Släpp mig aldrig

#4 Problem brodern

Jag, Liam och Emmet sitter i soffan och jag har förklarat att även om han gjorde mig jätterädd och allt så har jag saknat honom. Liam blir gladare medans Emmet inte klarar av att se mig snacka om hans bror som om vi var ihop.

''Bella du är ju min tjej så varför hålla på och flörta med min bror han är ett svin, inte den du kände!'' säger han och ställer sig upp.

''Chilla! Vi är bara vänner och vem har sagt att jag är din tjej? Du har bara fått för dig det för att du bär runt på mig och pussar mig på pannan! Du vågar ju inte mer än det!'' säger jag och ställer mig upp jag med fast blir inte längre för det.

''Kyssen igår då?! Du tyckte de var mysigt men nej nej ligg med min bror då om de gör dig glad!'' säger han, kollar ilsket på sin bror och går ut på bakgården.

Jag och Liam kollar på varandra och jag börjar helt plötsligt gråta. Liam försöker hålla om mig men jag puttar undan honom.

''Du har gjort tillräckligt!'' säger jag och går mot bakgården och stannar vid glasdörren och kollar mot Emmet.

Emmet kollar på mig och jag ser att han är rasande men när han ser mig gråta så går han långsamt mot mig och jag gör de samma. Så kramar vi varandra. Hans doft får mig att känna mig trygg.

''Förlåt min ros.'' säger han försiktigt.

''Förlåt jag med. Jag ska aldrig lämna dig, jag älskar dig mest av allt i hela världen, känner mig trygg me dig och din bror var min vän men skadade mig för livet och han ska inte få chansen igen.'' säger jag och kysser honom.

Liam hade stått och lyssnat och kommer fram försiktigt.

''Emmet, jag ska inte göra något med Bella. Jag må vara en skitstövel men hon förtjänar dig.'' säger han och går in igen.

-Nästa dag-

Jag sov hos Emmet och vaknar tidigare än honom så jag går upp och fixar i ordning mig och åker ner på stan men när jag tar på mig mina skor så kommer såklart Liam och bara står där.

''Ville du något eller?'' säger jag irriterat.

''Du har verkligen hett temperament.''

Jag himlar med ögonen och börjar gå mot stan. Jag smällde igen dörren. Väl nere på stan ser jag direkt Sofie stå ensam, hon väntade ju på mig så varför skulle hon vara med massa folk? Jag vinkar och hon kommer fram och vi kramar varandra. Hon berättar om att hennes pappa köpt en ny säng till henne och massa annat, jag lyssnar knappt för jag tänker bara på att jag ska ta en ny piercing idag! En i näsan, liksom i mitten.

Väl framme vid piercingstudion var jag glad att jag slapp att Emmet stod och kollade på och babblade om hur 'fin' jag var men där inne sitter han såklart.

''Stalkar du mig eller?'' säger jag och ler mot honom.

''Nej faktiskt inte, jag ska också pierca mig.'' säger han självsäkert så kommer en kille och ber honom komma för att bli piercad och han försvinner bakom hörnet.

Jag säger vad jag vill ha och får komma in direkt. När vi var klara tittade Sofie jättemycket på min svullna näsa och säger hur snyggt det blev.

''Varför piercar du inte dig om de nu är så snyggt?'' frågar jag mitt i allt babblande.

''Jag?'' säger hon och kollar fundersamt på mig.

''Nej jag snackade med den snygga mattan, såklart jag menar dig!''

''Nej, jag får inte.'' säger hon och så går vi in på ett cafe och då slår de mig.

''Vad för piercing tror du att Emmet tog?'' säger jag och tar en tugga av bullen jag bestält.

''Naveln kanske'' säger hon som skämt.

Jag skrattar jag med så ser jag Emmet gå förbi och vinkar åt honom att komma hit. Så ser jag att han bara gjort töjning i örat men Sofie frågar endå.

''Få se på navelpiercingen då'' och skrattar.

''Hahaha jättekul, du ser väl att jag bara töjde ut mitt öra eller va de nu heter.'' säger han och sätter sig ned framför oss.

Vi pratar om allt möjligt och har jättekul tills Sofies kille också kommer. Han var lång men inte längre än Emmet, svart kort hår med gröna ögon. Sofie skiner upp som en sol och ler som en fåne.

''TIM!'' säger hon och kastar sig i hans famn och får en kyss.

Jag går därifrån och sätter på musik när jag väl kommer hem. Så får jag ett sms av Sofie och Emmet strax därefter.

Sofie:

Varför drog du bara sådär? Förlåt om jag gjorde något fel. :( <3

Emmet:

Hur mår du? Du stack ju bara och lämnade mig med kärleksparet..

Typiskt Emmet. Jag svara båda att min mamma messade och bad mig komma hem och bad om förlåtelse.

Emmet:

Men herregud, du kunde ju säga något innan? Så jag också hann komma på en vit lögn.

Hur kan han veta allt? Jobbiga unge. Sofie svarar inte ens. Inte så konsigt egentligen.

Jag går och fixar en macka och sätter på ett program där dem ska slåss mot gladiatorer, deras kroppar är för tränade! Så ringer min mobil och jag svarar.

B: Bella här.

L: Hej Bella de är Liam.

B: Vart fick du tag i mitt nummer och vad vill du?

L:Chilla, tog de såklart från Emmets mobil vart annars? Tänkte fråga hur du mår.

B: Jag mådde fint tills du ringde.

Han ignorerar att jag är sur och fortsätter.

L: Hörde att du piercade dig igen idag, näsan var de va?

B: Sluta hålla på och stalka mig!

L: Haha, Emmet då? Honom blir du då inte sur på?

B: Jag blir visst sur på honom men han bryr sig inte.

L: Ahapp. Men vi ses Emmet kom nu.

Så lägger han på. Herregud man märker att dem är bröder men Emmet är inte en lika stor idiot.

-Samtidigt hos Emmet och Liam-

''Kommer du nu?'' säger Liam.

''Ja, har inte farsan kommit?''

''Haha nej, inte mamma heller.''

''Nehepp''

Säger Emmet och går till köket för att ta ett äpple. Så kommer Liam.

''Du vet att Bella ringde mig nyss och la på när hon hörde att du kom?'' säger han och ler irriterande mot Emmet.

Emmet blir rasande och slänger äpplet på honom, tar hans mobil och kollar hans mobil. Liam ligger på golvet och håller för sin näsa. Han blöder verkligen enkelt.

''Det var du som ringde henne! Ge fan i min mobil och ta nummer förresten!'' säger Emmet och slänger mobilen på Liam också och drar upp på sitt rum och slår sönder stolen.

''KAN DU INTE TA ETT SKÄMT ELLER?'' skriker Liam upp till Emmet som genast tystnar och Liam springer upp för att kolla att han lever..