Kapitel 3

3K 58 12
                                        

Jag och Ogge hoppade av mopeden och drog av oss våra hjälmar, han låste den och vi gick tillsammans fram till Felix hus. Jag har aldrig varit hemma hos honom så det ska bli spännande och se hur min lilla Felix bor. Ogge knackade två gånger på ytterdörren och öppnade den sedan. Vi möttes av en kvinna i 40 års ålder, skulle jag kunna tro. Förmodligen Felix mor. Hon log vänligt mot oss och drog in Ogge i en glad kram.

”Hej Oscar, hur är läget med dig då?” sa hon och Ogge log vänligt tillbaks och svarade med ett enkelt jodå bara bra.

”Vem har vi här då?” frågade hon, ”din flickvän kanske?” sa hon och kollade menat på Ogge och sedan på mig. Jag rös, jo om jag ändå vore hans flickvän. Ogge kollade genererat på mig och sedan på Felix mor.

”Va? Nejdå, Jag är Alexandra en gammal vän till Omar.” log jag och skakade bort den pinsamma tystnaden som hade lagt sig i den lilla hallen.

”Oh ser man på en skåning! Jag är Cecilia, Felix mamma. Trevligt att träffa dig Alexandra” sa hon och jag log. Vilken livlig och trevlig kvinna. ”Kom in, Felix och Omar är inne i vardagsrummet” vi nickade och Cecilia lämnade hallen. Felix och Omar, var är Oscar? Han kanske inte har kommit än, men med tanke på att jag och Ogge kom sent så borde han redan varit här. Aja han dyker säkert upp. Vi gick in i vardagsrummet där Felix och Omar satt och spelade Fifa.

”Men Felix ge dig!” utbrast Omar med grov göteborgska, jag flinade mot Ogge. På tal om dialekten, haha.

”Hej på er med” sa jag, men fick ingen reaktion. Jag gav Ogge en busig blick, han flinade och skakade på huvudet. Hey now let´s have some fun, shall we?

Jag smög sakta upp bakom ryggstödet på den stora soffan som stod placerad mitt i vardagsrummet. Jag smög försiktigt upp bakom Omar och viskade i hans öra.

”Muu” sa jag, han hoppade till av skräck. Jag tror jag dör så roligt det såg ut, spelkonsol och allting flög ur händerna på honom och landade på dynan bredvid honom. Jag tror till och med Felix blev lite rädd.

”Ah shit! Alexa vafan!?” utbrast Omar och satte sina händer för bröstet för att återhämta sin andning.

”Muu? Seriöst vem säger muu?” frågade han och jag skrattade.

”Kossan gör ditt smartass, dessutom låter muu mycket bättre än bu och du har visst glömt att jag är från landet påg” sa jag och rufsade till hans hår.

”Ey stop it” han slog bort min hand, jag slog mig ner i soffan bredvid honom och klappade på platsen bredvid mig och Ogge slog sig ner bredvid mig.

”Var har ni gjort av Enis?” frågade Ogge och jag nickade. Ja vart är han?

”Han kommer lite senare, han var tvungen att göra något först.” sa Felix och playade matchen igen.

”Ja och varför kom ni lovebirds så sent? Ni skulle ha varit här för över en timme sedan?” fortsatte han.

”Vi satt och hånade varandras dialekter” svarade Ogge och drog upp sin mobil ur byxfickan. Jag väntade tills han hade slagit in sin kod och tog mobilen ur hans händer och tryckte in på hans Twitter.

”Jaja som om, ni satt säkert och hånglade i Alexas säng eller något” sa Felix och Omar skrattade.

”Jag tror nog mer än så, kolla bara den röda färgen på Ogges kinder”  flinade han,  jag satte nästan andan i halsen. Jag kollade upp från mobilen upp på Ogge som satt och kollade på Omar och Felix med en blick som sa, håll käften? Jag skakade på huvudet och fortsatte bläddrade igenom Ogges timeline. Där fanns inget speciellt. Jag stängde ner Twitter och tryckte in på Instagram istället. Jag gick in på kameran och gjorde en grimas, Ogge hann precis komma med i bilden innan jag tryckte på fota. Jag såg ut som en apa med en svältande hund hängande över min axel, Ogge då alltså. Jag skrattade och skrev in en snabb text innan jag gav tillbaka mobilen till Ogge som la fram den på soffbordet, ihop med alla andras mobiler. Det knackade på dörren och inte så långt efter det kom Oscar in i vardagsrummet.

Kiss me  O.MOù les histoires vivent. Découvrez maintenant