He's just a part of the game ♥O.E♥

¤Kapitel 5¤

Oscars perspektiv

Efter den lilla "incidenten" som hände mellan mig och Rebecka så bestämde vi oss för att gå till mig. Hon gick faktiskt med på det efter några om och men. Allt hade varit som i en dröm. Som att sväva på rosa fluffiga moln. Jag tror jag börjar få känslor för henne... helt ärligt. Men jag får en känsla av att hon inte känner lika dant eller att hennes "popularitet" sätter gränserna. Hon verkar så ensam ibland... Efter vad jag sagt tidigare idag om att hon hade ett skal blev hon helt stum. Det måste ha hänt något speciellt annars hade hon inte reagerat som hon gjorde.

-Hahaha Oscar, du skulle varit med! Det var helt sjukt! Skrattade hon och hennes smilgropar syntes tydligt. Det var en vacker syn, hon var vacker.

-Haha asså sorry, vad sa du? Skrattade jag då jag var helt i en annan värld.

-Jag pratade om då Mel vart totalt dissad på en fest! Det var så roligt, du skulle sett hennes min alltså! Ler hon och jag ler tillbaka. På vägen hem till mig så snuddar våra händer ett antal gånger tillslut orkar jag inte vara så avvaktande mer utan jag har ett litet knep för att vi ska hålla hand... Jag lossats att ta upp något ur min jackficka och frågar då om Rebecka kan ta den, precis när hon sagt ja och ska ta "saken" öppnar jag min hand och tar tag i hennes hand. Hon små fnissar åt min handling men låter sin hand vara kvar i min.

När vi har kommit fram till mitt hus känner jag om dörren var låst, vilken den inte var. Jag kliver in i huset utan att släppa Rebeckas hand.

-Är det du Oscar?! Ropar mamma från köket.

-Ja! Skriker jag tillbaka och vi börjar ta av oss våra ytterkläder och skor.

-Nämen har du med dig en gäst? Jag är Monica (vet inte om hon heter så men här heter hon så ok?) och vem är du? Säger mamma och vickar på ögon brynen. Typiskt mamma, att hon alltid ska vara så himla pinsam!

-Haha, Rebecka. Säger Rebecka och skakar han med mamma som ler som ett miffo.

-Åh vad fin du är! Gå upp ni, jag ska inte störa. Säger mamma och försvinner sedan ut tillbaka till köket. Jag tittar upp mot Rebecka och ser då att hon blev generad, så sött.

-Kom. Säger jag och sträcker fram min hand. Hon tar tag i den och vi börjar gå upp i riktning mot mitt rum. Jag måste erkänna att jag gillar vårat hus, väldigt stilrent och öppet. Mitt rum ligger längst bort i en liten korridor.Jag öppnar dörren till mitt rum och visar med handen i en gest att hon ska gå in.

-Vad fint. Säger hon och tittar runt i mitt rum. Det är väl ganska basic, inget helt originellt. Ett stort runt fönster på väggen med massor av kuddar och filtar där man kan sitta och kolla ut. En normalt stor svart garderob, en dubbel säng med ett bord placerat framför där jag har en platt tv. Sedan har jag också ett litet vitt skrivbord med min mac book på.

-Tack. Säger jag och ler mot henne. Hon ler ett underbart leende tillbaka. Hon är så underbar.

-Vad vill du göra? Frågar jag och sätter mig på min sängkant. Hon kommer och sätter sig bredvid mig.

-Film? Frågar hon och jag nickar.

-Skräck? Flinar jag och jag ser att hon blir nervös."Oroa dig inte, jag skyddar dig om det kommer någon och försöker äta upp dig"

-Ha ha... Skir roligt. Säger hon ironiskt och himlar med ögonen. Vi sätter på Sinister genom datorn med den sladd till tv:n och sedan lägger vi oss tillrätta i min säng. Om du frågar mig så låg vi lite för långt ifrån varandra, ungefär en dess. Filmen pågår men min blick är inte på tv:n utan på Rebecka. Plötsligt händer det något i filmen som gör att Rebecka blir vettskrämd och hon hoppar upp på mig, alltså över mig. Hon gömmer sitt ansikte i mitt bröst och förvånat lägger jag mina händer om henne och drar min högerhand opp och ned på hennes rygg.

-sch det är lugnt det är bara en film. Viskar jag varsamt i hennes öra. Jag känner att hennes hud knottrar sig vi min beröring och jag börjar le helt okontrollerat. Det känns som om tiden stannat men efter ett tag så reser Rebecka sig upp och en röd nyans hade spridit sig i hennes vackra ansikte.

-Ehm, förlåt. Jag vet inte vad som flög i mig... Mumlar hon fram och tittar ned i sitt knä. Jag stoppar filmen och sätter mig upp. Jag tar två fingrar och lyster upp hennes ansikte så att våra blickar möts.

-Det gör inget, men jag tror det räcker med skräckfilm för idag. Ler jag och drar med baksidan av min hand på hennes kind.

-Ja jag tror att det är bäst om vi stoppar jag med. Små skrattar hon och ler ännu en gång. Efter en stund tittande i varandras ögon gäspar hon och jag frågar om vi ska gå och lägga oss, hon nickar och vi reser oss upp. Jag går fram till min garderob och ger henne en av mina T-shirtar som är för liten för mig. Hon tackar och jag visar vad badrummet ligger och vad sakerna hon kanske skulle behöva ligger, ex. Smink borttagning. Efter det gå jag med trötta steg in till mitt rum och drar av mig min tröja och mina byxor, jag står alltså bara i kalsonger och strumpor. Jag går sakta fram till spegeln som är placerad på min vägg och granskar mig själv. Ärr pryder mina under armar och blåmärken är placerade lite överallt på min kropp. Jag suckar djupt och känner mig iakttagen... Jag vänder mig om och ser att Rebecka står i min alldeles för stora tröja för henne och tittar sårat på mig och går sedan sakta fram till mig och omfamnar mig i en mysig kram.

-Varför gör du så mot dig själv? Frågar hon sårat i mitt öra.

-Bry dig inte om dem... Mumlar jag och krånglar mig ur hennes grepp och går sedan och sätter på mig en hoddie.

-Är det okej ifall du sover i min säng? Frågar jag och kryper ned i min säng.

-Ehm ja, det antar jag väl... Säger hon blygt och lägger sig på andra sidan av min säng.

Efter att tag känner jag att någon tar tag i min hand och lägger den sakta runt sin midja. Sedan viskar en mjuk röst: Jag vet att jag är svår att läsa men jag tror jag börjar gilla dig Oscar...Jag kysser henne mjuk och varsamt i nacken sedan somnar jag med Rebecka i min famn. I detta nu är allting perfekt, helt jävla perfekt.
---------
Jag måste säga att jag är ganska stolt över mig själv att jag hunnit med ett till kapitel så tätt inpå det andra, haha. Hoppas ni gillade kapitlet så ses vi snart igen. Puss och kram E<3