¤Kapitel 13¤

245 6 0
                                    

  Hej! Asså förlåt att jag inte uppdaterat och jag förstår precis om jag inte har några läsare kvar, med ni som läser, tack ni är värda guld<3 här är ett kapitel till er<3 Puss, kram E<3  

Oscars perspektiv

Jag vaknar och känner en tunn tjej ligga i mina armar. Minnen från igår kommer upp och ett leende tar plats på mitt ansikte. Jag placerar en lätt kyss i Rebeckas nacke och tar in hennes doft, vanilj och jordgubbar. Att denna tjej är min är helt ofattbart, att en sån fin och vacker tjej skulle vilja vara tillsammans med en sån som mig är helt sjukt egentligen. Jag menar jag är den där nörden som alla hatar på och ingen gillar, hon är den där tjejen som alla vet vem hon är och alla ser upp till. För bara några veckor sen skulle jag verkligen inte tro att jag skulle få ligga i min säng med henne i mina armar och få kalla henne min

Men en sak skrämmer mig... Hon var otrogen mot mig, hur skulle jag kunna lita på henne igen? Hon kanske kommer göra det igen? Hon kanske bara spelar med mig och så sitter hon och hennes kompisar och skrattar åt hur kär jag är i henne... 

Jag skakar snabbt på huvudet för att få bort det dåliga tankarna och kramar om Rebecka lite hårdare för att känna att hon verkligen är där. Verkligen är i mina armar.

- Mhhhhhm. Mumlar Rebecka och hon vänder sig om så att hon har ansiktet mot mig.

- Godmorgon hjärtat. Viskar jag och pussar henne på pannan.

- Godmorgon. Mumlar hon hest och gömmer ansiktet i mitt bröst. Jag drar sakta handen över hennes bruna lena hår. 

- När måste vi gå upp? Frågar hon och tittar upp och in i mina ögon. Jag ler, hon är så vacker.

- Hmmm om typ 5 min. Säger jag och hon suckar.

- Jag vill inte gå till skolan, snälla säg att vi kan skolka istället Oscar. Jag skrattar lågt. Hon ler och lägger ena handen på min kind och trycker ihop våra läppar varsamt och låter dom sedan massera varandra mjukt. 

- Men vi måste tyvärr, och vi måste gå upp nu sötnos. Säger jag mjukt och pussar hennes lilla näsa. Motvilligt reser jag mig ur den allt för bekväma sängen och går mot min garderob. jag ger ifrån mig ett trött stön då jag inte har en ända aning om vad jag ska ha på mig.

- Behöver du hjälp? Hör jag Rebecka skratta bakom mig och strax därefter dyker hon upp bredvid mig. jag mm:ar till svar och hon börjar med att kasta ett par svarta Calvin Klein kalsonger på mig. Efter ca 10 min tittar hon upp på mig och räcker mig ett par ljusa jeans, en vit t-T-shirt med en liten ficka på vid vänstra bröstet (se bild där nere). 


Efter det att hon gett mig kläderna som jag skarpt gillade går hon och tar fram min bruna klocka och ger mig den

¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.

Efter det att hon gett mig kläderna som jag skarpt gillade går hon och tar fram min bruna klocka och ger mig den.

- Ha den här också, den matchar bra med kläderna. Säger hon. 

- Tak hjärtat. Säger jag och pussar henne på pannan innan jag börjar sätta på mig mina kläder jag nyss blivit tillsagd att ha. Rebecka sätter på sig ett par vita jeans, en ljusrosa crop top och en vit tunn kofta till det.

- Vad fin du är. Säger jag och går närmare henne. Ett leende tar plats på hennes felfria ansikte vilket får mig att le också. Hon lägger sina händer i mitt nackhår och pillar smått i det, precis som jag älskar. Jag placerar min händer på hennes höft och drar henne närmare mig innan jag förseglar våra läppar samman. Kyssen är passionerad och underbar, fjärilar tar plats i min mage och än en gång påminns jag om hur jävla mycket jag älskar denna tjej. 

Vi dar ifrån från den mycket mysiga kysser och jag står och ler som en idiot. 

- Jag är huuuungrig. Gnäller Rebecka. Jag fnissar lite, tar hennes hans och börjar gå ner mot köket. 

- Vad vill damen ha? Frågar jag och nu är det hennes tur att fnissa. 

- Macka och obóy  duger utmärkt! Säger hon och slickar sig hungrigt om läpparna. Vi tar fram alla saker och hugger in på våra utsökta mackor.

Efter vi ätit klart och fixat oss är det ungefär 20 min tills våra lektioner börjar. Det tar ungefär 10 min att åka till skolan så det är chill. Rebecka är uppe på övervåningen och packar i lite saker i sin väska och jag börjar bli otålig då det säkert har tagit mer än 10 min för henne där uppe. 

- Rebecka älskling! Vi måste åka nu vi börjar om en kvart! Ropar jag och jag hör att hon stänger en dörr, hon kommer alltså snart. Efter en liten stund så ser jag henne komma trippandes ner för trappan och jag ler och öppnar ytterdörren. 

-Damerna först. Säger jag artigt och hon bara fnittrar och skakar på huvudet innan hon går ut genom dörren tätt följd av mig. Vi går mot min moppe som står på parkeringen och jag räcker henne en hjälm som hon sedan sätter på sig. Hon försöker knäppa hjälmspännet men det krånglar så jag går flinades fram emot henne och hjälper henne.

- Jag skulle klarat det själv. Muttrar hon men jag ser ett lutet leende bakom hjälmen.

- Klart du skulle men det hindrar mig fortfarande inte från att göra det åt dig, plus det skulle tagit typ ett år om du skulle få göra det själv. Flinar jag och hoppar upp på moppen och startar den. Hon tittar surt på mig innan hon sätter sig bakom mig och slingrar sina armar om min midja.

När vi väl kommit fram till skolan och vi står i korridoren har vi 5 min till godo. Blickar vänds mot oss och dom säger inte mer än "varför är hon med honom?" Vilket får mig att känna mig aningens obekväm. Jag tittar mot Rebecka och hon ser nästan lite orolig ut. Oh... juste hennes rykte...

- Ehm jag kan gå om du vill... Mumlar jag och tittar ner i marken. Jag ser hur Rebecka vänder ansiktet mot mig och suckar. 

- Sluta. Är det ända hon säger innan vi fortsätter mot våra skåp. 

- Hey! Becca! Ropar någon bakom oss. Rebecka släpper sakta min hand och vi vänder oss om. Jag stelnar till, jag vet precis vilken rösten tillhör och det är... Hampus...

He's just a part of the game ♥O.E♥Donde viven las historias. Descúbrelo ahora