Släpp mig aldrig

#2 Förstört

Tredje veckan i skolan, alla kollar fortfarande på mig som om jag vore en idiot, Sofie är den enda som verkligen accepterar den jag är nu. Emmet kan ju slänga sig i väggen om han tror att han är min typ.

''BELL!'' hör jag Sofie skrika glatt så får jag världens kram.

''Hej, förlåt jag stod bara och tänkte lite...'' sa jag och krama tillbaka, hon är så gullig och kort!

''Emmet eller?'' säger hon och ler retsamt.

Jag himlar med ögonen och börjar gå ut från hallen till gungorna som mellanstadiet brukar paxa och dryga om vi kom. Men idag var dem inte där som tur va men såklart så kommer någon ännu mer irriterande efter ett tag. Sofie gungar lite fram och tillbaka och nynnar på en låt, typiskt henne när de blir awkward enligt henne.

''Hejsan Bella. Dina snake bites ser lite röda ut?'' säger Emmet som står lutad mot ställningen närmast min gunga.

''Dem mådde fint tills du kom.'' säger jag och undviker ögonkontakt. Sofie ställer sig upp och går därifrån, vilket hon alltid gjort sen Emmet hänger runt mig.

''Vad är de med henne nu då?'' säger Emmet men jag bara rycker på axlarna. ''Amen ge dig nu Bella! Du vet att jag inte ger upp en tjej så enkelt och....''

''Och har aldrig älskat dem utan bara vill ha dem i sängen, jo tack jag vet.'' säger jag och ler retsamt mot honom med stängde ögon.

''Så är de inte alltid faktiskt! I alla fall inte med dig, alla andra tjejer är för enkla men du är trotsig och det gillar jag. Plus att jag är oskuld precis som du.''

''Så du vet allt om mig helt plötsligt?'' säger jag och himlar med ögonen.

''Ja de gör jag faktiskt, ganska enkelt att lista ut. Men du vet inget om mig.'' säger han ställer sig framför mig och ställer mig upp från gungan. ''Kan du i alla fall kolla på mig när vi pratar?''

''Visst, vad vet jag inte då? Herr expert på allt?'' säger jag irriterat.

''Jag har gått om en klass så är ett år äldre än alla er. Jag har en storebror som är väldigt lik mig och haffar alla tjejer, de är inte jag som ligger med alla de är han.'' säger han.

''Ok, då vet jag.'' svarar jag och kollar bort som att jag inte tror honom vilket jag faktiskt gör, de skulle förklara hans 'mogna' beteende.

''Jag gillar verkligen dig Bella. Ville bara att du skulle veta de och veta allt annat om mig också.'' säger han som avslut, pussar mig på pannan och går därifrån.

Efter skolan går jag hem som vanligt, inte en skymt av Emmet. De tar 40 min att gå hem men när Emmet bar mig så gick de på en kvart. Jag måste medge att han är rätt gullig ändå. Jag klagade ju inte för att de var mysigt att bli buren överallt.

VAFAN TÄNKER JAG?! JAG HATAR HONOM! Vem lurar jag. Hans leende...

''Hej sötnos!'' hinner jag höra och så öppnar jag ögonen och ser Emmets ansikte väldigt nära mitt.

''Har du krympt eller jag vuxit på 1 sekund?'' säger jag och bara stirrar i hans underbara ögon.

''Haha din stolle!'' säger han och jag kollar runt och ser att han bär mig. Såklart. ''Tänkte att du ville ha skjuts? Du har liksom gått här i en timme och drömt.''

Spionerar han nu också? Irriterande unge. Jag säger inget utan ler och blundar ibland och han bär hem mig. När vi väl är framme följer han med in också, han släpper ner mig och jag går upp till mitt rum och byter till mjukis, sätter upp håret och har ett lätt linne som jag älskar. MINA TOFFLOR OCKSÅ! När jag går ner är han kvar och sitter i soffan och ler mot mig, granskar mig från topp till tå.

''Va söt du är'' säger han och ler världens smil.

Jag ler tillbaka för jag måste medge att de är väldigt mysigt med honom här, mamma är typ aldrig hemma och vårt stora hus är läskigt. Mina storebröder bor hos farsan. Jag träffar dem ibland men nu har vi tappat kontaken efter sommaren, de är inte så konstigt me tanke på vad jag gjorde under sommaren. Som om någon ville ha kontakt med mig efter det. Mamma är den enda som ställde upp då.

Jag går och sätter mig hos honom och såklart håller han om mig och jag sätter på tv:n. De var inget intressant men vi stannade på Nickelodeon och kollade på iCarly av någon konstig anledning. Sen stänger Emmet av tv:n och kollar allvarligt på mig och på min arm. Jag borde ha tagit koftan!

''Vad fan är de här?! Bella?!'' säger han och håller upp min arm i ett stadigt tag.

''Inget! De är inget, kan du släppa eller?!'' säger jag och när han släpper springer jag och hämtar en kofta fort och kommer tillbaka men stannar på trappen och sitter där. Emmet kollar på mig och jag börjar gråta.

''Bella jag menade inte...'' säger han och ställer sig bara upp men vågar tydligen inte gå fram.

'' De är inget. Inget.'' får jag fram ur min gråtande röst som är väldigt svag. Han kommer fram och håller om mig och jag gråter med ansiktet tryckt mot hans axel.

''Jo Bella det är något. Du behöver inte berätta men jag skulle vilja veta, varför gjorde du det?'' säger han och tar upp ärmen så man ser, mina ärr som föreställde ett ord jag skrev på sommaren. Emmet läser upp det. ''Förstört''

Jag bara gråter och Emmet lugnar ner mig och tillslut så orkar jag förklara och jag börjar berätta.

''Under sommaren så hade jag en kompis, han var jätteschysst och vi var på plattan varje dag, drack energidricka och pratade med folk och allt. Han var verkligen bäst och jag mådde aldrig dåligt. Sen en dag bestämde vi att vi skulle sova hos mig för mamma skulle va hemma och jag ville inte va ensam hemma. Vi kollade på film och hade de jättemysigt. Han skulle sova på madrass nedanför min säng men han lade sig brevid mig istället och vi började kyssas och han tafsade och då var de nog. Jag puttade bort honom och ner på golvet, han började blöda näsblod och jag var så skräckslagen så jag hade börjat gråta och satt och höll om mig själv. Han ställde sig upp och försökte hålla om mig och säga förlåt men det var så känslokallt. Jag bad honom sova i vardagsrummet vilket han gjorde och jag var vaken hela natten för att jag var så rädd. Nästa dag så sa vi inget till varandra, han kom in på mitt rum, sa hejdå och gick. Senare den dagen gick jag in i badrummet och aa du ser vad som hände. Vår vänskap var förstörd, allt var förstört. De hände strax efter att mamma och pappa skillde sig så jag var förstörd.''

Emmet håller om mig och jag känner hans värme och somnar i hans famn med orden i mitt öra. ''De kommer aldrig hände igen, jag är här min ros, jag är här.''