Släpp mig aldrig

#12 Vill du va min storesyrra? ~Flisan

Jag vaknar med solen i ögonen och hittar en lapp på bordet..

"Några av dina vänner kommer runt 4 så du vet det"

Jag läste det flera gånger och tänkte på den där Sofie Emmet snackade om. Jag kollade på klockan, en kvart kvar till 4! Men jag orkar inte fixa mig, vad kan jag fixa? Typ inget ser hemsk ut i vilket fall som helst.

"Hej Bella!" hör jag en gullig röst och ser en tjej och Emmet, tjejen verkar vara Sofie.

"Hon minns ingenting så du vet Sofie" säger Emmet och ger mig en kram.

"Kommer du inte ihåg mig?" hon kollar på mig med valp ögon och nästan tårögd.

"Tyvärr.." är de enda jag svarar och kollar bort.

Sofie och Emmet berättar om mig och mitt liv. Jag förstår inte ett dugg men försöker hänga med. Jag vet inte hur jag ska leva normalt igen eller någonting. Kan knappt gå.

"Ska vi ta en promenad?" frågar Emmet när han ser att jag måste få rensa tankarna. Mina ögon går säkert i kors nu.

Både jag och Sofie nickar och jag försöker ställa mig upp men ramlar tillbaka i sängen så Emmet hjälper mig. Jag stödjer mig på honom tills jag lyckas gå själv.

"De går bra ju!" säger Sofie och applåderar.

Själv tyckte jag inte de gick bra. Minns liksom inte ett skit i princip, bara svenska språket. När vi går längs en liten korridor så stannar jag till vid en liten tjej som har en slang genom näsan och gråter. Hennes mamma hade tydligen gått någonstans. Jag tyckte hon va så söt me sitt mörkbruna lockiga hår och bruna ögon så jag går fram till henne och hukar mig.

"Hur är de?" frågar jag och drar bort en lock från hennes vackra ansikte.

"Mamma är borta" säger hon och gråter mer. Jag kramar om henne och låter henne gråta färdigt innan och tar sig ur min kram och ler mot mig. "Jag gillar dig" säger hon och de får mig att bli jätteglad.

Emmet och Sofie bara står och ler mot oss.

"Vill du va min storesyrra?" frågar den lilla flickan. "Jag kallas Flisan, vem är du?"

"Såklart om du vill, jag kallas Bella." Flisan tar tag i mina händer och sätter dem på sina kinder tills hon ser sin mamma och går mot henne och vinkar åt mig, hennes mamma ler. Sedan går dem.

"Va söt hon va!" säger Sofie och ler ännu mer än förut så man ser en söt smiley-grop.

Vi fortsätter gå tills min läkare kommer och ber mig komma till något rum där dem skulle göra några tester. De gick bra och Emmet väntade på mig men Sofie var tvungen att gå hem. När jag väl är klar och går mot Emmet så ser jag Flisan hålla hans hand!

"Bella jag hitta din kille tror jag.." säger hon och kollar upp mot Emmet.

"Ja de gjorde du, visst är han fin?" säger jag och Emmet ler mot mig.

"Ja men inte lika fin som du!" svarar hon och kramar mig ett långt tag. "Kom du med!" säger hon tillslut och tar tag i Emmet.

Vi kramas allihopa en lång stund och de var jättemysigt.

-------------------------------------

Förlåt att jag skriver sällan men har mycket skola och så men ska skriva mer!

Flisan verkar väl vara en liten gulleplutt men Vrf är hon på sjukhuset?

Läs nästa del och dela gärna med er av boken till vänner!

Ha de bra!