De har gått 2-3 dagar och Flisans peruk har kommit. När vi kommer har hon på sig den men är helt livlös. Jag kollar på hennes mamma och ser henne gråta. Bakom mig kommer Emmet och en läkare som förklarar att Flisan kanske inte klarar sig men just nu sov hon bara. Hon var vacker i blått hår.
Jag står bara helt stilla tills Emmet drar mig undan och vi går mot mitt rum där min mamma väntar på oss.
"Läkaren sa att vi får åka hem idag" hör jag henne säga och hon har redan packat så vi åker direkt.
Emmet håller om mig i bilen och jag bara kollar ut genom fönstret. Jag kunde inte fatta det. Kommer hon dö nu? Jag måste ju vara hos henne när hon vaknar så hon orkar kämpa. Hur kommer allt bli nu?
"Går de bra Rose?" Emmet räcker fram en hand och hjälper mig ut ur bilen och upp till mitt rum.
"Ja de är lugnt jag är orolig bara..." svarar jag och sätter mig på sängen och Emmet bredvid mig.
Han håller om mig och pussar mig på kinden.
"Jag orkar snart inte mer" säger jag tyst.
"Jag finns ju här min ros" svarar Emmet. Jag håller om honom.
"Släpp mig aldrig" säger jag tyst.
"De ska jag inte" Emmet håller om mig hårt.
KAMU SEDANG MEMBACA
Släpp mig aldrig
Fiksi RemajaRosebell har nyss börjat 9an och kommit tillbaka efter sommarlovet med en helt ny stil som Emmet, den snyggaste killen i klassen, får upp ögonen för. Han hänger efter henne hela tiden och är störig men de finns ändå någon sorts kemi mellan dem. Men...
