Släpp mig aldrig

#5 Ogillade pappa

Liam kommer upp till Emmets rum och kikar in. Emmet sitter på golvet med huvudet mot väggen, kollar uppåt mot ingenting och ser väldigt arg ut så Liam går bara därifrån.

-Nästa vecka-

"Han har inte ringt eller någonting på en hel vecka!" säger Bella oroligt.

Sofie bara tittar på Bella och sen efter ett tag går hon bort till tjejerna. Såklart, lämna mig när jag behöver henne, vilken vän...

"Nej men se där" hör jag en röst bakom mig och flämtar till. "Ingen Emmet på flera dagar?" han ler ett stort flin.

Patrik, den platinblonda me blåa ögon playern. Han kan inte ha ett seriöst förhållande om de ens gällde hans liv. Jag ignorerar honom och sätter mig på en bänk. Han följer efter.

"Bella han älskar inte dig de fattar du väll."

"Du har fan inget att säga! Du vet inte ett skit!" säger jag och är förbannad.

Han ler och går därifrån. Han kanske har rätt... Emmet har ju faktiskt inte ringt eller något.

Efter skolan så ser jag en bekant bil på parkeringen bakom skolan, Emmet. Jag springer nästan dit och ut ur bilen kommer Emmet och ler mot mig. Jag kastar mig in i hans famn och han pussar mig fort på munnen eftersom han verkar vilja säga något.

"Förlåt Bella, jag har ingen bra förklaring till varför jag ignorerat dig dem här dagarna så ingen ide att ljuga heller." jag kollar på honom me blicken 'jag lyssnar vad mer har du att säga'.

Han säger inget mer utan håller bara om mig. Så kommer Patrik från tomma intet.

"Haha där är drömprinsen ju." säger han och nu var de nog. Jag gick fram till honom, höll ned honom på axlarna och sparkar honom rakt i ansiktet.

"AJ VAFAN GÖR DU JÄVLA PSYKOPAT!"

"Hon är min psykopat!" säger Emmet och vi sätter oss snabbt i bilen för att köra iväg.

Vi är hemma hos mig och kollar på när någon spelar, på youtube. Ganska tråkigt om jag får säga de själv men Emmet skulle få välja. De kändes som åratal sen vi var så här nära och hade de trevligt. Han bär upp mig som om jag vore en fågel från ingenstans.

-Emmets syn på saken-

Jag lyfter upp henne, lätt som en ängel och utseende som en också. Jag lägger mig ner och släpper ner henne ovanpå mig. Vi ligger där, känns som timmar, och kollar i varandras ögon och jag håller på med henne hår.

"Min vackra änglaros" säger jag och kysser henne tills de knackar på hennes dörr.

Bella for upp som en raket och öppnar, jag kände inte igen personen men de verkade Bella göra.

-Bellas syn på saken-

När jag öppnar dörren ser jag min bror, lite längre och han har klippt håret men endå min bror. Han omfamnar mig och jag håller om hans hals och han min midja. Emmet kommer fram och frågar vad som händer och jag förklarar att de bara är Jonatan, min ena bror som nyss fyllt 17. Emmet ler av lättnad och kysser mig utan anledning.

"Va gulliga ni är" säger Jonatan.

Vi ler som tack och går ner till köket allihopa. Där nere står såklart pappa och Filip, vår yngre bror som bara är 6 år och förstår ingenting så mamma bakar me honom i köket. Jag stannar och sätter mig i trappan och kollar på min pappa. Han har inte förändrats ett dugg.

"Rose... Förlåt för allt."

Det är de enda han har att säga efter att ha lämnat mig och mamma och tagit med sig mina älskade bröder?! Respekten finns i alla fall inte kvar. Jag kollar bort från honom och lutar mig mot Emmet.

"Rose?" Emmet kollar på mig och väntar på svar.

"Hon heter Rosebell egentligen." säger min pappa och Emmet ler mot mig och upprepar namnet flera gånger.

"Jo jag skulle bara lämna en grej till dig Rose. Här." han slänger en liten rosa aktig påse mot mig och när jag tagit emot är han redan påväg ut och ropar på Filip och Jonatan. Innan dem går får jag en stor kram av dem. Men av pappa ville jag inte ha men fick endå. Dem sa hejdå och jag öppnar påsen.

"Vad ville din far?" säger mamma lagom irriterat och kollar på påsen.

"Har ingen aning och bryr mig inte egentligen.." Emmet kollar på mig och försöker se vad som är i påsen.

"OMG!" Emmet skiner upp som en sol och hoppar runt i lägenheten över vad som fanns där i. Både jag och mamma stirrade på honom som om att han blivit galen. Vilket jag också blir fast på ett annat sätt när jag ser vad som är i.