Kiss me O.M

Kapitel 13

- Alexandras Perspektiv -

Jag fick en total chock när jag kom in i mitt rum. Där stod Ogge i jeans och vit uppknäppt skjorta, mina ögon fastnade direkt på hans magmuskler och jag harklade mig nätt. Oh my lord give me strenght.
''Så stilig man kan vara då'' sa jag och la över allt hår på min vänstra axel med ett enkelt leende på läpparna.
''Är du verkligen säker på detta? Kunde du inte ha nämnt att vi skulle ut och äta på någon fancy resturang med typ hela din morsas släkt?'' Sa han, nervöst? och började knäppa knapparna på sin skjorta. Med tysta steg som smekte över mitt trägolv gick jag fram till Ogge och tog hans grövre händer i mina små.
''Gubben du behöver verkligen inte oroa dig. De kommer att älska dig.'' Försäkrade jag honom och gav hans läppar en lätt kyss, och gick sedan fram till min byrå i jakt efter kläder till mig själv.
''Aaah jag har verkligen inget snyggt'' sa jag smått irriterad och fortsatte rota igenom mina lådor. ''Urgh''
''men sluta'' hördes en röst bakom mig och jag kände hur ett par händer placerades på mina höfter.
''Du vet...du behöver inte ha kläder för att se bra ut..'' Mumlade Ogge, flyttade bort ett par lösa hår slingor och planterade en lös kyss på min hals. En rysning av välbehag for igenom min kropp, så som alla andra gånger när jag känner hans beröring.
''jo men det blir väl bra. Sitta naken inför sin släkt med sin pojkvän bredvid sig. Jag tycker vi kör på det'' sa jag med sarkasmen tydlig i min röst. Han skrattade svagt och sträckte sig plötsligt fram och tog tag i ett rött material.
''Du ska ha denna helt klart'' jag vände mig om och han höll upp den röda klänningen som jag fått för något år sedan av Becca i julklapp. Den är väldigt fin. ''Snääällaaaa''
''Okej, för din skull...'' Mumla jag och tog klänningen med mig in på toaletten. Inte för att jag är rädd för att byta om inför Ogge men vi har inte riktigt tagit det steget än...det dära med nakenhet och så..ja du vet..
När väl klänningen åkt på granskade jag mig i den smala spegeln på väggen. Ganska kort klänning utan axelband. Men jag måste erkänna, jag ser verkligen bra ut i den. Den sitter som en smäck. Fixade snabbt till sminket och drog några drag med borsten genom mitt ny plattade hår.
Nöjt gick jag ut ur badrummet och drog på mig mina bruna mocka stövlar, mina ringar och la ner behövande saker i min lilla handväska. Vi ska ut äta på någon resturang som jag inte har någon aning om vad den heter. Jag lyssnade inte så noga klockan halv åtta på morgonen när mamma satt med sitt förbaskade kaffe och rabblade på om var, hur, när och vilka som vi skulle träffa där. Shame on me? Or naaah.
''Alexandr-..wohaow så vacker du är'' sa Ogge när han kom in i rummet, ett svagt leende smög sig upp på mina läppar och jag tog min väska, hängde den över axeln och tog tag i Ogges utsträckta hand, flätade samman våra fingrar och gick tillsammans ut i hallen.
''Ska vi träffa Monica där?'' Frågade Ogge och drog på sig sina sneakers.
''Ja, vi har även lägenheten för oss själva i natt. Hon ska åka med någon vännina imorgon så hon sover inte hemma'' förklarade jag och tryckte på knappen bredvid dörren så att lampan i hallen släcktes.
''Redo?'' Sa jag och Ogge nickade svagt.
''Nästan men det går bra'' svarade han, jag skrattade och låste dörren efter oss. Han är så söt.

''Åh hej gumman, äntligen är ni här'' vi mötte mamma precis innanför de stora restaurangdörrarna.
''Hej mamma'' sa jag och gav henne en lätt kram.
''Åh Oscar så kul att du ville komma med'' sa mamma med ett glatt leende till Ogge som stod spänt bredvid mig med armen runt min midja.
''Hej på dig med'' skrattade han nervöst och kliade sig löst i nacken. Jag såg hur extremt obekväm situationen gjorde honom så jag tog av min jacka och hängde den på hängaren.
''Okej då. Ska vi gå till de andra?'' frågade jag och tog Ogges hand. Mamma nickade och vi gick sakta efter henne in i den stilrena restaurangen. Hur har hon ens pengar till detta?
Nästan längst in vid nog det längsta bordet som finns i restaurangen satt hälften av släkten på mammas sida och några nära vänner.
''Kolla vem som äntligen dök upp'' alla sluta prata med varandra och kollade uppmärksamt på oss.
''Aleeee'' utbrast min kusin på 3år, klättrade ner för sin stol och sprang fram för att krama mig.
''Heej Bea'' skrattade jag. Blir alltid så glad i hennes närhet. Hon är en sån liten glädjespridare, min lilla flicka.
''Vem e du?'' Hon släppte taget om mig och gick fram till Ogge, som satte sig ner på huk för att nå ner till hennes höjd.
''Jag heter Oscar och är Alexandras pojkvän'' Bea nickade och tog ett steg fram för att ge honom en kram.
''Välkommen till familjen Osca'' jag ler av synen. Ogges blick mötte min och han log.
Efter en väldigt massa kramar, och presentationer för Ogges del så satt vi oss äntligen till bords, beställde och väntade på maten att komma.
''Så hur går dansen Alexa?'' Sa Henrietta, min moster.
''Joo, asså det går väll bra?'' skrattade jag tveksamt.
''Monica berättade att du dansar i en studio? Gissa vem som fixade det'' tjöt hon exalterat. Var det hon som fixade det?!
''Åh tack så himla mycket!!'' Log jag tacksamt.
''Men det är ju du, som sitter på kontoret med Daff ibland.'' Sa plötsligt Ogge.
''Ja det är jag det. Det är ju bra nu när du är tillsammans med min systerdotter så att jag kan hålla koll på dig så att du inte gör något dumt''
''Henrietta!!'' Utbrast jag.
''Det är lugnt, jag skulle aldrig göra henne illa.'' Svarade Ogge mjukt och log ner mot mig. Han tog tag om min hand under bordet och kramade om den lätt. Jag är lyckligt lottad som har honom.