Släpp mig aldrig

#17 Jag var lycklig med honom

"Så hur mår du nu då efter allt som hänt?" frågar skolsköterskan.

"De känns väldigt konstigt men jag får ju upp minnen ibland" jag kollar mot Emmet och ler men han bara kollar allvarligt på sköterskan.

"Okej men jag har inga fler frågor just nu så ni kan gå på lektion"

Vi säger hej då och går till lektionen. När vi öppnar dörren så kollar alla mot oss och läraren kollar bara allvarligt på oss men säger inget. Jag börjar gråta och springer därfrån men hör Emmet säga

"TACK DÅ JÄVLA IDIOTER"

När jag kommit ut på skolgården hinner jag bara till baksidan innan någon tar tag i min arm.

"Hej hörde att du tappat minnet, tänkte påminna dig om att jag är din kille"

Jag vänder mig om och ser en blond kille som verkar vara Patrik, idioten Emmet berättat om.

"Du är en blond idiot vid namn Patrik, Emmet har berättat så låt mig va" jag skakar av mig honom.

"Jävla Emmet!" mumlar han och så faller han till marken av att Emmet slog till honom.

Emmet håller om mig tills jag slutar gråta sen så går vi hem till mig. Jag lägger mig i sängen medans Emmet berättar för min mamma vad som hänt.

Jag kommer inte till skolan på 2 veckor och mår verkligen inte bra, kunde inte den där bilen stannat eller tutat? Jag vill ha mitt minne tillbaka!

Jag ligger i min säng och gråter, jag äter knappt och sist Emmet kom hit för att se hur jag mådde så skrek jag bara på honom och bad honom att dra. Önskar att jag inte gjort de för behöver verkligen honom nu... Jag tar upp mobilen och kollar på några videoklipp där jag är me Emmet vi larvar oss bara men jag ser att jag var lycklig med honom, de inser jag nu.

Fort tar jag fram Emmets nummer och ringer.

"Hej det är Emmet" svarar en stressad röst.

"Hej de är jag Rose.."

"Oh, Ehm hej. Hur är det?"

"De är väll ok. Men saknar dig, jag mår verkligen skit har knappt ätit något och vill ha dig här." säger jag och försöker dölja att jag nästan gråter.

"Jag kommer." säger han och lägger på.