jag och innan han har sagt något så kysser jag honom passionerat.

Efter kyssen så sitter vi bara och stirrar in i varandras ögon , ingen säger något vi bara sitter där och njuter av att äntligen få vara i varandras närhet. 

Precis som det ska vara.

---------

Hej allihopa! Hehe sa att det skulle komma förklaringar i detta kapitlet men sorry dom kommer i nästa, vilket blir imorgon. Sååå det kommer ett till kapitel imorgon, hoppas ni gillade det här kapitlet och förlåt att jag inte lägger upp så mycket men det kommer bli förbättringar! Puss och kram E<3