Någonting förändrades i Oscars ansikte den sekunden. Förvåningen blandades med ett knappt märkbart leende. Jag ville inte släppa honom med blicken, men såg troligen dum ut om jag stirrade för länge. Så jag tittade bort.
''The Fooo?'' Sa Klara, en av de tjejer jag umgicks mest med i klassen, chockat. ''Ska vi dansa i samma sal som The Fooo?''
''Det stämmer'', sa en kvinna/tjej med brunt hår och mörkt bruna ögon. Jag hade inte lagt märke till att hon stått där, faktum är hade jag inte lagt märke till något annat än Oscar. ''Men på ett villkor - killarna behöver avskildhet. Det betyder att när ni träffar dem, under skoltid, vill jag att ni behandlar dem som vemsomhelst. Annars blir ni tvungna att hitta en annan lokal att dansa i.''
Hennes röst var allvarlig och antydde att det inte var nåt snack om saken. Klara såg en aning besviken ut, men verkade förstå att det inte skulle hjälpa att protestera.
''The Fooo?'' Viskade Melanie roat så att bara jag hörde. ''Min lillasyster älskar dem, fan va kul de ska bli att reta henne för det här.''
Jag sa ingenting. Jag kunde inte riktigt förstå vad som hade hänt. Först krockar jag med Omar, sen får jag veta att jag ska dansa i samma sal som dem. Sannolikheten att jag skulle stöta på nån av dem var stor. Skulle jag skratta eller gråta?
Catrin, som hade pratat med den brunhåriga tjejen, vände sig till oss elever och sa:
''Jag har pratat med Katia och hon har sagt att killarna precis är klara här. Vi kan stanna och kolla oss runt en liten stund till.''
Vadå klara? Skulle de gå? Skulle han gå?
Mina frågor blev besvarade när jag såg den brunhåriga tjejen fösa ut killarna ur rummet. Oscars blick sökte bland eleverna. Han hittade mig i samma ögonblick som den brunhåriga tjejen gav honom en sista knuff och han var borta.
Först nu tog jag mig en riktig titt i salen. Den var större, fräschare och troligen dyrare än vad våra salar varit. En soffa stod i ett hörn av rummet och stora speglar prydde en hel vägg. Jag visste att min klass inte skulle dansa samtidigt som Oscar och killarna, men jag var säker på att alla hade fått plats.
''Inte illa'', sa Melanie till mig, Klara, Linnea och Elin.
''Verkligen inte'', andades Klara med blicken på dörren där Oscar och killarna försvunnit.
''Jag visste inte att du gillade The Fooo?'' Sa Elin nyfiket till Klara.
Klara ryckte på axlarna.
''De kan dansa och sjunga'', började hon. ''Dessutom ser de bra ut.''
Klara och Elin skrattade.
''Det får jag hålla med om'', sa Elin.
Jag bet mig i läppen och försökte se nonchalant ut. Jag kastade hela tiden blickar mot dörren för att se om Oscar och resten kom tillbaka, men ingen kom.
''Fast Felix ser ju bäst ut då'', sa Elin.
''Men Ogge har den finaste personligheten'', sa Klara.
Jag stod där och bara lyssnade. De diskuterade killarnas personligheter, trots att de - troligen - inte kände dem. Killarna hade tydligen ett väldigt starkt band till sina fans, eller ja - Foooers, om jag mindes rätt.
''Men Oscars mage...'' Till min lättnad hann inte Elin säga mer än så.
''Allihopa. Samlas framför mig. Nu.''
Catrin stod i mitten av rummet och viftade med sina händer framför sig. Jag gick dit, med glädje, och samlade mig med resten av eleverna. Vad som helst för att slippa höra vad de tyckte om min expojkväns mage.
Jag slapp tänka mer på det. Catrin sa åt alla att återvända till skolan, där skulle våra lektioner fortsätta som vanligt.
Suck. Tillbaka till verkligheten.
När jag väl var hemma la jag mig på soffan, utmattad. Det hade varit en väldigt lång dag.
''Fy fan för måndagar'', sa Amelia med en suck och satte sig vid mina fötter i soffan.
''Jag tror knappast att din var'' Sämre. Bättre. Jobbigare. Känslosammare. Slitsammare. ''mer frustrerande än min.''
''Ska vi slå vad?'' Sa Amelia utmanande. Vad hon sa härnäst var bara svammel i mina öron. ''Idag kom Frida och sa bla bla bla och då sa jag bla bla men hon lyssnade inte och fortsatte prata och då sa hon bla bla bla bla. Då blev jag förbannad och då...''
''Jag träffade Oscar idag.''
Tystnad.
Amelia stirrade på mig med stora och ogillande ögon. Hon höll det inte direkt hemligt att hon avskydde Oscar efter vad han gjort. Hon öppnade munnen för att säga något, men verkade inte hitta rösten.
''Vad sa han?'' Tre stavelser var allt hon fick fram.
''Vi pratade inte'', började jag. ''Jag såg honom bara.''
''Att se är illa nog. Vart såg du honom? Och hur?''
''Eftersom vi förlorat våra danslokaler'', förklarade jag, ''har en annan dansskola som heter Base23 lånat ut sina lokaler till oss. Oscar dansar på Base23.''
Tystnad.
''Du kommer alltså dansa'', sa Amelia tillslut, ''i samma byggnad som honom? Två dagar i veckan?''
Jag ryckte på axlarna. Helt ärligt visste jag inte om Oscar var där alla dagar i veckan. Men eftersom den brunhåriga tjejen sagt 'när ni träffar dem' så antog jag att det inte var sista gången jag såg Oscar.
''Jag vet inte, tror de.''
Amelia nickade och bet sig i läppen. Hennes ansiktsuttryck visade tydligt att det var något hon störde sig på - jag kunde lätt gissa vad.
''Aja'', började hon som om saken var självklar. ''Du ska iallafall inte ha nånting med honom att göra. Han är en idiot och förtjänar inte...''
Ännu en gång blev jag tvungen att avbryta henne.
''Amelia''
Hon tystnade, samtidigt drog jag ett djupt andetag.
''Jag ska prata med Oscar. Jag träffade honom för ett tag sen'' Ilska blixtrade till i Amelias ögon, troligen för att jag inte sagt något om det tidigare. ''och då ville han säga nåt. Jag vet inte vad, men jag vill veta.''
Amelias ansiktsuttryck var ogillande.
''Jovisst'', började hon häftigt. ''Han har ju bara utnyttjat dig en hel sommar och sedan haft flera dagar på sig att kontakta dig men gör inte det förrän han måste. Varför ringer han dig bara inte nu och ber er träffas!?''
Amelia hade en poäng. Oscar hade mitt nummer... Eller så hade han raderat det...
''Jag vet faktiskt inte'', svarade jag lågt. ''Mycket att göra?''
Det blev tyst. Men jag hade mer att säga, så jag öppnade munnen ännu en gång.
''Dessutom vill jag prata med honom. Jag vill veta varför han utnyttjade mig... Om han utnyttjade mig.'' Det sista var bara en viskning, men inte låg nog för Amelia att missa den.
''Om?'' Utbrast hon. ''Jag trodde du var säker på att han utnyttjat dig?''
''Det trodde jag med.''
För första gången på hela kvällen visade Amelia något annat än misstro och ilska.
''Elsa'', började hon lågt och mjukt. ''Jag vet att du fortfarande älskar Oscar, jag ser det på dig. Jag vet att du behöver få ett riktigt avslut. Men snälla, låt honom bara inte få dig att börja hoppas. Jag klarar inte av att se dig sådär tom igen.''
Och just därför fanns det ingen som Amelia.
''Tack''
Det var svårt att få fram nåt annat just då. Jag och känslosamma stunder funkade inte riktigt ihop.
Jag gav Amelia en kram och hoppades att hon förstod vad hennes stöd betydde för mig. Det var bara en gång under alla de år jag känt henne som jag inte haft henne vid min sida. Det var när hennes syster hånglat med Alex - mitt ex före Oscar. Mitt första riktigt seriösa förhållande hade varit med Alex och därför hade det gjort extra ont när han varit otrogen. Ännu värre var det när Amelia inte funnits där.
Men en person hade gjort det.
En kille vid namn Oscar.
Det var hans förståelse, hans tröst och lugn som jag litat på. Att vara med honom hade varit så lätt. Det var en av de positiva grejerna med att bli förälskad i sin bästa barndomsvän. Det negativa var att om saker gick fel var risken stor att vänskapen skulle förstöras.
Men vad gick fel för oss? Om han inte hade utnyttjat mig, vad hade varit fel då? Frågorna cirkulerade ständigt i mitt huvud.
Jag visste inte riktigt om jag skulle vara glad över att snart få se honom igen. Visst saknade jag hans varma leende och öppna ögon, men tänk om... Tänk om allt han hade att säga var att be mig lämna honom ifred? Då skulle han troligen få en smäll på käften... Eller två kanske...
Hursomhelst visste jag inte mycket mer än att jag var jäkligt nervös och dagarna gick alltför fort.
Plötsligt var det onsdag.
Lunchen var nästan över.
Om några minuter skulle jag se Oscar igen.
Hjälp.
