The Angel From My Nightmare (5sos)

Kapitel 11

Jag vaknar nästa morgon av väckarklockan som jag ställde fram igår för att slippa gå rastlös nu på morgonen iväntan på bussen. Jag fixar iordning två knäckemackor med gurka och tomat innan jag sätter på vattnet till mitt te. Medans jag väntar på att vattnet ska koka äter jag frukosten i lugn och ro. Det är knäpptyst nere i köket fram tills vattenkokare börjar tjuta högt. Jag skyndar mig att ta av den från spisen och hoppas att jag inte hann väcka någon av dem där uppe. Jag fiskar upp min mobil ur fickan och börjar läsa på en ny novell jag nyss upptäckt på wattpad. Den handlar om någon som heter Ella, det hela är som en prinsess serie med två eller tre böcker tror jag. Hittills är den väldigt bra och det är nästan så att jag har blivit beroende av den. Ni vet när man blir beroende av en novell eller bok, man kan inte sluta läsa och det blir ungefär som att man lever i den världen själva bereättelsen utspelar sig i. I alla fall nog med babbel om noveller och böcker, som ni kanske har märkt älskar jag verkligen att läsa. Jag blir avbruten av mina tänkar när någon knackar i dörrkarmen och jag tittar chockat på honom. Där i pyjamasbyxor och linne med rufsigt hår står Ashton och tittar ner på mig som är helt osminkad och antagligen lika rufsilgt hår som i går.

- God morgon kråkboet, säger han och ett smått leénde smyger sig fram på hans läppar.

- Ha ha ,säger jag sarkastiskt tillbaka och häller upp teét som jag höll på att glömma bort och frågar i samma veva om han också vill ha. Jag häller upp två koppar en till mig och en till Ash, tur att jag gjorde dubbelt så mycket vatten idag då.

Vi sitter där i minst en halv tio minuter utan att säga ett ord till varandra, men det är Ashton som avbryter tystnaden. Han frågar hur länge jag har lunch och vilken tid, eftersom jag inte kommer ihåg exakt måste jag springa till mitt rum och ta fram schemat för att kolla. Jag förstår inte hur jag kan ha så dåligt minne redan nu och jag är har inte ens fyllt nitton. Det beror säkert på att jag är stressad bara. När jag kommer in i köket igen sitter även de andra tre killarna vid bordet och små pratar om någon låt som håller på att spela nu tror jag. Till en början märker de inte att jag står där i dörröppningen men när jag går fram och hämtar min kopp te för att ställa den i diskmaskinen får jag '' god morgon'' hälsningar som jag svara tillbaka på.

- Så uhm.. jag har lunch klockan tolv om du ville veta Ashton, säger jag och de andra hajar till.

- Jaha vad ska ni göra då? ha lunchdejt eller? retar Micheal mig och Ashton, inte för att det biter på mig men Ashton verkar tycka det är lite pinsamt för hans kinder blir lätt röda men försvinner lika snabbt igen.

- Vad då, är det någon fel att jag vill lära känna våran rumskompis? säger han tvärt.

Av att lyssna på deras samtal blir stämningen här inne ganska spänd och jag känner mig tvingad till att lätta på stämningen. Det sista jag vill är att komma emellan deras vänskap och jag vill absolut inte vara den som alla fans skulle skylla på för att deras favorit band splittras, men det får vi hoppas att de inte gör för deras musik är alldeles för bra för att inte komma ut i världen. Innan jag går för att göra mig iordning säger jag att vi alla får ta en lunch någon dag den här veckan och med ens får jag fram leénden tillbaka från killarna.

Vädret är lite skyligare idag men ändå tillräckligt varmt för ett par short eller en kjol. Det blir ett par short som är mönstrade och sitter lite löst och man kan nästan tror att det är en kjol men nej. Jag sätter på min en enkel T-shirt med en bröstficka i svart läder och sätter upp håret i en hög tofts. Jag tittar på klockan lite snabbt och ser att det är tio minuter kvar tills bussen kommer förbi oss och jag får lite panik för jag har inte hunnit sminka mig än eller borsta... vänta nu hur kom killarna hem igår? om jag minns rätt såg jag en bil stå på uppfarten samma dag som jag först träffade dem. Det måste då betyda att någon av dem har körtkort och jag skulle kunna tigga skjuts av dem för att hinna till jobbet. Inte för att jag skulle kunna göra det varje dag men det skulle vara skönt och veta att jag har en backup om jag mot all förmodan lyckas missa bussen. Jag springer till dörren, öppnar den för att se om jag hade rätt och ja där på uppfarten står den. När jag står vid foten av trappa ropar jag på dem och frågra om någon har körtkort. Som tur är hade Ashton det och nu vi närmare eftertanke skulle jag egentligen kunna ha ränkat ut att det var Ashton för att han är äldst av killarna. Ashton erbjuder sig att skjutsa mig och säger att vi åker om tjugo minuter. Det ger mig i alla fall tillräckligt med tid för att bli klar med de resterande sakerna.