The Angel From My Nightmare (5sos)

Kapitel 5

Tidigare: - Visst, men då måste jag få fråga dubbelt så många frågor för ni är fler än mig, plus ni känner redan varadra väldigt väl, svara jag.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Eftersom soffan är ganska stor så sätter vi oss i en ring, lite barnsligt om ni frågar mig men det kan vara skönt med en omväxling ibland också, eller ja det var med som en liten hög med killarna på ena sidan och jag själv på mitt emot dem. Det kändes mest som ett korsförhör just nu än en fånig lek för att lära känna varandra bättre. Jag tittar på Micheal med en fågande blick ihop om att han skulle fatta att han ska börja med att ställa en fråga. Lyckligtvis så förstod han och började. 

 - Ditt hela namn? frågade han. Väldigt simpel fråga och förresten har jag ju redan berättat vad jag heter för dem men men det var han som fråga. 

 - Catelyn Sophie Rhodes, svarar jag och fortsätter med '' Vilken stad i Australien kommer ni ifrån? Och hur känner ni varandra?  ''. 

 - Alla vi kommer från Sydney. Vi träffades i skolan faktiskt och jag och Micheal vad kompisar men Micheal gillade inte Luke så jag kunde inte liksom tycka att han såg ut att vara cool killer eller så då heller, det skulle bara ha vart fel, säger Calum. 

 -Jag och Ashton träffades också och började umgås sen på något vis hängde vi med Calum och Micheal. Poff så blev vi ett band och börja spela tillsammans, berättar Luke klart. Okej över till nästa fråga, hur var det att bo i Sverige? Skola, vänner ock liknande? säger han sedan. 

Jag berättar om hur jag först växte upp en bit bort ifrån Stockholm, för att mina föräldrar inte ville att vi barn skulle växa upp bland massa ytligafolk. De tyckte att vi skulle få vara barn och så länge som möjligt hålla oss borta från storstäderna. Jag inte hade haft en aning om att Lauren ens funnits innan vi flyttade in till Stockholm och då skulle jag börja sjuan. En anledning till att vi äntligen skulle flytta till storstaden var att både mormor och morfar bodde där och började bli riktigt gammla. Mina äldre syskon var ganska trötta på att bo i en liten håla långt ute på landet, tyckte de, när det i självaverket var en stad som var känd för krut och för att ha varit Alfred Nobel's hemstad. Det flesta har ingen aning om vilken stad jag pratar om men det är inte heller nödvändigt ( Karlskoga ). Väl i Stockholm var jag tvungen att bli mer utåtgående för att få ett socialt liv, tidigare hade jag haft några vänner men aldrig varit omringad med flera tiotals som de flesta. Jag började strax efter på gymnasiet och det var då jag fick reda på att jag hade en kusin som heter Lauren. Hon är fyra år äldre än mig och hade redan börjat jobba så hon hjälpte mig att skaffa ett jobb, vilket blev på Elle Magazine i Sverige. Jag har alltid varit intresserad av jurnalistik och gick även den linjen på gymnasiet där hemma i Stockholm. Sedan har det rullat på och nu hamnade jag här i London. 

Jag berättde ungefär hela mitt liv men ''råkade'' utelämna att jag inte är helsvensk och att jag har släkt både här i England och i Australien på pappas sida. Det var ju liksom inte det de frågade om. Nåja över till frågeleken och nu är det min tur att ställa en fråga eller två till grabbarna. 

 - Okej, hur kom ni på namnet 5 seconds of summer? frågar jag nyfiket. För det första, ärligt hur i hela världen kommer man på ett bandnamn och för det andra '' 5 seconds of summer'' hur kommer man på det igentligen? 

 - Du kommer säkert bli jättebesviken nu men det finns ingen weird eller roligt historia om hur vi kom på det. Det var på en matteklass i skolan som vi hittade på det, svarar Calum och skrattar lite för sig själv, antagligen för att det måste vara tråkigt att inte kunna berätta någon rolig historia om ens bandnamn som alla andra band oftast kan. Han fortsätter sedan '' Rhodes är väl ändå inte svenskt?''. Där kom den. Hade nästan trott att de skulle ha fråga det direkt efter att jag hade sagt hela mitt namn. 

 - Nepp det är från min pappa som är... ja... han är 50% brittisk och 50% australiensk, sa jag och förvänta mig att de skulle börja babbla på om varför jag inte har berättat att jag är en kvarts australiensk och massa sådana saker, men ack så fel jag har. Jag tittar upp först på Calum och sedan runt på de andra men ingen verkar ha reagerat som jag hade tänkt mig. 

 - Det där var inte väntat, sa Luke till slut.

(  A/N: hoppar fram några frågor eftersom jag själv är  usel på att komma på några ) 

Det var nu min tur igen att fråga. Åh jag är så dålig att komma på frågor. Det hade varit en sak om jag hade gjort det här med en vanlig kille som jag inte visste ett dugg om, men nu är den 5 seconds of summer jag sitter här med i ett litet hus i utkanten av London där jag ska bo ett tag och måste komma på någon som jag inte vet om dem. Jag kan ju inte låtsas om att jag inte vet någonting alls för de vet att jag är ett fan. De flesta fans, som även jag, vet mycket om de här fyra superheta killarna genom twitter. Men men jag det måste ju finnas något jag inte vet om typ som vad de gjorde när de var små, hur deras skolor var, vänner de hade tidigar och har kvar och kanske om föredetta flickvänner... oh där har vi något. Yeay ibland finns det fördelar med att tänka på allting innan man säger saker och ting högt.

 - Så har ni några flickvänner nu då eller hur är på den fronten? fråga jag med ett halv leénde på läpparna ihop om att alla skulle säga att de var singlar. 

 - Nepp singel as a pringle, svara Calum snabbt med ett leénde som jag besvara. Alla nickande instämmande. Så det betyder alltså att jag Cate bor i ett hus med 5 seconds of a hot summer och alla är singlar?! Ojojoj! Verkar som att jag faktiskt kan ha tur ibland trots allt. 

 - Hur är det med dig då? frågar Micheal men samma leénde som jag hade haft när jag frågade det. 

 - Nej men jag har en kille hemma i Sverige som kommer och hälsar på på måndag när jag har slutat jobbet, svara jag och självklart drev jag med dem, men de verkar inte fatta. Istället blev deras ögon jättestora och såg nästan ut som om de skulle hoppa ur, vilket jag börja garva åt. Då förståd de att jag hade vart sarkastisk och det kommer de att få se mer utav. Det är bara att de börjar vänja sig med sarkasm för det kommer komma fler och fler sådana kommentarer framöver. Jag försöker säga en mening men det går verkligen inge bra eftersom jag skrattar så hysteriskt och det låter mer som '' Hahah ni skul.. hhaha ha.. ahaha sett era.. hahha miner'' Och ännu mer garv efteråt. Synd att jag inte kunde ha tagit kort och fångat det där ögonblicket, det hade varit så värd det och varit ett jätteroligt minne att skratta mer åt om några månader.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt för ett jättekort kapitel, men hade totalt fyra prov den här veckan och alla var på samma dag + tre av dem var Nationella ( åk9 ). Eftersom det är påsklov nu så lovar jag att lägga ut mer än 2kapitel till den här veckan. 

Puss / N