He's just a part of the game ♥O.E♥

¤Kapitel 71¤

Rebeckas perspektiv

Sakta öppnar jag mina ögon och låter ljuset nå mina ögon. Den brännande känslan uppstår i mina ögon och jag gnuggar sakta mina ögon innan jag ger ifrån mig en stor gäsp. Minnena från gårdagen visas i min hjärna och jag suckar. Vart tog han vägen?Jag saknar honom. Hur mycket jag än skulle vilja vara arg på honom så kan jag inte, jag älskar honom för mycket för det.

Jag sätter mig upp i sängen och jag känner hur risig jag egentligen är. Jag känner mig som en soppåse helt och hållet.

- Morgon sunshine. Mumlar en mörk röst och jag sträcker lite på mig och ser Ogge ligga på golvet på en madrass framför sängen.

- Sov du hos mig hela natten? Frågar jag och tittar frågande på honom.

- Ja det gjorde jag, ville inte lämna dig i det där tillståndet direkt. Säger han och ger mig ett snett leende.

- Vad snäll du är Ogge Pogge. Säger jag och går ur sängen.

- Förresten vart tog Oscar vägen? Frågar jag. Jag stannar upp min lilla vandring till badrummet och möter Ogges blick. Han kliar sig i nacken.

- Ogge? Säger jag hotande.

- Felix och Omar sprang efter honom och hitta han sittandes på en gunga i en park där han hitta dig förut. Han var förkrossad. Eller han är. Det var inte så lätt för dom att få tillbaka honom. Han hade så mycket skuldkänslor att han skulle kunna göra vad fan som helst nästintill.Men iallafall så fick dom hem honom och som svar på din fråga så är han i Felix, mitt och Omars rum. Avslutar Ogge och suckar. Jag sväljer hårt och nickar sakta. Innan jag möter honom vill jag fräscha upp mig lite så jag inte skrämmer bort honom innan jag ens hunnit sagt det jag vill.

Det varma vattnet omsluter min kropp och äntligen slappnar jag av. Den enda gången jag släpper lös alla mina tankar är i duschen, det är liksom skönt. Dom sköljs av på något konstigt sätt.

Alla mina tankar snurrar omkring i mitt huvud och jag får inte riktigt grepp om dom. Ska jag förlåt honom nu på en gång? Jag skulle bara vilja slänga mig i hans armar. Vad var orsaken till hans utbrott? Säkert något med Ogge. Kommer jag bli ännu mer sårad av att få veta sanningen? Förhoppningsvis inte. Det är som att min hjärna har en debatt med sig själv.

Jag kliver ut ur duschen och lindar en handduk runt håret och en runt min kropp innan jag jag gör mig i ordning. Jag borstar tänder då frukosten redan stängt och jag inte är riktigt sugen på det heller. Jag klär på mig en svart kjol och en magtröja till det sen så går jag ut ur badrummet och borstar mitt hår. 

- Ska du gå och prata med honom? Frågar Ogge och lyfter blicken från sin mobil där han ligger i min och Oscars säng i en T- Shirt och kallingar.

- Ja, jag hade iallafall tänkt det. liksom fråga honom varför han gjorde det han gjorde och så vidare. Mumlar jag innan jag tar på mig mina vita Converse

- Mhm, antar att du borde det. Mumlar han och jag får en förvirrad rynka i pannan. 

- Eller tycker inte du det? Frågar jag honom skeptiskt och ställer mig med armarna i kors.

- Jo men jag tycker inte att du borde ta tillbaka honom så lätt nu eftersom han var verkligen en dick. Säger han och suckar ljudligt.

- Så du tycker att jag ska vara svårfångad? Oroa dig inte Poggis jag ska vara så svår som det går. Säger jag och blinkar med ena ögat till honom innan jag försvinner ut genom dörren för att sedan styra mina steg mot resten av killarnas rum. Jag knackar på deras dörr och strax därefter som kommer Omar och öppnar den. Han skiner upp i ett leende när han ser att det är jag och detsamma gör jag.

- Hej vännen. Säger han och drar in mig i en stor mysig Omar kram.

- Hej Ormis. Är Oscar hos er? Säger jag och släpper på kramen. Omar behöver inte svara då jag ser den underbar personen men som jag just nu vill ta avstånd från stå bakom honom i dörröppningen. 

- Hej Rebecka. Säger han och ler snett. Han ser sliten ut. väldigt sliten ut. Han har mörka ringar under ögonen och är allmänt hängig, ungefär så som jag känner mig men döljer det med både smink och annat. Omar flyttar sig och ler ett stödjande leende innan han går in till Felix som sitter och spelar på den stora platt tv:n.

- Jag är så ledsen Rebecka. Jag vet inte vad som hände. Viskar han och det ser ut som om han är nära till tårar. 

- Kom vi går en sväng. Säger jag och ler lite försiktigt. Tveksam om jag gör det rätta nu med att verkligen prata med honom på en gång. Han ler lika försiktigt mot mig och han ska precis ta tag i min hand då jag drar undan den, så långt i förväg ska vi inte gå.

- Jag önskar jag kunde visa hur mycket du betyder för mig men jag vet inte hur. Jag älskar dig Rebecka och jag gjorde så så fel! Jag vet inte vad jag höll på mig, det var bara det att jag trodde att vi berättade allt för varandra och sen att du hade berättat för Ogge men inte mig... Det fick mig förbannad. Jag är så ledsen älskling.

- Förlåt själv för ja du vet, att jag inte berättade. Säger jag och han stannar mig och ler.

- Du kan vara sur på mig hur länge du vill jag kommer vara vid din sida vad som händer, du är mitt allt och jag får så my- Sen avbryter jag honom med att kyssa honom mjukt. Han drar mig intill sig och ler i kyssen.

- Jag vet Oscar, jag vet.

-----------

Hej på er! Vill bara säga att SNART ÄR DET JUL!  Om ni inte redan visste det hehe... Men iaf hoppas ni gillade kapitlet och så ses vi! Puss och kram E<3