¤Kapitel 31¤

199 4 0
                                    

(Ihhhhh visst e Shelley Henning fin? Det är hon där uppe)

Beccas perspektiv

Med en aning osäkerhet och oro går jag genom den stora porten även kallad skolan entré hand i hand med Oscar och med Felix och Ogge på varsin sida om oss. Så fort vi tar steget in till det jag kallar helvetet vänds blickar mot oss och viskningar startas för fullt. Jag suckar lite för mig själv och försöker att inte tänka mer på det. När vi går förbi en grupp tjejer hör jag dom viska om mig och min ilska börjar koka upp inom mig.

- Jävla slampa, du ligger ju runt med alla på denna skola. Säger en blondin som stirrar äckligt på mig.

- Hon har säkert legat med alla killarna hon går med.

- Är hon och nörden tillsammans? Varför är hon tillsammans med honom för? Säger dom bland annat och då får jag nog. Då jag känner Oscars osäkerhet och sårbarhet.

- Vad fan säger du?! För det första, jag är ingen jävla slampa, längre. Och för det andra, han som står bredvid mig är en av det finaste personerna på denna jord, alltså ungefär... Få se.. Typ tusen så bättre och finare än dig. Säger jag kaxigt och de tjejer som står där ger mig äcklade men samtidigt ursäktande blickar. Den bitchiga blondinen tar mod till sig och går några steg emot mig.

- Tur att du äntligen fattad att du hör till nördarna för en gångs skull, slapp jag säga det åt dig. Säger hon och nickar mot Oscar då hon nämner nördarna vilket får mig att bara bli ännu argare.

- Älskling lugn. Mumlar Oscar i mitt är vilket får mig att bli en aning lugnare men det varar inte länge.

- Nemen aww, säger plutten till sin flickvän huh? Så hon inte ska hamna i trubbel? Vad gulligt. Säger hon med bebis röst och flinar sedan om möjligt ännu elakare mot Oscar sedan mig. Både Ogge och Felix börjar tröttna på henne så dom kliver framåt mot henne men jag stoppar dom, det här är en fight jag vill ta. Det andra i korridoren har samlats runt oss och många har mobilerna "diskret" framme för att fånga hela den här händelsen. 

- Ja, han säger till mig för han vill inte att jag ska åka dit för att mörda någon, passa dig jävligt noga nu din lilla bitch. Du vet inte vilken du muckar med. Säger jag kallt tillbaka och puttar till henne medan jag ger henne en blick som skulle kunna mörda henne. Usch vad jag hatar sånna här bimbosar... Hon flämtar till lite av det jag sa och sedan känner jag en ilande smärta i på min kind och mitt huvud flyger åt sidan. Jag döljer det att det gjorde fasansfullt och tittar bara på henne.

- Bitch. Mumlar jag innan jag precis ska flyga på henne då Oscar och Ogge tar tag om mig och drar mig bakåt. Jag försöker krångla mig ur deras stenhårda grepp vilket inte ger något bra resultat utan jag är fast.

- Du ska vara jävligt glad att dom stoppar mig från att möblera om ditt fula gristryne till ansikte. Mumlar jag surt innan jag och killarna går iväg.

Ingen säger något, dom vet att om dom försöker prata med mig kommer bara dom få ut för det och tro mig, det vet dom att det kommer inte sluta bra.

Dagen går och jag har bara sett mitt "gäng" ett få tal gånger dock har jag bara gett dom en irriterande blick. Men en sak förstår jag mig inte på, en sak har jag gått och grubblat över hela dagen såhär långt. Hampus ger mig bara elaka flin som i att jag kommer få igen eller något sånt och om jag ska vara ärlig så skrämmer han mig lite. Han sa att han skulle visa alla vilken jävla slampa jag var. Menade han allvar med det? Eller sa han det bara för att han var jävligt pissed of på mig

- Rebecka. Mumlar Oscar mot min nacke och kysser mig mjukt. Jag ryser och jag tittar bak mot Oscar och ser in i hans fina ögon. Jag sitter i hans mysiga knä och han har sina starka armar om min midja, precis som det ska vara. Alla fyra sitter vid ett bord i matsalen alltså, jag, Oscar, Ogge och Felix. Om ni undrar vart Omar tog vägen så åkte han tillbaka till Göteborg. Tro det eller ej men jag saknar den där lilla krabaten sjukt mycket. Han är som min lillebror även fat han är ett år äldre än mig ungefär. Min lilla Ormis. Mitt före detta gäng kollar med funderande och undrande men samtidigt avundsjuka blickar på oss då jag inte sitter med dom utan med mina boys istället. Dom har väl fattat att dom inte kommer vara så himla populära längre utan mig, helt enkelt. 

- Älskling. Säger Osar återigen då jag glömt att svara honom utan bara sitter och stirrar på honom. Jag flinar sen böjer jag min ner och kysser honom mjukt. Han är snabb med att kyssa tillbaka och ta tag om min kind för att fördjupa den underbara kyssen.

- Vad vare baby? Säger jag mjukt och drar handen genom hans fluffiga hår och han ger mig en lite irriterad blick men jag bara småskrattar åt honom. Han och hans perfekta frisyr.

- Vad tänkte du på? Frågar han nyfiket och mitt leende dör ut. 

- Inget. Säger jag kanske lite för snabbt och han rynkar på ögonbrynet. Tur som jag har släpper han det för den här stunden och börjar prata med killarna om något ointressant. Jag kollar mot den stora klockan som hänger på väggen och märker att det bara är några minuter kvar tills vi ska börja våran lektion.

- Guys, vi måste sticka nu. Säger jag och alla reser sig upp och går sedan, efter vi lämnat våra tallrikar mot våra skåp. 

- Gå i förväg ni, jag kommer snart ska bara gå på toa. Säger jag glatt och kysser Oscar på munnen innan de alla nickar och fortsätter gå medan jag viker av mot en annan korridor, i riktning mot toaletterna. När jag precis ska ta tag i handtaget för att gå in på toan tar en stark kall hand tag om min handled och jag vänds snabbt om i farten.

- Hello sweetie. Saknat mig

Hampus...

---------- 

Hello it's me. Som jag sa så kommer det upp kapitel på tisdagar, torsdagar och någon helgdag så här är ert kapitel! Puss och kram E<3



He's just a part of the game ♥O.E♥Où les histoires vivent. Découvrez maintenant