Jag vaknade i Oscars säng, med en snarkande Oscar bredvid mig. Hans armar låg slappt runt min kropp. Jag mindes allt från kvällen innan, precis allt. Jag tittade ut och gissade på att klockan var kring halv nio på morgonen, men jag orkade inte gå upp. Jag ville bara ligga under det varma täcket bredvid Oscar hela dagen. Men min mamma var troligen så förbannad på mig att hon aldrig skulle släppa iväg mig igen. Vågade jag ens gå hem igen?
I tio minuter låg jag och vilade intill Oscar, både han och täcket höll mig varm. Tillsist kände jag mig tvungen att gå upp. Jag kravlade mig så tyst som möjligt upp ur sängen. Oscar rörde lite på sig, men han vaknade inte. Jag drog på mig mina kläder och gick ner till köket.
I köket fanns en brödrost. Jag stoppade ner fyra brödbitar och tog fram flingor och youghurt. Jag tog fram mjölk, juice, smör, ost, skinka, paprika och gurka. Det var nästan allt som fanns i hans kylskåp.
Bröden blev klara och samtidigt hörde jag bekanta fotsteg i trappan.
''God morgon'', hörde jag några sekunder senare. Oscar kramade mig bakifrån och jag vände mig om för att kunna se honom.
''Jäklar'', sa jag när jag fick syn på honom. Hans hår stod bokstavligt åt alla håll och han hade inget annat än ett par boxers på sig - inte för att jag hade nåt emot det.
''Vad?'' frågade han förvirrat.
''Har du sett dig själv i spegeln?'' skrattade jag och drog min hand genom hans hår för att försöka rätta till det.
Han log, skakade på huvudet och drog sin hand genom håret och sa:
''Nu äter vi.''
Jag hade inte insett hur hungrig jag faktiskt var förrän jag börjat äta. Juice, två toast, flingor och youghurt var det jag åt.
''Har du sovit gott då?'' frågade Oscar under tiden vi åt.
''Väldigt'', sa jag. ''Själv då?''
''Har aldrig haft en bättre natt'', sa han och jag kunde gissa vad han syftade på. Jag kunde inte låta bli att le.
''Samma här.'' Jag böjde mig fram över bordet för att kyssa honom.
''Jag älskar dig'', viskade han och orden värmde mig nästan lika mycket som hans kyssar.
''Och jag älskar dig, Oscar'', sa jag och det gjorde jag verkligen. Jag kunde inte fatta att det gick att älska någon så här mycket. Han betydde så otroligt mycket för mig - jag kunde inte förlora honom.
Efter frukosten gick jag in på badrummet för att duscha. Jag skyndade mig för jag ville inte vara borta från Oscar, även fast vi var i samma hus.
Jag hade en handduk virad runt kroppen och mitt hår var inlindat i en annan handduk när jag kom ut ur badrummet. Oscar satt framför TV:en och spelade nåt TV-spel. Han var fortfarande inte påklädd, men jag brydde mig inte.
''Vad spelar du?'' frågade jag.
''GTA 5'', sa Oscar och stängde av. ''Jag tar en dusch nu'', sa han och kysste mig på pannan.
''Okej'', sa jag. Han gick in på badrummet och jag gick upp till hans rum för att sätta på mig kläder.
När jag kom ner igen var Oscar fortfarande i duschen. Jag satte mig i soffan och väntade. Just då fick jag syn på min mobil, som låg på bordet framför mig. Vågade jag ens sätta på den och se alla arga sms och höra alla hemska röstmeddelanden? Nån gång var jag ju tvungen att möta mammas och pappas ilska.
Jag satte på mobilen och direkt såg jag att jag fått minst tio meddelanden. Jag öppnade dem utan att läsa - jag visste redan att jag hade utegångsförbud. Jag skrev ett kortfattat sms till mamma:
'Kommer hem om en stund'
Dörren till badrummet öppnades och ut kom en blöt Oscar med en handduk kring midjan. Han log och drog handen genom sitt blöta hår. Varför var han så jäkla snygg?
''Har det hänt nåt?'' frågade Oscar och hans leende slocknade en aning.
''Bara det att min mamma kommer döda mig, annars är det inget.''
Oscar suckade och verkade tänka efter. Tillslut sa han:
''Jag ska bara sätta på mig kläder, sen kommer jag.''
Jag nickade, det var bäst så - de andra killarna kunde ju faktiskt komma närsomhelst.
Oscar kom tillbaka i en vit T-shirt och jeansshorts.
''Så'', sa han och satte sig bredvid mig. ''Hur illa var det?''
''Jag vet inte, du får avgöra'', sa jag och gav honom mobilen. Han läste igenom mammas sms.
''Vågar du gå hem igen?'' frågade han.
''Oscar'', suckade jag.
''Okej, så illa var det inte'', sa han. ''Men du har utegångsförbud för resten av sommaren och nästa sommar också.''
Jag suckade och lutade mig mot honom. När jag kom hem skulle jag berätta sanningen för henne och pappa.
''Lycka till'', sa Oscar. Jag stod i dörröppningen och bara önskade att jag slapp gå hem.
''Tack'', svarade jag lågt. Jag kysste honom och vände mig om för att gå. Oscar tog min hand och höll fast den.
''Vad är det värsta som kan hända?'' frågade han och kramade mig.
''Att vi inte kan ses nåt mer'', svarade jag.
''Äsch! Vi löser det, gumman.'' Han gav mig en kyss och sen var jag tvungen att gå.
Det kändes som om tiden verkade rusa förbi. Plötsligt stod jag utanför mitt hus och väntade på min undergång. Jag tog ett djupt andetag och gick in.
Jag gick in i köket, där stod pappa och stekte kyckling.
Han tittade upp och fick syn på mig. Hans blick var allt annat än glad.
''Var i hela världen har du varit?! Varför har du inte svarat när vi försökt nå dig!?''
Jag var bara tyst och väntade på att han skulle sluta skrika på mig. Tillslut blev han äntligen lite lugnare - men då kom mamma.
''Var i helvete har du varit?!'' skrek hon. Jag suckade och gjorde mig beredd på ännu en utskällning, men hon var tyst. Hon stirrade på mig med arg - nej, inte arg - förbannad blick.
''Jag berättade ju det!'' Hade de glömt det eller?
''Hur ska vi kunna lita på vad du säger när du smiter ut sådär!?'' Mamma var faktiskt argare än vad hon brukade va.
''Jag är sexton!'' skrek jag. ''Varför måste ni styra över varenda sekund av mitt liv!?'' Jag var trött på att bli behandlad som en liten unge, jag kunde ta hand om mig själv.
''Det ger dig ingen ursäkt till att smita iväg utan att komma hem igen!'' Varför gick jag ens hem? ''Så, jag frågar igen - vart var du inatt?'' Hon skrek inte längre, men det hördes tydligt på hennes röst att hon var förbannad.
''Jag sov på soffan hemma hos Oscar'', det var sanningen, typ.
''Och varför kom du inte hem?'' Hur länge skulle det här jävla förhöret pågå egentligen?
''Visst!'' skrek jag. ''Jag åkte aldrig in till stan! Jag stannade hos Oscar!'' Det var sanningen. Mamma blev knäpptyst och såg faktiskt förvånad ut. Pappa såg misstänksam ut.
''Han skulle bli ensam annars och det tog faktiskt ett litet tag innan de andra killarna kom.'' Nu improviserade jag.
Pappa var den första av dem som hämtade sig.
''Och hur väl känner du Oscar?''
Jag suckade. Pappa visste precis vad det handlade om nu.
''Vi har träffats några gånger under sommaren, men jag visste inte om det skulle hålla då.''
Både mamma och pappa stod tysta i flera minuter. Varför var det här en så stor grej?
Tillslut sa mamma:
''Du har ändå utegångsförbud tills sommarens slut, du ska diska varje dag och du får inte träffa Oscar igen förrän vi har pratat med honom.''
''Det är så orättvist! När Lukas gör något så får inte...'' Började jag men mamma avbröt mig.
''Lukas har inte ljugit för oss. Nu vill inte vi prata mer om det här.'' Mamma fortsatte med maten och pappa hjälpte till. De låtsades inte om min blick och tillslut orkade jag inte försöka längre, så jag gick. Jag satte mig ute på altanen. Jag hade väl rätt till att vara här? Jag skrev ett sms till Oscar.
'Hej, fick utegångsförbud fram till slutet på sommaren, måste göra onödigt mycket sysslor och mina föräldrar ska prata med dig.'
Oscar svarade med ett sms som faktiskt fick mig att le.
'Ligger jag illa till?'
'Väldigt' skämtade jag trots att jag faktiskt inte visste hur illa till han låg. Skulle de vara arga på Oscar också? Jag hoppades verkligen inte det.
Nästan hela dagen satt jag instängd på mitt rum. Jag var arg, irriterad men samtidigt var det värt det. Det här var mitt straff för att jag smitit ut och umgåtts med Oscar - jag skulle lätt kunna göra om det.
Och precis som om Oscar visste vad jag tänkte på fick jag ett sms av honom där det stod:
'Ensam? Kom till mig då vid 12, vi är vakna.'
'Jag kommer', skrev jag till svar. Jag hade ingen lust att sitta här resten av sommaren och inte göra nånting.
Det fanns bara ett problem - mamma och pappa. De skulle troligen inte gå och lägga sig förrän de visste att jag sov.
''Åh'', sa jag lågt för mig själv när jag kom på hur jag skulle göra.
När klockan var tio sa jag till mamma och pappa:
''God natt'' jag fejkade en gäspning och gick in på badrummet för att 'borsta' mina tänder. Jag bytte också om till mina sovkläder där så att mamma och pappa skulle se mig i dem när jag gick förbi.
Jag gick in på mitt rum och kröp ner under täcket - precis som jag brukade göra. Jag blundade och lyckades faktiskt somna efter några minuter.
Mitt alarm på mobilen ringde efter vad som kändes fem minuter. Jag stängde snabbt av det så att mamma, pappa eller Lukas inte skulle vakna. Jag bytte om till jeans och munktröja - mer än så behövdes inte. Jag borstade mitt hår och satte på mig mascara och foundation innan jag gick ut till hallen utanför mitt rum. Mamma och pappas sovrumsdörr var halvt öppen och jag kunde höra deras högljudda snarkningar ända ut.
Jag kollade på klockan och såg att den var 11.55. Jag smög fort och tyst fram till ytterdörren, jag gick ut och låste dörren med husnyckeln.
Utomhus var det svalt och lugnt - precis som det skulle vara en sen julikväll.
Jag skrev ett kort sms till Oscar så att han inte skulle behöva undra när jag kom.
'Är ute ur huset, kommer snart. Puss.'
Och så började jag gå mot Oscars hus.
