He's just a part of the game ♥O.E♥

¤Kapitel 20¤

Beccas perspektiv

Nästa dag vaknar jag i ett okänt rum, i en okänd säng. Jag hör ett par tunga andetag bakom mig och jag vänder mig sakta om. Där ligger Ogge och sover fridfullt. Jag ler lite för mig själv, han är så fin. Minnena kommer sakta fram och jag känner att tårar sakta börjar sippra ur mina ögon. Att jag alltid ska gråta... Jag snyftar till men lägger handen för munnen snabbt då jag verkligen inte vill väcka Ogge. Verkligen inte på det här viset. Jag försöker andas lugnt igen och ska precis tyst som en mus kliva ur sängen då min mobil börja låta och durra på nattygsbordet. Felix namn lyser upp på skärmen och jag tittar mot Ogge om han vaknat. Han öppnar sakta ögonen och gnuggar sedan sig i ögonen.

- Svara då. Säger han med en sjukt sexigt morgonröst. Jag kommer på mig själv att jag stirrat på honom och att min mobil fortfarande ringer frenetiskt. Jag drar ur laddaren ur min guldiga iPhone 6s och drar den gröna saken till höger och svarar.

- Hej Felix. Säger jag trött.

- Hej Rebecka, jag ehm jag undra om du gjorde något? Frågar han och jag suckar vilket han hör.

- Jag vet att vi inte fick en sådan bra start men snälla Rebecka, Oscar ligger i fucking koma och både du och jag är nära honom! Vi måste hålla ihop nu, för Oscars skull. Säger han och jag nickar sedan kommer jag på dum som jag är att han självklart inte ser att jag nickar så jag säger ett enkelt "du har rätt".

- Jag har alltid rätt. Säger han och jag kan nästan höra hans flin.

- Jag är hos Ogge, vill du komma? Frågar jag efter jag kollat på Ogge så att det är okej.

- Kommer om 5 min. Säger han och innan jag ens hinner fråga om han vet var Ogge bor har han lagt på.

- Godmorgon. Säger jag till den sovande snyggingen bredvid mig och jag ställer mig upp för att sätta på mig lite kläder. Jag känner hans brännande ögon på mig när jag ska dra över mina tighta jeans över min rumpa. Jag fnissar och tittar mot Ogge som sitter generad i sin säng.

- Gubben då. Säger jag och putar med underläppen.

- Men lägg av drygo! Säger han och skrattar och kastar en kudde på mig.

- Eyyy! Inte schysst! Säger jag och försöker se sur ut, vilket jag misslyckas helt med och vi båda börjar gapskratta.

Jag sätter på mig mitt linne och sedan sätter jag upp håret i en messybun. Ogge kliver ur sängen och jag skådar hans mage. Ogge flinar och så så spänner han sin mage så att de snygga magrutorna ska synas ännu mer. Jag himlar med ögonen.

- Vänta, är det inte lite dregel jag ser? Skrattar han och går fram till mig och drar pekfingret vid min mungipa. Jag slår bor hans hand och stirrar in i hans ögon och ser sur ut han bara skrattar och vänder sig om och börjar gå mot trappan. Jag följer tätt efter och när vi kommit ner för trappan ringer det på dörren. Ogge går mot dörren och öppnar den, utanför står ingen mindre än Felix Sandman. Han har svullna ögon, håret är fixat, han ser trött ut eftersom han har ganska mörka ringar under ögonen. Han har på sig en vit T-shirt med ett tryck på och blåa jeans. Enkelt men snyggt. Jag gör ett gillande ansiktsuttryck och han tittar upp mot mig. Han ler vänligt och jag ler tillbaka.

- Hej Rebecka. Säger han och tar ut sina armar. Vänta vänta... vill han kramas? Du måste skämta... även fast jag inte är så tagg på att krama just honom så g¨r jag fram till honom med ett rätt så äkta leende och lägger mina armar lätt runt hans midja och han kramar om mig. Jag måste säga, han var jävligt bra på att kramas...

- Hej Felix. Hur mår du? Säger jag i kramen. Han mumlar ett "sådär" och jag nickar. Jag förstår honom, jag förstår honom helt...

Vi går in i köket då jag och Ogge vill äta någon frukost. Han plockar fram mackor både mjuka och hårda, lite pålägg, mjölk och oboy. Jag brer på en macka och häller i lite mjölk i ett glas jag tidigare fått av Ogge. Felix kommer in i köket och sätter sig på en av det höga bar stolarna mitt i köket.

- Jag måste fråga dig en sak, Felix. Säger jag ganska så allvarligt och sätter mig också på en stol mittemot Felix.

- Fråga på. Säger han och sätter armbågarna på bordet och lutar sig en aning framåt.

- Hur visste du vart Ogge bodde? Frågar jag och kollar intresserat på honom.

- Ehm man kan väl säga att jag varit här några gånger förut... Säger han och kliar sig i nacken.

- Har du? Frågar jag och han nickar.

- Jag och Felix var typ som bröder förut, men det hände en sak... Säger nu Ogge.¨

- Åh. Säger jag bara då jag förstår att det var ett ämne de båda inte ville prata om.

Efter frukosten går Ogge och Felix in i vardagsrummet för att spela FIFA medan jag går upp och sminkar mig osv. Efter jag gjort klart allting går jag ner till de högljudda killarna på nedervåningen. De sitter i soffan med varsin konsoll i händerna och skriker fraser som "du fuskar!" "gör jag inte alls det gör du!" "Hah jag är bättre än dig din potatis!" ni hörde rätt, dom skriker potatis till varandra...

- Hahahahah hur går det? Skrattar jag och går in till dom och sätter mig i en fåtölj.

- Han fuskar. Mumlar Ogge surt fram.

- Gör jag då fan inte! Det är ju du som gör det! Kriker Felix tillbaka.

- Här får jag en konsoll, jag ska spöa någon av er. Säger jag kaxigt och sträcker fram handen. De båda kollar på varandra sedan brister de båda ut i gapskratt. Jag kollar surt på dom men efter en stunds gapskratt ger dom mig en av konsollerna och jag ska få spela mot Felix.

Efter första halvleken står det 1-0 till Felix och jag är faktiskt ganska nöjd då jag inte spelat FIFA på skit länge. Andra halvleken och då hela matchen slutar 3-0 till Felix och jag sitter tyst och låtsas att vara skit sur att jag förlora. De båda skrattar åt mig.

- Blev lilla prinsessan sur för att hon förlora huh? Säger Felix med bebis röst.

- Men lägg av! Säger jag men ett flin har börjat tagit plats på mitt ansikte. De båda killarna tittar på varandra sedan ställer de sig upp... Åh nej... det här kommer inte sluta bra. Dom springer fram till mig och kastar ner mig på marken sedan hjälps det åt att kittla mig. Dumma Ogge han måste berättat vart jag är som kittligast, han ska fan få... Dom kittlar mig ett lång tag och det slutar med att det blev en brottningsmatch på golvet i Ogges vardagsrum. Tur att hans föräldrar inte är hemma.

Jag skämta med det d'r jag sa förut, det där med att Ogge var min ända riktiga vän. Nu har jag Felix också, och han är bäst. Jag trodde han var skit tråkig men på dom här få timmarna har jag lärt känna honom och han är underbar och rolig precis som Ogge. Dom här killarna är värda guld.

Dom är mina lifesavers.
-----------------
Hola! Tråkigt kapitel, vet. Men det kommer ett bättre snart! Love u all. Puss och kram E<3