The Angel From My Nightmare (5sos)

Kapitel 3

Tidigare: Vi betalar för våran mat och tar sedan tunnelbanan tillbaka till dersas lägenhet. Hämtar upp mina grejer och åker med lokalbussen eftersom deras hus inte låg allt för långt bort. Både Lauren och Mali lova mig att jag kan spendera mina dagar hos dem om jag känner mig mer bekväm där.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

När Mali sägar att vi nästan är framme så tittar jag ut genom bussens fönster för att se i vad slags kvarter de igentligen bor i. Det slog mig att det är också första gången på hela denna busstur som jag tittar ut genom fönstren och verkligen tittar på vad som är runt omkring mig. De tidigare gångerna har det till mesta dels varit för att jag varit uttråkad och jättetrött. Jag tittade inte ut på det sättet utan på ett sätt som att se saker framför sig som bara åker förbi en men i registreras av hjärna och man glömer det lika fort som man såg det. Jag märker nu att vi har hunnit komma till utkanten av London city och det är mer som radhus här än lägenheter. I mina ögon verkar det i alla fall mysigt. Det ser inte ut att vara mycket småbarns familjer här ute heller vilket är bra eftersom jag då kan spela hur hög musik jag vill, fram tills hennes bror kommer hem imorgon. Och det fick att tänka på; vem är hennes bror igentligen? Det är ju snällt av han att jag får bo där, men kan jag lita på Mali att han är snäll? Inte någon pervers liten tonåring eller gubber? Justja hon sa att det var hennes lillebror men ändå. Jag känner mig mer och mer skeptisk till den här ideén om att bo i ett av deras gästrum just nu. Jag känner ham inte och hur i hela världen ska jag kunna prata med han, en människa som jag inte träffat förut och dessutom som pratar engelska. Jag kommer säker stå där och stamma för att jag inte kommer komma på vad jag ska säga och sen också översätta det i mittt huvud till engelska. Okej jag är faktiskt ganska bra på engelska om man jämför med de i min ålder och jag hade min anställningsintervju på engelska med en främmande kvinna och det gick bra. Jag fick ju jobbet trots allt. Det kommer gå bra, det kommer gå bra, det kommer bli kul att träffa nya människor och du har Mali och Lauren om det inte funckar, försöker jag intala mig själv nu när alldeles strax är framme. Bussen stannar och Mali säger att det här är vårat stop. Vi samlar ihop mina väskor och hjälps åt att bära ut dem ur bussen. Jag tog med mig en stor väska för alla kläder jag har med mig, en lite mindre för skor och det nödvändigaste sakerna jag behöver som plattong, locktång och datorn. Sedan en ännu mindre väska med hårprodukter, smik och smycken. Väl av bussen går vi mot huset och när vi har kommit in försvinner all oro jag hade inom mig. Det är välstädat för att vara en bostad med några tonårskillar i och det är större än jag hade väntat mig. Det först vi gör när vi kommit in är att gå till det rummet jag ska få ha så länge innan jag hittar eget. Det är ett hysat stort rum med en sängs som jag tror är mer än en meter bred vilket är bra eftersom jag kan snurrar runt som en virvelvind på nätterna. Jo, jag har kommit över det stadiet i livet men som alla vet så går det i perioder och det är en sådan för mig just nu. Mali har varit här några gånger så hon visare mig runt, vart allt ligger och det förvånar mig att det till och med fanns en övervåning. Där uppe låg det stora vardagsrummer med en stor divansoffa och en liten hög med kuddar, filtar i ena hörnet. Resten av sovrummen var även där uppe, vilket var tre stycken tror jag, och nere hos mig ligger köket, hallen och två normalt stora badrum. I ena finns det dusch och andra badkar och det är nog en fördel när man bor flera i ett hus. Eftersom hennes bror och hans kompisar inte var hemma och är borta tills imorgon så fanns det nästan ingen mat i skylen.

- Okej Cate det finns knappt någon mat så du och jag kan ju åka och handla lite, säger Mali och tittar på Lauren men en frågande blick. Jag tror att hon vill ha lite tid för sig att packa upp och för att känna sig hemma här, forstätter hon.

- Absolut och det kommer väl inte ta allt för lång tid att handla? Vi måste ju komma tillbaka med varorna sen ändå, svara Lauren.

- Ja visst, vi kan åka nu och sen laga mat ihop, äta här och lära känna varandra lite mer innan du och jag åker till våran lägenhet, säger hon. Är det okej med dig Cate?

- Det vore ganska skönt för lite tid ensam det måste jag erkänna så det låter bra i mina öron, säger jag tillbaka.

Båda säger hejdå, lämnar huset och jag är helt ensam. Innan de gick sa Mali att hon skulle fixa en extra nyckel till mig och att den skulle vara klart imorgon. Det första jag gör är att gå in till min rum och länga mig på sängen och tar ett djup andetag för att sedan rensa alla tankar. Den här huvudverken jag har haft hela dagen börjar komma tillbaka igen. Jag ställer mig upp och gå in i köket för att hämta lite vatten så jag kan svälja huvudverkstabletterna. När jag återvändit till mitt rum ser jag de stor resväskorna som påminner mig om att jag måste packa upp. Jag hänger upp alla kläder i garberoben som finns, lägger iordning mina smycken i en av låderna i skrivbordet som fanns här och ställer upp alla sminkprodukter på rad ovanför. Jag hinner inte göra mycket mer än så innan dörren öppnar och jag hör Lauren ropa hej.

Vi hjälps åt att plocka upp och ställa in matvarorona i kylen och börjar sedan med maten. Dagens middag blir köttbullar och spagetti på svensktvis och Lauren och jag visar för Mali hur vi gör. Hon kunde inte hjälpa till så mycket och dukade istället fram till oss. Väl klara med maten sitter vi och pratar samtidigt som vi äter. Det smakar ännu godar när man inte är i Sverige och har gjort det med vänner. Under tiden vi dukar av pratar vi om allt möjlig som vart vi växte upp, hur vi hamnade här och så klart kom musik upp. När vi är klara sätter vi oss framför Tv'n för alla tre är trötta och bara slappnar av.

Klockan är bli nästan halv tolv innan Mali och Lauren kommer ur soffan för att åka hem. Vi säger hejdå vid dörren, låser den efter dem och gör mig sedan iordning för att sova. Jag är supertrött och längtar faktiskt till att sova. När jag väl har krupit ner i sängen och lagt huvudet på kudden somnar jag direkt.

~~~ ~~~ ~~~

Jag vaknar upp av att solen lyser genom persiennerna i fönstret. Jag dara upp dem och det är strålande sol och en klarblå himel ute. Det kommer säkert att bli varmt idag. Jag rotar i garderoben efter en fin och vardagsklänning tills jag hittar en ljusblå spetsklänning. Den sitter åt från axlarna till midjan och sedan faller ner över höfterna till mitten av mina lår. Jag hittar ett svart flätatskärp och ett par enkla svarta högklackar. Håret sätter jag upp i en slarvig bulle och tar bara på mig mascara. Frukosten äter jag snabbt och går sedan ut för att kollar runt i kvarteret. Busshållsplatsen ligger inte långt ifrån där jag nu bor så jag tar den in till centrala London och strosar runt på stan hela förmiddagen. Jag hinner även gå förbi där Elle UK's huvudkontor ligger och har nu en lite bättre koll på vart de mest nödvändigaste ställen ligger här i London. Eftermiddagen går åt att skaffa bäddlakan, överkast till sängen, några kuddar och det senaste nummret av Elle för att hänga med vad det skriver om för tillfället. När jag är klar med de ärenden jag beövde göra letar jag reda på närmsta take away resturang. Jag hittar ett litet sushiställe inte alls långt ifrån min busshållsplats och beställer medans jag ockå håller utkik efter min buss. Det tar inte mer än 5minuter innan jag får min påse och precis då kommer bussen jag ska med. Idag har min tajming varit perfekt, jag träffa faktiskt min chef utan för Elle när jag var där. Bussen tillbaka till huset tar drygt en kvart och när jag ska låsa upp dörren hör jag musik som spelas. Jag kommer på att jag måste ha glömt att stänga av radion jag satte på medans jag gjorde mig iordnig imorse.

Inne i hallen ställer jag ner mina påsar och går sedan in i köket för att äta min väldigt sena lunch. Klockan är nästan halv fyra och jag har varit hungit ett tag nu. När jag kliver in i köket som jag förväntar mig vara tomt så sitter det isället fyra väldigt snygga killar kring bordet och äter av resterna vi gjorde igår. Det är Malis bror som sitter där med sina kompisar och han har inte vilka kompisar som helst ...

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så det var kapitel 3. vem är Malis bror? och vilka är hans vänner, antagligen några som hon känner igen eller?

// N