Släpp mig aldrig

#3 Han som förstörde allt

De är helg äntligen. Emmet ska sova hos mig hela helgen tydligen enligt honom och visst de är väl ok men han får soffan, inte ska han sova i samma rum som jag inte! Han bestämmer liksom allt, som när jag skulle pierca mig och när han bär runt på mig. Jag orkar inte säga emot för de spelar ingen roll. Sen nu när han ska sova över kom han hem till oss och frågade min mamma själv. Seriöst? Men lite gulligt måste jag säga de va.

Emmet drog hem och hämtade lite grejer han behövde tydligen sen när han kommer tillbaka så kommer han upp till mitt rum men lämnade väskan i vardagsrummet.

'''Hej Bella'' säger han men stannar i dörren tills jag också säger hej vilket jag inte gör utan ignorerar honom eftersom jag redigerar någon random bild på datorn. ''Hej sa jag..'' säger han igen och går in och lutar sig över mig så han ser bilden.

''Hej på dig med'' säger jag halvt irriterat, varför håller jag på som jag gör egentligen? Vägrar jag inse att jag faktiskt gillar honom eller vad?

''Fin redigering måste jag medge.'' säger han och ler.

''Tack, du ser väll vad det är?'' säger jag som en utmaning eftersom de kunde va 2 saker.

''Jag som blir uppäten av en haj? De skulle inte vara överraskande.'' säger han och skrattar lite.

''Haha, lustigt. De är en haj och ett byte men vi kan säga att de är du, vi sätter bara in en bild på dig... Sådär'' säger jag och inser att han såg att jag hade massa bilder på honom sparade på datorn.

''Ojoj är jag så snygg? Är jag din bakrund också eller?'' säger han och tar över datorn och försöker kolla men jag hade bara en bild på ett band jag gillade, jag ler retsamt mot honom.

''De vore en dröm ellerhur?''

''En dag kommer jag va din bakrund nog.'' säger han säkert.

Jag himlar med ögonen och stänger ner datorn. Emmet bär upp mig, wow vilken nyhet. Jag är verkligen van nu. Han lägger mig ner mig sängen, lägger sig bredvig och håller om mig. Jag tar fram mobil eftersom jag fått ett sms.

''Hej gumman, ville inte skrika till er men maten är klar nu så kom till matbordet! Ni kan inte gå hungriga resten av kvällen heller''

Emmet ler och ställer sig upp.

''Ska du ha hjälp upp?'' frågar han med en hjälpande hand som bär upp mig utan att jag hann svara så går vi till matbordet.

De var tacos, de är jättegott utom lök såklart men Emmet äter så mycket så man kan tro att han är en elefant.

''Hungrig ser jag'' säger mamma och kollar mot Emmet som kollar upp mitt i en tugga.

''Självklart, när de är så god mat kan man inte låta något va kvar eller?'' säger han som om han vore svärmorsdrömmen.

''Fjäska mer vet ja'' mumlar jag tyst och dricker lite av mitt vatten och 'råkar' slå till hans ben under bordet.

''Jag hörde de där gumman, var inte oförskämd. Emmet är en trevlig pojke varför är du så sur?'' frågar mamma och båda stirrar på mig.

Jag ställer mig upp och går till mitt rum och sätter upp mitt hår i en tofs och sätter på mig myskläder för att tänka på annat. Mitt i allt när jag bara har mjukisarna kvar så kommer Emmet och knackar försiktigt på dörren men den går upp endå och jag blir vettskrämd men han kollade inte som tur va.

''Tänkte bara kolla hur du mår'' säger han försiktigt och undviker ögonkontakt.

''SKITBRA TACKAR SOM KOMMER IN OCH STIRRAR PÅ MIG MEDANS JAG BYTER OM'' säger jag när jag väl är klar och går fram till honom och stirrar honom i ögonen.