Släpp mig aldrig

#9 Ska drömmen bli sann?

Genast nästa dag i skolan såser jag Emmet. Han bitch-blickar mig och fortsätter snacka me sina kompisar. Jag går fram och drar honom så han kollar på med.

"Vi måste prata!" säger jag och kollar allvarligt på honom.

"Du sprang ju ifrån mig skrikandes att jag var en idiot... Vrf skulle vi prata?" säger han.

"Emmet det är allvar!" jag ger honom en puss på kinden och går därifrån.

-Emmets syn på saken-

Hon pussade mig? Asså hon är verkligen konstig, först är jag idiot för att jag bara vill strula lite sen kanske de gick över gränsen men ändå. Kyssen hos mig var hennes fel. Sen gjorde jag resten för jag trodde hon ville. Hon måste slagit i nån dörr.

Jag kollar efter henne och hon vinglar lite och så faller hon till marken.

-Bellas syn på saken-

Jag hör röster

'Bella?!' 'Vakna!' 'Rose hallå?'

De sista kände jag igen. Det var Emmet. Jag öppnade ögonen och såg någon lärare, Emmet och Sofie. Dem hade lagt mig på en soffa i något klassrum.

"Vart är jag?" får jag fram.

"Du föll bara ihop" säger Emmet och omfamnar mig.

Jag ber dem andra lämna rummet utom Emmet.

"Emmet jag drömde att du och jag va ihop och allt, sen blev jag tvungen att flytta till Grekland men vaknade och insåg att de inte va sant och undrar nu. Vid vilken tidpunkt stack jag?"

"Jag fattar inte ett skit men du stack när du va hemma hos mig och nyss förlåtit min bror och du sov ju hos mig" säger Emmet lugnt.

"För i min dröm var allt så verkligt. Vi var ett lyckligt par..." får jag fram och kollar bort från honom.

"Haha du tycker ju att jag är en idiot?"

Jag säger inget utan kysser honom långsamt och han besvarar kyssen. Han avslutar den och kollar allvarligt i mina ögon.

"Ska drömmen bli sann?"

"Om du vill"

Vi båda ler och håller om varandra ett bra tag tills klockan ringer. Rasten var slut.