Del 9

14.1K 154 7
                                    

Dagen därpå var både mamma och pappa arga på mig.
''Vart var du!?''
''Vem träffade du?''
''Hur kunde du göra oss så oroliga?''
Det var bara några av de saker som de slängde ur sig. Jag ljög till dem och sa:
''Jag behövde komma ut så jag såg en film på bio, det är allt.'

De fortsatte hacka och klaga, men närmare kvällen så började det ta slut. Äntligen. Men eftersom de fortfarande var misstänksamma mot mig så skrev jag ett sms till Oscar där det stod att jag inte vågade träffa honom den kvällen. Oscar svarade och sa att det var lugnt.

Morgonen efter väcktes jag av ett
smatter. Det regnade. Klockan var runt nio så jag gick upp.
Ute var de grått och regnet öste ner. Ingen Oscar idag då...

Jag gick ut till köket där mamma var fullt påklädd.
''Ska vi nånstans?'' frågade jag när jag såg att pappa också var påklädd.
''Jag, Lukas och pappa ska'', svarade mamma med en kylig ton. ''Inte du.''
Så trevligt det lät.
''Vi ska åka in till stan och handla'', sa pappa, som hade lite lättare för att förlåta mig.
Jag nickade.
''Ska jag stanna här då?'' frågade jag.
''Ja, du ska stanna här och vara hör tills vi kommer hem. Du får inte gå utanför dörren.''
Fuck.

Tio minuter senare åkte de iväg. Jag satt i vardagsrummet med min mobil i handen och kollade Instagram, Facebook och Twitter. Jag hade visst fått nya följare... Många nya följare. Jag känner dem inte ens, tänkte jag när jag bläddrade igenom vilka som börjat följa mig. Varför...? Jag fick svaret när jag gått längst ner. Den första nya följaren på Instagram hette Oscarenestad. Han följde bara några stycken och nu var jag en av dem, själv hade han flera tusen följare. Jag följde honom tillbaka.

En halvtimme senare satt jag med min dator i mitt knä och kollade på serier. Jag chattade med Amelia samtidigt på Facebook.
'Tror du att jag kan komma upp?' frågade hon.
'Visst', svarade jag skämtsamt. 'Kom nu, har astråkigt!'
'Skulle gärna', skrev hon och de verkade nästan som om hon menade vad hon skrev. 'Min sommar suger utan dig!'
'Aa, min med', ljög jag. Min sommar var inte så hemsk... 'Saknar dig.'
'Saknar dig med.'
Så var den konversationen slut.

Jag stängde av datorn. Regnet fortsatte smattra mot fönstret och jag bara önskade att de skulle sluta! Jag saknade Oscar och ville så gärna träffa honom.
Regnet fortsatte smattra allt hårdare mot fönstret, så hårt att det nästan smällde mot fönstret. Jag vände mig om i soffan för att kolla ut på altanen, för det var där det lät mest. Mitt hjärta höll på att stanna när jag såg en figur stå där utanför. Sen såg jag att det bara var Oscar.
Jag gick fram till altandörren och öppnade den.
''Försöker du skrämma livet ur mig eller?'' frågade jag när en genomblöt Oscar kom in.
Han skrattade och gav mig en kram utan att tänka sig för.
''Oscar!'' skrek jag och knuffade bort honom. ''Du är blöt!''
''Oj då!'' skrattade han. ''Förlåt gumman.''
Jag himlade bara med ögonen.
''Hur tog du dig hit?'' frågade jag och tittade på hans blöta T-shirt. Hans jeansbyxor var inte så blöta.
''Jag lånade Davids fyrhjuling'', svarade han.
''Du lånade?'' frågade jag betonade ordet 'lånade' med ett retsamt leende.
''Ja'', svarade Oscar och försökte låta oskyldig. ''Fast jag kan ha glömt att fråga...''
''Badboy'', sa jag och skrattade.
Jag ville väldigt gärna hålla om honom och kyssa honom men hans blöta T-shirt stoppade mig.
''Kan du inte byta T-shirt?'' frågade jag.
''Jag har ingen annan med mig'', svarade Oscar. ''Det är antingen den här eller ingen T-shirt alls.''
''Jag har ingenting emot det andra förslaget'', sa jag och försökte låta nonchalant. Jag tog hans händer och höll i dem, men Oscar släppte.
Först kände jag mig lite sårad, men sen såg jag att det bara var för att han skulle dra av sig T-shirten, så de gjorde inget för mig.
''Vart ska jag...'', började Oscar men han avslutade aldrig meningen, tack vare mig. Jag hade kastat mig emot honom så att han svagt stött i väggen. Jag kysste honom och mina armar låg runt hans nacke. Han la sina händer på min midja och jag pressade mig emot honom. Kyssen gick snabbt över till hångel och någon minut senare låg vi tätt tillsammans i soffan.

''Hur länge kan jag stanna?'' frågade Oscar tio minuter senare. Jag låg tätt intill honom och drog handen över hans mage.
''Tills mamma och pappa kommer hem'', svarade jag. När de skulle komma hem däremot visste jag inte.
''Jag tycker att vi väntar med att berätta för dom'', sa Oscar plötsligt. Jag höjde frågande på ögonbrynen. ''Åtminstone ett tag till.'' Tillade han.
Varför sa han så? Han hade aldrig haft något emot att berätta innan.
''Hur länge?'' frågade jag och satte mig upp. ''Jag orkar faktiskt inte smyga hur länge som helst.''
''Fredag?'' frågade han.
Jag nickade trots att jag tvivlade. Varför vänta? Vad fanns de för anledning med de?

Oscar drog tillbaka hem till sig när jag fick ett sms av mamma där det stod att de var på väg hem. Jag kysste honom hejdå och han drog på sig sin halvtorra T-shirt, som tur var regnade det inte så illa nu.

När han åkt satte jag mig med datorn i knät igen. Vad fanns det att göra...? Jag kollade på några modesidor och funderade på vad jag skulle beställt om jag varit hemma. Jag blev snabbt uttråkad igen och stängde av datorn.
Istället gick jag in på mobilen och kollade om jag fått några nya snaps.
''Shit!'' sa jag när jag såg alla oöppnade snaps. Jag började längst ner, det var en från Amelia.
'Va sociala!' Stod det och en bild på henne.
Det var nästan bara ointressanta snaps. Mest var det:
'Va görs då snyggingar?' Med en selfie. Eller:
'God natt älsklingar' Med en selfie. Fast det var bara två personer på min Snapchat som skickade sånt - Felicia och Lollo (Louise). Dom var bästa vänner och dessutom klassen divor. Eller ja, klassens förra divor - vi var ju inte en klass längre direkt. Vi skulle alla skiljas åt och börja på olika gymnasium.
Fast precis alla skulle inte skiljas åt. Jag och Amelia ska tillsammans flytta till Stockholm och dela lägenhet där. Hon ska plugga till en make-up artist och jag ska gå ett estetiskt program där jag pluggar till danskoreograf.
Jag såg verkligen fram emot att flytta till Stockholm, fast nu fanns ännu en anledning att längta. Oscar gick ju på gymnasium där.

Senare på kvällen, när min familj var hemma, satt alla och kollade på TV. Mamma hade förlåtit mig för att jag varit borta så länge på lördagskvällen.
''Jag tror att jag går och lägger mig'', sa jag och började resa mig. Klockan var knappt tio men jag kände mig dödstrött.
''Redan?'' frågade mamma misstänksamt. Hon trodde säkert att jag skulle smyga ut.
''Aa'', var det enda jag sa innan jag gick in i mitt sovrum och stängde dörren bakom mig.

Eftersom mamma inte skulle sova förrän jag somnat drog jag av mig kläderna direkt och satte på mig min allt för stora T-shirt som jag brukade sova i. Jag borstade mitt hår och mina tänder, sen tvättade jag ansiktet och allra sist skrev jag ett sms till Oscar.
'Ska sova nu, älskar dig <3'
'Godnatt hjärtat', svarade han. 'Kom till mig på onsdag. Älskar dig med <3'
Jag orkade inte tänka på varför han skrev just onsdag. Istället blundade jag och somnade direkt.

You're Tha OneTahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon