Släpp mig aldrig

#6 Du är inte klok mamma!

Emmet tar tag i de i påsen och håller upp något konstigt spel som tydligen heter ''The Last of Us'' eller något. Jag har inte ens PS3 så kan inte spela, hur tänker pappa?

''Varför är du inte glad?'' frågar Emmet som om jag vore dum.

''Jag har inte ens ett PS3 så du kan få dedär''

''OMG TACK JAG ÄLSKAR DIG!'' säger han och håller om mig så jag nästan kvävs.

Wow, betyder ett spel så mycket? Han tar med sig spelet och springer iväg, antagligen hem för att spela.

Senare den dagen så grillar jag och mamma på gården. Vi grillar kött och såklart kommer Emmet medans jag fixar själv och mamma är på toa. Han håller om mig bakifrån och snor en bit av köttet. Jag ler mot honom och han pussar mig.

''Köttpuss, mysigt'' säger jag och torkar av mig på ärmen.

''Haha puss puss'' säger han och börjar pussa mig på näsan, kinden och pannan tills mamma kommer.

''Ojoj ni har de fullt upp men köttet bränns faktiskt.'' säger mamma och ler retsamt.

Jag kollar på köttet och ser att de nyss blivit klart och lägger upp det på en tallrik. När vi sitter och äter så säger mamma något som får mig att sätta i halsen.

''Gumman du kommer antagligen inte bli glad för de här men vi ska flytta.''

''Flytta vart?'' frågar Emmet eftersom jag är så förvånad.

''Grekland eftersom Roses pappa har hotat oss'' säger hon och går sedan från bordet. ''ROSE KOM NU VI MÅSTE PACKA'' säger hon sedan och jag kysser Emmet fort och sedan går jag in och börjar packa även om jag inte vill. Mitt smink, min dator, alla böcker, mina kläder och allt annat. Mamma hade hållit de hemligt i flera veckor eftersom jag varit så lycklig med Emmet. För vi skulle flytta om 2 ynka dagar! När jag packat ner de sista efter ungefär 2 timmar så sätter jag mig och gråter.

Nästa dag så är jag med Emmet hela dagen, vi åker till Gröna Lund, fikar och har de jättekul.

''Imorgon flyttar vi tidigt på morgonen'' säger jag när vi är på tåget påväg 'hem'.

''Rose vi kommer alltid hitta varandra en dag igen.'' säger han och håller om mig.

Gjorde vi slut nyss? Kommer vi träffas igen? Jag hatar mamma just nu. När vi är framme så säger vi hejdå och kysser varandra en sista gång.

''Upp och hoppa gumman vi ska åka om 1 timme!'' hör jag mamma i dörröppningen.

Jag går upp motvilligt, klär på mig och fixar håret. När vi sitter i bilen så kollar jag ut genom fönstret, sätter på musik och tänker på Emmet. Jag hatar pappa, jag hatar mamma, jag hatar mina bröder, jag hatar egentligen allt utom Emmet just nu.

Väl på flygplatsen så ser jag något jag verkligen inte var beredd på. Vid gaten står Emmet! Jag ser inte i syne eller något utan de är Emmet! Han håller ut armarna lite försiktigt och ler mot mig, jag börjar nästan gråta och springer till honom. Han bär upp mig och vi snurrar runt och håller om varandra, de känns som timmar. Men så tar mamma tag i mig och säger att vi måste åka. De sista jag hör Emmet säga är ''Jag älskar dig mest i hela universum min ros'' och jag säger som svar ''Jag älskar dig mer'' och så kysser vi varandra. De gjorde så ont att släppa honom. Jag kommer inte klara mig utan honom.

Så får jag ett SMS.

Rose min ros, du kommer aldrig att vara ensam vare sig du tror de eller ej. Jag finns ju alltid i ditt hjärta och du i mitt. Jag messar och ringer dig så ofta jag kan och vi kan ju skypa? Jag kommer återgå till bad-boy grejen för du är de bästa som hänt mig och vill inte ha någon annan.

Jag gråter nästan och svarar fort.

Naww min prins! Jag kommer sakna dig så enormt mycket! Såklart vi kan skypa annars tar du slut på dina pengar på mobilen. Jag vill inte heller ha någon annan.

Vi sitter och smsar hela vägen till Grekland och jag är så himla glad men ändå ledsen för att jag kanske aldrig får hålla om honom igen.

''Du börjar i den nya skolan på måndag!'' säger mamma.

Vårt nya hus är helt kritvitt, allt! De är så modernt och med våra billiga grejer kommer vi typ förstöra de fina men när allt är klart så blir de ändå väldigt snyggt. Men inget är perfekt här, de kan bara vara perfekt med Emmet. Jag går upp på mitt väldigt för stora rum och byter om till shorts och linne med badkläder under för att vi bodde nära en badstrand.

''Jag drar och kollar runt lite!'' säger jag och tar med mig en handduk och solglasögon. När jag letar efter allt så hittar jag Emmets gamla mjukis som jag lånat någon gång. Jag håller om dem och låter hans doft fylla mina lungor. Sen lägger jag dem på min säng som om det var Emmet fast ja mycket lättare, eftersom jag inte kan bära honom.

Jag går ut från vår dörr och ner för trappan som är precis utanför, ganska opraktiskt. När jag är framme vid stranden ser jag underbart blått hav, blå himmel med några moln och massa ungdomar på stranden och tänkte nästan vända håll och när jag gör de går jag in i en kille som var lite kortare än Emmet med blont hår och gröna ögon. Han babblar något på grekiska och jag förstår inte ett skvatt så försöker han med engelska.

''I am sorry''

''It's okey'' säger jag, min engelska suger och han ler, pärlvitt leende.

''I saw that you were on your way to the beach?'' jag nickar och ler smått. ''Well com with me, where are you from?'' frågar han och lägger armen om mig och ler.

''Sweden we came today'' säger jag.

''I am Tristan'' säger han fort och kramar mig när vi är på stranden och vi lägger ner våra handdukar bredvid varandra. ''I like your blue hair, you are very beautiful''

''Oh, thank you. I am Rose by the way.'' vi ler mot varandra.

Resten av dagen badar vi i de underbara saltvattnet och skvätter vatten på varandra, han kanske är min grekiska Emmet?