Kiss me O.M

Kapitel 7

- Alexandras perspektiv -

Snabbt släpper jag och Ogge taget om varandra och jag kollar ner i det ljusa trägolvet för att gömma den röda färgen, jag är säkert lika röd som en tomat, för att vara ännu mer säker lägger jag händerna för ansiktet. Jag vill inte kolla upp och se det kända flinet som säkert ligger och leker på Felix läppar. Ogges hand greppar försiktigt tag om min och klämmer till försiktigt vilket får mig att kolla upp och möta hans fina ögon.
Han ger mig ett snett leende och vänder sedan blicken mot Felix, mitt hjärta slår ett extra slag och fjärilarna i min mage är helt vilda. Jag har verkligen fallit för denna killen, precis som jag sa till Omar förra Söndagen, är det så här det känns att vara riktigt kär? Aldrig har jag känt liknande känslor för en och samma person, det känns som att jag ska sprängas vilken sekund som helst av alla fjärilarna i min mage. Jag kan fortfarande känna beröringen av Ogges varma läppar längst min hals och hur hans hand rörde sig magiskt längst min höft. Hur hans läppar mjukt masserade mina, hur våra tungor brottades om dominans, känslan jag får varje gång han är i min närhet. Jisses, he drives me crazy.
''Felix, Daff vill snacka med dej inne på sitt kontor" Ogge byter plötsligt samtalsämne och jag flinar ner mot marken. Både jag och Ogge vet att Daff och resten av gänget är ute för att fixa mat. Korkad som han är så nickar Felix och går ut i från rummet och jag blir direkt omfamnad bakifrån av ett par muskulösa armar, och lätta kyssar planteras löst i min nacke. Jag mumlar av välbehag och lägger mina händer över Ogges som ligger knutna precis vid kanten av mina mjukisbyxor.
''vad sägs som att hänga med mej hem ikväll?'' Mumlar han mellan kyssarna och jag drar in doften av hans parfym, han luktar så gott.
''Jo visst'' suckar jag och vänder mig om i hans famn, jag ler svagt och ställer mig lätt på tå för att kunna nå upp till hans läppar. Han besvarar kyssen och drar mig närmare, och låter sedan sina händer ligga vilandes precis ovanför min rumpa.
''mm..'' mumlar han och böjer sig ner för att kyssa mig igen. Den djupa kyssen går snabbt över till hångel. Fjärilarna i mage finns inte längre kvar utan har byts ut till ett helt zoo. Men varför gör vi så här? Vänner kysser, och hånglar verkligen inte med varandra, mina känslor för honom blir allt fler för varje dag som går, men känner han samma sak för mig? Det verkar ju nästan så? Annars hade han väl inte kysst mig? Urgh alla frågor utan svar snurrar runt i skallen på mig och hela jag är yr.
''Eeey Daff är inte alls inne på sitt kontor!?'' Utbrister Felix som kommer in genom dörren igen, han höjer frågandes på ögonbrynen när han får syn på oss, tätt in till varandra med armarna om varandra. Jag himlar med ögonen och ger Ogges läppar en sista kyss innan jag drar mig loss från hans grepp om min midja och går bort till stereon.
''Han skojade med dej Felle'' flinar jag och bläddrar igenom min spellista.
''Bara för att få hångla med dej, så patetisk du är Ogge som inte kan hångla inför publik'' skrattar Felix och ogge skakar på huvudet och lägger händerna i fickorna.
''Avis för att du inte har någon att hångla med lilla gubben?'' Hör jag Ogge kommentera tillbaka och Felix som skrattar sarkastiskt.
''Hallå, jag är Felix Sandman. Ingen brud tackar nej till detta'' säger han och gör en gest mot sig själv. Jag brister ut i gapskratt och Felix kollar förvånat på mig medan Ogge bara flinar.
''HAHAHAHAHA DU ÄR FÖR GO DU ASSÅ'' skrattar jag och drar handen genom min fuktiga lugg som hänger i vägen för mitt synfält.
''Vadå!?''
''Nej inget'' jag försöker kväva skrattet som bubblar inom mig och harklar mig försiktigt. Jag vet inte varför jag skrattar, det lät bara så...komiskt? Inte vet jag.

Omar, Oscar och crewet kom tillbaka för någon timme sedan, så vi satt alla inne på Daffs kontor och käkade. Ogge satt bredvid mig och hans hand vilade löst på mitt ben. Jag hade protesterat att Daff inte skulle köpa något till mig men som vanligt struntade han i det och köpte något ändå. Jag gillar Daff, han är så sjukt snäll, även då han kan se sur ut 24/7 så är han verkligen inte det, han är hur trevlig som helst.
''Tack så himla mycket för den tidiga lunchen, men ehm nu måste jag tillbaka till mitt'' avbryter jag och rester mig sakta upp, puttar in min stol och slänger mina rester i soptunnan.
''Deva så lite så Alexa'' svarar Daff och tar en bit av sin macka.
''Vad ska du göra nu?'' Frågar Felix, jag fyller på min vattenflaska, spänner åt korken, och går fram och lägger min hand på hans axel.
''Dansaaa, va tror du?'' Flinar jag och han skrattar.
''Jag trodde du skulle hångla med Ogge'' flinar han ondskefullt och vickar med ögonbrynen. Allas ögon vänds på mig pågrund av Felix. Att han aldrig kan hålla käft.
''Vänta, vad har jag missat?'' utbrister Kat och kollar frågandes på mig och Ogge, som sitter och kollar ner på sina händer, pinsam situation? Om du bara visste.
''Har ni?.. Skojar du?'' Frågar Oscar och kollar på Ogge. Han kollar blygt upp och Oscar läser av honom som en öppen bok.
''Shiit grattis mannen'' flinar han och klappar till Ogge på axeln. Ett svagt leende sprider sig på mina läppar, och Omar kommer upp bakom mig med ett retsamt flin.
''Glad för dej gumman, Ogge behöver en tjej som dej'' viskar han och jag fnittrar till lite lätt. Menar han verkligen det?
Efter alla frågor, retliga kommentarer och Felix som tönnat sig, kunde jag äntligen smita ut ifrån kontoret, och jag ska precis ta steget över trösklen när någon tar tag i min hand och stoppar mig. Med en förvirrad blick vänder jag mig om.
''Alexandra, skulle jag kunna få snacka med dej..det går snabbt, lovar'' det va Ogge, jag nickar och vi går tillsammans in i den andra rummet. "Såå..?" jag harklar mig tyst och sätter mig ner på golvet framför stereon. Ogge slår sig ner bredvid mig, med min blick fäst på varenda rörelse han gör. Det är svårt att inte kolla på honom, han är ju skit snygg, jag menar, om du skulle vara i samma rum som Oscar Molander skulle du kunna hålla blicken borta från honom hela tiden? Tror inte du skulle klara det, han är ögongodis den grabben.
"Vad ville du snacka med mej om?" hans blick är fäst i golvet först, innan han kollar upp och möter min. Varför är han så tyst? jag blir fan nervös och orolig här. Ogge harklar sig tyst och öppnar munnen för att säga något men inga ord lämnar hans läppar.
"Ogge, är du okej?" frågar jag tyst och lägger min hand på hans och flätar samman våra fingrar. Ett svagt leende sprider sig på hans läppar och han nickar.
"Emh, jo alltså det är såhär..."