Kiss me O.M

Kapitel 10

- Alexandras perspektiv -

''förlåt att det tog sån tid, Adam är ganska bra på att snacka''

Orden kom från en välkänd röst bakom mig där jag stod framför Ogges skåp, och jag skulle nyss vända mig om när han istället la sina armar om min midja.

''Det är lugnt'' mumlade jag sammanbitet och tog ut våra grejer ur skåpet.

''Har det hänt något?'' Sa han och hans händer förflyttades från min midja till framsidan av mina lår. Jag skakade lätt på huvudet, stängde skåpet och vände mig om och gav Ogge nycklarna.

''Nej, bara kraftig huvudvärk'' svarade jag, han nickade, tog emot nycklarna och jag gav honom sin bag och hjälm. Sakta men säkert kom vi äntligen ut från de stökiga korridorerna som gjorde inget mer än att göra min huvudvärk ännu kraftigare.

- Ogges perspektiv -

Alexandra står lutad mot fönsterbrädan vid fönstret inne i studion ombyt i sina stora mjukisbyxor och vita linne. Hon ser så dyster ut, hon utstrålar inte samma energi som hon brukar. Har jag gjort något?

''Alexandra gå hem om du inte mår bra'' säger jag och lägger armarna runt henne, en lång stund. Hon borde inte träna med hög musik om hon inte mår bra. Varför vägrar hon lyssna på mig? Aah. Alexandra lossar mitt grep om hennes midja, jag kollar på henne med en svag glimt av orolighet. Hennes handflator tar ett stadigt grepp om fönsterbrädan, vänder sig om, tar satts, och hoppar upp. Jag ställer mig mellan hennes ben och hon låser dom bakom mig. Min hand smeker sakta hennes glödheta kind utan att vi bryter ögonkontakten.

''Ska du jobba hela kvällen?'' viskade hon tillslut efter en väldigt lång tystnad.

''Tror det, jag vet faktiskt inte...'' Viskade jag lika lågt tillbaka. Hon suckar tungt och skakar på huvudet.

''Ogge du behöver sova, ni alla behöver sova. Dessutom är det fredag..'' mumlar hon och böjer sig ner för att ge mig en kram. Mina armar vilar fridfullt på hennes höfter och jag drar in den ljuvliga doften av hennes parfym. Hon luktar så satans gott.

''Förlåt..men Omar ska slagga hemma hos mig i natt så jag kan inte stanna över hemma hos dej'' suckar jag. Allt jag vill är att spendera tid med min flickvän och grabbarna, men jobbet och skolan tar en massa tid. Ta det inte fel, jag älskar mitt jobb...jag får göra det jag älskar med de jag älskar. Det är bara att jag har inte lika mycket tid för familjen längre. Visst, jag träffar Alexandra nästan varje dag, men det är ju för att hon också dansar i samma studio som oss. Killarna spenderar jag tid med varje dag och kanske på helgerna. Men senaste gången jag spenderade tid med min familj? Naah, det kommer jag faktiskt inte ihåg, vilket är ganska sorgligt. Alexandra har klagat mer än vad någon annan i mitt liv har gjort, att jag bara är 16 och har inte tid med min familj, det är uselt av mig egentligen.

''Okej'' mumlar hon och drar i från kramen. ''ehm..tror jag sticker hem'' fortsätter hon och jag nickar.

''Okej, gör du så. Jag ringer dig imorgon'' säger jag och hjälper henne ner från fönsterbrädan. Hon samlar ihop sina saker, drar på sig min gamla tjocktröja, tar sin väska och går fram för att ge mig en godnatt kyss.

''Krya på dig älskling'' sa jag när vi avslutade kyssen.

''mm, godnatt'' svarar hon och jag ger hennes läppar en sista kyss innan jag ser henne lämna lokalen. Med en suck släcker jag i taket och går tillbaka till killarna. Vi har en låååång kväll framför oss.

- Alexandras Perspektiv -

Med en hög suck låter jag min spända kropp falla ner i den mjuka tygsoffan och jag omringas av alla 100 kuddar som ligger slängda. Jag kan göra fotsteg komma och mamma som kommer in i vardagsrummet.

''Hej gumman, vad du är hemma tidigt idag. Allting okej?'' Frågar hon förvånat och sätter sig ner bredvid mig i soffan.

''mm'' mumlar jag och stänger mina ögon. Mitt huvud dunkar som aldrig förr och jag funderar på om jag ska gå och ta en huvudvärkstablett.

''Har det hänt något mellan dig och Ogge eller?'' frågar mamma och sätter i gång tv och börjar genast sappa mellan kanalerna efter något bra att titta på.

''Nej mamma allting är ok'' mumlar jag tröttsamt till svar. Jag hatar när man kommer hem och så det första man får höra när man kommer in genom dörren är föräldrarnas frågor, please just leave me alone.

Introt till How I met your mother börjar spelas i bakgrunden och jag vänder intresserat huvudet mot tv skärmen. En av de bästa serierna som finns.

''Emh, så din pappa ringde mig innan'' börjar mamma försiktigt och jag sättet mig upp och kollar på henne. Vafan vill pappa henne?

''Han frågade varför du inte svarar när han ringer och han vill gärna att du kommer ner till jul'' säger hon försiktigt i väntan på min reaktion. Hon vet om vad jag tycker om han just nu.

''1. För jag vill inte snacka med honom'' säger jag och hon nickar försiktigt.

''2. Det kan han glömma'' mumlar jag irriterat, läger armarna i kors över bröstet och vänder tillbaka blicken till tvn igen. Mamma sitter tyst bredvid mig och säger inte ett ljud, nåväl det är väl för att hon inte vill göra mig arg.

''Ehm, jo där är en sak till...'' Mumlar hon tyst och jag kollar på henne igen.

''Han ska gifta sig..'' Jag kollar chockat på henne. Är hon allvarlig? Ska han gifta sig, med den slampan till sambo. När mina föräldrar skilde sig så hittade pappa en ny tjej vid namnet Cindy. Hon går mig på nerverna, då hon är så jävla otrevlig mot mig. Hon bokstavligt talat hatar mig.

''Va?!'' Säger jag högt och mamma ryggar tillbaka av mina höga ton.

''Gumman jag är verkligen ledsen..me-'' jag avbryter henne med att ställa mig upp.

''Nej vafan är detta för ett skämt!? Vah!? Är han helt jävla körd i huvudet. Ska han gifta sig med den jävla horan?!!'' Nästan skriker jag. Mamma ställer sig upp och tar ett lugnande tag om mina axlar.

''Alexand- ..'' Jag skakar på huvudet. Nej.

''Tyst, bara tyst!'' Skriker jag och sliter bort hennes händer och går raskt in på mitt rum, smäller dörren efter mig och glider sakta ner mot den.

Varför gör han såhär mot mig? Mannen i mitt liv som jag älskade som mest, han som alltid varit där för mig när allt varit skit. Allting var så bra innan Cindy kom in i bilden och förstörde vår relation. Jag var pappas lilla flicka, vad hände med det?

Just nu vill jag bara ha Omar här, han vet allt skit jag gått igenom med min pappa. Innan jag hunnit tänka på vad jag gör drar jag upp mobilen ur min ficka och bläddrar fram till kontakten jag letar efter.

"Tjaa Aleexaa!"

"Omar snälla kom hit" snyftar jag och torkar bort tårarna som rinner hejvilt ner för mina kinder.

"Alexandra vad har hänt?" Frågar han oroligt och jag snyftar bara till svar. Min röst orkar inte bära mig och inom en 20 minuters tid blir jag omfamnad av en andfådd Omar. Han kramar om mig hårt och begraver mitt ansikte i hans tröja, som bara inom några minuter bildas en stor våt fläck av alla mina tårar.

''Förlåt'' viskar jag. Omar skakar på huvudet och ger mig ett svagt leende.

''Du behöver inte säga förlåt gumman, jag finns alltid här för dig sis''