Dagarna hade gått. Jag försökte låta bli att tänka på allt som hänt. Det var omöjligt. Oscar gjorde det lättare genom att varken skriva eller ringa. Visst sårade det, men det hjälpte mig samtidigt att komma över honom snabbare.
Enligt Amelia hade jag inte ätit riktigt sen vi kom hem. Det märktes på henne att hon var orolig. Själv brydde jag mig inte så värst mycket. Att inte äta en riktig middag under en hel dag skadade inte.
Jag gick in på Instagram, bara för att slippa tänka. Oscar följde mig inte längre, han följde faktiskt inte värst många alls längre. Inte för att jag brydde mig.
Okej, Insta funkade inte. Jag suckade och la mig ner i min säng. Vad kunde jag göra för att fördriva tiden?
...
...
Då kom jag på en sak som jag och Amelia skulle gjort för längesen egentligen. Vi skulle snart flytta till Stockholm och dela lägenhet, alltså skulle vi behöva möbler och inredning. Jag tog upp mobilen och ringde Amelia. Hon svarade direkt.
''Hej'', sa hon i luren och lät lite förvånad.
''Kan inte du och jag dra till Stockholm?'' Frågade jag direkt utan att hälsa. ''Jag vill se lägenheten innan vi flyttar in. Och vi behöver möbler.''
Amelias svar överraskade mig och fick mig att le.
''Jag har väntat på att du skulle säga det här.''
Nästa morgon hämtade Amelias mamma upp mig. Det var en tidig och solig 9:de augusti. Idag var dagen då vi äntligen fick flytta in. Vi hann precis med tåget som gick klockan tio.
På tåget frågade Amelia:
''Är du ok med de här?''
Jag förstod vad hon menade utan att hon nämnde hans namn. Nej, jag va inte okej. Men hur skulle jag bli det om jag bara satt inne 24/7?
''Jag måste.''
Vi pratade inte nånting mer om det. Istället började Amelia prata om Felicia.
''Så, du minns ju att hon inte kom in på skolan i Stockholm?'' Sa Amelia. ''Nu har jag hört att hennes pappa försöker köpa in henne på skolan.''
Felicia, tjejen som hade en så snuskigt rik familj att de kunde flytta till en takvåning i NY om de ville. Tjejen som hade ljusbrunt hår och fejkade blonda slingor. Tjejen som hade legat med nästan varenda kille i vår årskurs, sa hon iallafall. Jag visste att det var några killar som inte skulle sjunka så långt, Hampus var en av dem. Jag visste att Alex hade legat med henne. But who cares? Han betydde inget längre, inte sen jag träffat Oscar, killen som krossat mig värre än nån annan.
''Jävla snobb'', sa jag irriterat och tänkte på hur rik och bortskämd Felicia var.
''Men det är ju inte ens säkert att hon kommer in?'' Amelia gjorde ett försök att trösta mig.
''Bäst det'', muttrade jag irriterat. Inte en chans att jag orkade med henne i flera år till. Dock skulle vi inte gå på samma skola, men samma stad räckte.
Några timmar senare var tåget framme på Centralstationen i Stockholm. Vi hämtade våra grejer och gick av. Vi möttes av människor, överallt. Några sprang, andra fick lugnt. Tiggare satt på golvet och tittade på alla som gick förbi. Jag och Amelia såg en gubbe stå och stirra på oss och skyndade ut i dagsljuset.
Ute på Plattan lyste solen. Människor åt glass och satt och solade i trappan. En helt vanlig dag i Stockholm.
''Nu kommer det värsta'', sa Amelia. ''Att hitta rätt.''
Jag visste att det skulle bli svårt att hitta i Stockholm, men att det skulle ta flera timmar var jag inte beredd på. Jag och Amelia hade gått runt i drygt två timmar innan vi äntligen kommit fram till lägenheten, som inte alls låg långt från centrum.
''Det hade gått snabbare om vi hade frågat nån'', retades jag med Amelia.
''Men det är ju pinsamt!''
Jag himlade med ögonen. Så typiskt Amelia att bry sig om allt oviktigt. Hennes rykte betydde allt för henne. Skulle jag komma till skolan i en gul t-shirt och bruna knäshorts skulle hon aldrig va med mig på skolan igen. Dock skulle jag aldrig ta på mig nåt sånt, men det var alltid kul att reta henne.
''Så vadå?'' sa jag med ett flin när vi gick upp för trappan mot vår lägenhet. ''Om jag skulle komma första skoldagen med röda byxor och knallrosa kofta skulle du aldrig prata med mig igen?''
''Det finns nåt som heter rykte, Elsa'', började Amelia. ''Sen, varför skulle du ta på dig nåt sånt?''
''Det skulle jag inte, bara kul att se dina reaktioner.''
Hon suckade och skakade på huvudet. Jag flinade. Hon brydde sig för mycket om vad andra tyckte.
Amelia stannade. Vi stod still framför en dörr.
''Här är det'', sa Amelia. Hon tog fram en nyckel ur sin väska, stoppade in den i låset och vred om.
Lägenheten var ljus. Det första jag såg var en smal, avlång hall. Det fanns ett rum mittemot ytterdörren, troligen vardagsrummet. Till höger om vardagsrummet fanns ett litet, ljust kök. Längst bort i hallen till höger fanns en stängd dörr. Amelia gick fram och öppnade.
''Sovrum'', sa hon.
En toalett fanns mittemot sovrummet.
''Jäkla stort de var då!'' sa jag förvånat. Hyran låg på drygt 6000kr vilket var bra för en så stor och fräsch lägenhet.
''Inte långt från centrum heller'', sa Amelia.
Vi gick runt en stund och kollade in lägenheten. Köket var avlångt och längst ner fanns ett fönster där ett litet bort och två stolar skulle få plats.
''Elsa!'' ropade Amelia från sovrummet.
''Ja?'' Frågade jag och gick till henne.
''Jag vill sova på vänster sida, närmast fönstret.''
''Visst'', sa jag. Jag ville sova längst bort från fönstret så jag var nöjd.
Vi tittade en stund till sen vände sig Amelia mot mig.
''Dags för shopping'', sa hon och höll upp sitt kontantkort.
Jag log, men kände mig inte riktigt glad på insidan. Jag saknade Oscar, samtidigt hatade jag vad han gjort mot mig. Så va fan skulle jag göra om jag såg honom?
Slå? Sparka? Skrika? Gråta? Krama? Ignorera?
Ignorera. Det kändes bra.
Ignorera, glömma, gå vidare.
