Nästa vecka skulle jag börja i skolan här i Grekland. Jag kommer verkligen känna mig efterbliven eftersom jag inte kan grekiska.
-Måndag-
"Welcome Rose, we hope you will feel welcome" säger en ganska mullig man som är läraren.
Jag ler smått och blir visad till en plats bredvid en annan tjej som jag medellångt blont hår, melerade ögon och drömkroppen. Dem börjar lektionen men jag förstår ju inget eftersom dem snackar grekiska. När de är rast drar tydligen alla hem eftersom rasten är en och en halv timme. Annorlunda än i Sverige.
"ROSE!" hör jag en röst bakom mig, en smal ganska kort tjej med blåa ögon och brunt hår springer mot mig.
"Hi?" säger jag försiktigt.
"I saw you with Tristan on the beach" säger hon och så kommer jag ihåg att jag sett henne också.
"Yes?"
"He is mine so don't try anything!"
"Ok ok" svarar jag och går vidare.
Vadå har han en tjej? Dum jag är, såklart han har. Direkt när jag är utanför dörren vänder jag om till stranden istället. Tar av mig mina skor och går längs stranden och kollar runt. Helt plötsligt så kramar någon mig baktiden och jag tar tag i händerna av ren relfex och försöker kolla bak.
"Hello there" säger han, jag känner genast igen rösten, Tristan.
"Hello. I know that you have a...." mer hinner jag inte säga innan han fyller i.
"Girlfriend?" han skrattar. "If you mean Scarlett, she is not my girlfriend" han skrattar ännu mer.
Jag känner mig dum och går därifrån. Rasten är slut om 45min. Jag drar till skolgården och väntar utanför klassrummet.
"Dumbass! You should be in the math room" säger hon jag sitter bredvid. Jag mumlar hora och försöker hitta dedär 'math room' hon snackade om.
Det enda jag gör är att runt som en höna i ett hönshus tills nån föser in mig i ett litet rum.
YOU ARE READING
Släpp mig aldrig
Teen FictionRosebell har nyss börjat 9an och kommit tillbaka efter sommarlovet med en helt ny stil som Emmet, den snyggaste killen i klassen, får upp ögonen för. Han hänger efter henne hela tiden och är störig men de finns ändå någon sorts kemi mellan dem. Men...