The Angel From My Nightmare (5sos)

Kapitel 15

Under bilresan till restaurangen som Calum tar mig till lyssnar vi till mesta dels på musik och pratar allmänt om just musik och London. Inte direkt djupa konversationer eller om något specifikt. Det går mycket fortare för Ashton att köra oss in till centrum än vad det hade gjort om vi hade tagit bussen, plus min klänning hade då blivit smutsig. Jag har inget emot att åka buss till jobbet och annars heller men jag skulle inte ta den som nu eller om jag skulle ut med jobbet och äta någon gång. Bussarna är inte skitiga så men man vet ju aldrig vad som kan ha fasnat på sätena eller golvet.

Ashton släpper av oss vid deras studio, antagligen för att det är bara därifrån både Calum och Ashton hittar vägarna genom stan. Med tanke på att de har bott i London till och från i ungefär ett år nu borde de ha lärt sig mer tror man, men vad vet jag de är nog bara i studion och på de närmaste snabbmatskedjorna runt omkring. Vi säger hejdå till Ash och vinkar av han innan Calum drar med mig mot restaurangen. Under tiden som vi går där föreslår jag att vi ska köra 20Q.

- Såå... uhm... det här är svårt okej, men berätta om din familj lite? säger jag till slut eftersom jag inte kommer på någon bättre fråga.

- Okej vi kan börja såhär, jag är inte född i Australien för det är jag i Nya Zealand den 25 januari två år innan dig, men jag flyttade till Sydney när jag var ganska liten. Min mamma, Joy är kiwi och pappa, David är från Scotland och sedan har du träffat min syster Mali Koa. Jag gick på samma skola som de andra i bandet, vilket var Norwest Christian College men vi hoppade av för att kunna satsa allt på musiken, säger han och efter det dyker en restaurang skylt upp som Calum pekar på innan han tillläger << Dit ska vi >> samtidigt som han ler mot mig.

Vi går in och en av servitriserna visar oss till ett bord som han hade bokat, gud så gulligt hinner jag tänka innan jag hamnar efter dem två men jag kommer snabbt ikapp. Bordet han visar oss till ligger ganska långt in men fortfarande så att vi hamnade vid ett fönster som visade oss Soho Square Park och dess belgisk inspirerade minihus som står i centrum av parken. Jag är inte säker på om det är just Beligen, Holland eller Tyskland de var inspirerade av när de designade hur själva parken skulle se ut. Det här är också en av de många anledningarna till varför jag älskar Storbritannien och självfallet London, man kan hitta små parker över hela London och inte en enda av dem ser den andre lik.

Som vi hade bestämt tidigare att vi inte skulle gå på någon fin restaurang så syns det på menyerna, de liknar mer en pub's meny än en restaurangs men även det är en av Londons charm. Det slutar med att jag beställer in kyckling med grönsaksgratäng och ett glas bubbelvatten medan Calum tar fläskfilé med klyftpotatis, någon sås och ett glas coca-cola. Under tiden som vi väntar på maten fortsätter vi med 20Q och det är nu hans tur.

- Vad tycker du om London hittills? säger han innan han tar en klunk av sin cola. Den här frågan behöver jag inte tänka på länge, han skulle ha kunna frågat mig den mitt i natten och jag hade kunnat svarat på direkten.

- Än så länge är det toppen och då överdriver jag inte heller, börjar jag. Jag har alltid velat flyttat för att bo i England och London är nog en av mina favorit städer här i UK. Nina är hur trevlig som helst, justja det är min... vad ska man säger handledare, jag har fått ett eget kontor, börjat på min artikel och sen bor jag ju hos er och det är en stor bonus. Ni vet nog inte hur många gånger jag och Em har fangirlar över er.

Oops det sista skulle jag nog inte ha sagt högt, men men han vet redan att jag är ett fan på sätt och vis. Jag sätter händer framför ögonen i ett försök att glömma bort och gömma mig för det pinsamma erkännandet, men han skrattar bara åt mig efter att jag har berättat om min och Em's fangirl moment. Jag tror nog att under den här veckan, oj jag har bott hos dem i en vecka känns mer som en månad, så har nog fangirl-delen av mig avtagit med råge om man ser till 5 Seconds Of Summer. Jag tar sedan bort händerna från ansiktet eftersom jag inser hur löjligt det igentligen är och skrattar med han istället.