''Jag kommer om en kvart'', hade han sagt. Jag satt fortfarande inne på Espresso house, men snart skulle personalen vilja ha ut mig eftersom jag inte köpte något.
Klockan var inte ens fem och det började redan bli mörkt. Visst var det lite mysigt den här tiden på året, men jag föredrog sommaren. Speciellt förra sommaren. Jag kollade på klockan, det hade gått två minuter sen Oscar ringt. Jag trummade otåligt med fingrarna och önskade att jag hade något att göra.
Personalen fortsatte kasta mörka blickar på mig och tillslut kände jag mig nästan tvingad till att köpa nåt. Jag ställde mig i den långa kön. Samtidigt såg jag två stycken äldre tjejer sätta sig vid bordet jag tidigare suttit vid. Där rök min sittplats.
Det hade gått nio oändliga minuter tills jag slutligen kom fram till kassan och kunde beställa. Ytterligare två minuter tog det att få vad jag beställt. Jag trängde mig fram bland människorna och försökte nå utgången utan att snubbla eller slå till nån.
När jag äntligen tagit mig till utgången tog två händer tag i mina axlar. Jag ryckte till så häftigt att jag nästan spillde ut innehållet i min mugg.
''Fan va du skrämmer mig!'' Sa jag och tittade upp på Oscar. Hans hår var fixat med vax, han hade på sig svarta jeans, en skjorta och över det hade han en svart, lite varmare jacka. Han såg annorlunda ut, på ett bra sätt. Han såg vuxen ut. Det var nu jag förstod hur dum jag varit som trott att han utnyttjat mig. Oscar var ingen omogen player som bara tänkte på sex.
''Ska vi gå?'' Frågade Oscar och höll upp dörren för mig.
Jag log.
''Tack så mycket.''
Ute var det ännu mörkare nu än tidigare. Även kylan blev mer påtaglig.
''Så... Vart ska vi?'' Frågade jag och stannade upp för att titta på Oscar.
Han log, la sin arm om mina axlar och drog mig intill sig. Den lilla gesten gav mig fjärilar i magen.
''Hem till mig'', svarade han. ''Om du är okej med det?''
Jag nickade. Jag är väldigt okej med det.
Hela vägen hem till Oscar småpratade vi om lätta grejer. Jag ville inte fråga ut honom om Nathan, inte än. Jag ville iallafall komma hem till honom först.
''Så ni ska ha konsert snart?'' Konstaterade jag.
''Japp'', svarade Oscar. ''Vi har jobbat med den i flera veckor nu. Den heter The Fooo Conspiracy.'' Man hörde stoltheten i hans röst.
''Varför Conspiracy?''frågade jag.
''The Fooo Conspiracy? Vi heter det nu.''
Oscar förklarade varför han och killarna bestämt sig för namnbytet. Jag lyssnade och försökte hänga med. Det var så mycket jag hade missat!
''Konserten är den fjärde oktober va? Inte den här helgen men nästa?''
''Precis'', svarade Oscar. ''Vänta... Hur vet du det?''
''En kompis till mig - Klara - ska gå och hon bjöd med mig.'' Jag ryckte på axlarna som om det inte var en så stor grej.
Jag märkte inte att vi hade stannat. Vi stod på en gata, ganska mörk förutom gatuljusen som fläckvis lyste upp gatan.
''Så du kommer?'' Frågade Oscar upprymt. Jag blev förvånad över den glada tonen i hans röst. I skenet från gatuljusen kunde jag se en skrattgrop i Oscars ansikte.
''Det är klart.''
Hans leende. Det gjorde min dag. Förutom vissa förändringar var hans leende detsamma som för tio år sedan. Han var äldre nu och snyggare...
Jag började gå igen, medveten om att den där "vän-grejen" inte skulle hålla länge till.
''Vart ska du?'' Oscar hade tagit tag i min arm och drog mig nu tillbaka till honom. För en sekund trodde (hoppades) jag att han skulle kyssa mig, men istället sa han:
''Vi är framme.''
Jag tittade mig förvirrat omkring och insåg att det här var hans adress. När jag tänkte på det kändes stället bekant.
''Mamma och Linnea är hemma'', sa Oscar och började gå mot ytterdörren. Han stannade när han märkte att jag inte gick med honom.
''Är din mamma okej med det här?'' Frågade jag tvekande. ''Jag menar, förra helgen tog du med mig hem packad. Jag har förmodligen inte gjort ett bra första inryck.''
''Elsa'', sa Oscar, han hade vänt sig om och nu stod han precis framför mig. ''Minns du när vi var små? Mamma brukade kalla dig för 'hennes lilla tjej'. Hon vet att folk kan begå misstag, jag tror inte hon är arg.''
''Tror?'' Den här gången var min oro mestadels spelad.
Oscar skrattade och föste mig mot ingången.
''Kom nu!''
Oscars hem var varmt. Det luktade gott också, som Oscar fast lite annorlunda. Jag höll på att ta av mig mina skor när Mia kom in i hallen.
''Hej mamma'', sa Oscar. ''Det här är Elsa... Viklund.''
''Såklart jag vet vem du är'', sa Mia till mig som om inte ens borde diskuteras. ''Välkommen hit Elsa.'' Mia log vänligt mot mig.
''Tack'', sa jag och besvarade leendet.
''Vill du ha nåt? Är du hungrig? Maten är snart klar. Gillar du kyckling?''
Plötsligt påmindes jag om varför jag lämnat lägenheten från första början. Min mage kurrade och jag insåg hur hungrig jag faktiskt var.
''Ja, tack'', svarade jag och hoppades att Mia förstod. Hon log och gick tillbaka in i köket. Jag hade glömt vilken otroligt snäll människa hon var.
''Vad var det jag sa?'' Viskade Oscar i mitt öra.
Jag gjorde mitt bästa för att inte kasta i mig maten. Oscar satt bredvid mig vid det vita träbordet, Mia satt på kanten och mittemot mig satt Linnea. Till kycklingen vi åt var det currysås och klyftpotatis.
''Tack för maten'', sa Oscar när alla ätit klart.
''Tack Mia'', sa jag och hjälpte Oscar med att plocka in disken och stoppa in rester i kylen.
''Vill ni se på nån film?'' Frågade Mia.
Jag tittade på Oscar och Oscar tittade på mig. Jag ryckte på axlarna som att säga: 'det spelar ingen roll'. Oscar svarade:
''Jag tror vi går till mitt rum.''
Mia log och gav mig en blinkning med ena ögat. Jag log tillbaka och bet mig i läppen.
Oscar överraskade mig genom att ta min hand och dra mig ut ur köket, förbi vardagsrummet, genom en hall och in genom en dörr. Oscars rum. Det var sig likt, förutom att sängen var bäddad och rummet var städat. Oscar stängde dörren bakom oss och lämnade en intensiv tystnad efter sig.
''Så...?'' Oscar stod precis framför mig med ett svagt leende på sina läppar.
''Så vad?'' Frågade jag och höjde på ögonbrynen. Jag kunde gissa mig till vad Oscar menade, det låg något i luften mellan oss.
''Kom igen, Elsa'', sa Oscar och suckade. ''Säg vad det är!''
Jag bet mig i läppen och försökte komma på ett bra sätt att berätta för honom att jag ville prata. Jag bestämde mig för att sätta mig ner, så jag flyttade mig några steg till höger och slog mig ner på hans säng. Oscar tog en stol från sitt skrivbord och satte sig mittemot mig, tillräckligt nära för att våra tår skulle nudda varandra.
Jag öppnade munnen.
''Vi börjar med Nathan'', sa jag.
Oscar drog ett djupt andetag och lutade sig bak i stolen.
''Vad fan höll du på med?'' Fortsatte jag. Oscar verkade förvånad över mitt ordval och plötsliga intensitet.
''Du menar idioten som tafsade på dig?''
Nu var det min tur att bli chockad.
''Han, ja.''
''Gav jag inte nyss tillräckligt med anledningar? Allt jag sa var att han skulle visa respekt.''
''Och du var nära att få en hjärnskakning på köpet.''
''Men jag fick inte det, så kan vi lämna det området?''
''Fast det är en sak du borde veta...'' Jag sa detta väldigt lågt, för egentligen ville jag inte att Oscar skulle veta. Själv ville jag glömma allt som hänt med Nathan.
''Låg ni?'' Oscars ton var kort. Jag gissade på att han egentligen inte ville veta svaret.
''Nej.'' Oscar slappnade av och jag kände att stämningen bli lättare. ''Men det var nära'', fortsatte jag.
''Jag gillar verkligen inte honom...'' Mumlade Oscar lågt.
Jag lutade mig fram och tog hans händer.
''Bra, för det gör inte jag heller.''
Oscar log och flätade ihop våra fingrar.
''Det här däremot'', började han, ''gillar jag.''
Jag bet mig i läppen för att hindra ett leende.
''Även det ville jag prata om'', sa jag. Oscar höjde blicken från våra händer. Blicken han gav mig fick mig att sluta andas en sekund.
''Jag gillar dig'', jag tvekade innan jag fortsatte. Oscars blick var intensivare än innan. ''Jag vet bara inte om jag kan lita på dig.''
Oscar svarade inte direkt, utan han verkade tänka igenom vad han skulle svara först.
''Du kan lita på mig, Elsa, jag lovar. Du behöver inte tro mig nu, men snälla ge mig tid. Jag vill att det ska funka mellan oss och jag vet att du också vill det.''
Jag nickade. Jo, jag ville att det skulle funka mellan oss. Men jag visste att det inte skulle funka om det gick för fort. Jag hade förstört förhållanden innan genom att gå för fort fram.
''Jag vill att vi börjar om från början.''
Oscar sträckte lite på sig och tittade fundersamt på mig.
''Du menar helt från början?'' Frågade han. ''Ska vi ha vår första dejt, första kyss, första...'' Han skrattade till utan att avsluta meningen.
''Ungefär så menar jag'', sa jag och kunde inte låta bli att le. Stämningen hade åter lättat och det kändes nästan precis som i somras.
''Så det här är vår första dejt'', konstaterade Oscar.
''Ja, det låter bra tycker jag'', sa jag. ''Men vad ska vi hitta på? Man gör ju alltid nåt kul på första dejten.''
''Vi kan se på film'', föreslog Oscar. ''Eller... nåt annat kul...''
''Så, vad har ni för filmer?'' Frågade jag och låtsades som att jag inte hört honom.
Oscar tog med mig ut till vardagsrummet, där Mia och Linnea satt och kollade på tv. Två hundar låg på golvet vid Mias fötter, en stor vit och en liten brun. Oscar visade mig till ett skåp och öppnade.
''Jäklar...'' Mumlade jag när jag såg alla filmer. Fyra hyllor fyllda med DVDer. Jag läste titlarna och de flesta kände jag igen. Forrest Gump, Men in black och Notting Hill, även Disney-filmer som Frozen och Lejonkungen. Jag drog mina fingrar över de åtta DVD-fodralen som bildade Harry Potter-serien.
''Har du sett Harry Potter?'' Frågade Oscar. Han tog ut en film som jag gissade var den första i serien.
''Det var år sedan'', erkände jag.
''Vaa!? Hur kan du?'' Oscar spelade chockad och gav mig en förebrående blick. ''Kom med här!''
Oscar drog med mig in på hans rum där han satte på datorn och stoppade in DVDn i datorn. Han satt sig i sin säng och gjorde plats till mig bredvid honom.
''Nu är det fredagsmys...'' Sjöng jag lågt när jag satte mig bredvid honom. Oscar la sin arm om mina axlar och drog mig intill sig.
