The Angel From My Nightmare (5sos)

Kapitel 8

När vi kommer in i studion vänds allas
blickar mot mig och Calum. Resten av killarna står där och små ler mot oss, men jag har ingen aning varför och för mig känns det lite obekvämt. Jag går bort till soffan och krypper upp i ena hörnet medans Calum går bort till killarna, som ser oroliga ut. De står i en lite klump och tittar bort emellan åt mitt håll och det är nog nu som hansäger till de andra varför jag mår så dåligt. Jag är faktiskt lättad över att inte behöva säga till dem, inte för att det är någon big deal men jag mår just nu alldeles för dåligt och är inte på det bästa humöret för den delen heller. Medans de spelar in i studion och kommer på med flera andra ideér sitter jag här ensam uppkrupen och försöker få tankarna på något annat än hur jag mår. Det är inte lätt men med mina hörlurar som jag tidigare hade tagit fram och med svag musik går det ann att sitta här inne. Luften är fortfarande såpass kvav att jag måste dricka vatten emellanåt men det är dugligt. Efter en halvtimme av att legat ner i soffan, suttit skräddare och med knänan upp till bröstet börjar det bli lite lång tråkigt. Det värsta är nog att jag inte kan läsa med huvudevärk men av någon konstig anledning går det att lyssna på musik. Deras manager ropar ut till Michael och Ashton som är inne och sjunger i båset att de tar fem minuters paus. De är nu påväg mot mig och jag kryper upp i hörnet av soffan igen samtidgit som jag tar ut hörlurarna. Eftersom Luke och Calum redan var här ute kommer de till mig först och de sätter sig bredvid mig i soffan. Micheal och Ashton sätter sig mitt emot oss i fotöljerna.

- Mår du bättre Cate? frågar Ashton när han äntligen har suttit sig ner.

- Inte direkt men det är inget ni behöver oroa er om jag klara mig själv så bra så, svara jag med ett svagt leénde.

De är så himla gulliga som verkligen bryr sig och allt om mig redan efter knappt två dagar. Jag måste väl erkänna de är väldigt enkla att prata och lära sig att tycka om, även om du inte är ett fan som jag. Om jag ser tillbaka på de få timmar vi har haft tillsammans känns det mer som om de är vanliga killar som jobbar med musik än några kändisar och jag har inte fangirlat mentalt en ända gång, vilket jag tror att de tycker är skönt samtidigt som jag också gör det. Calum som sitter närmast lägger armen runt mig och kramar om mig lätt innan han släpper och säger:

- Såklart vi bryr oss om dig även fast vi känt varandra i några dagar.

- Absolut det är bara att du säger till oss om du behöver något, vi ställer alltid upp, inflikar Micheal och ler mot mig.

Deras paus är snabbt slut och de går sedan bort igen för att finslipa på en av deras låtar som heter Don't Stop, tror jag. Det bli ganska kallt här inne eftersom jag bara har kjol och en stickad tröja på mig, smidigt vänder jag mig om och hittar en gosig liten filt som jag virar kring mina ben och överkropp. Kudden som låg bakom min rygg tidigare lägger jag på armstödet och lutar sedan huvudet mot den och sätter tillbaka hörlurarna i öronen. Jag är ganska matt och hängig i både huvudet och kropp och låter mig själv att blunda för en liten stund.

~~~

- Ska vi verkligen väcka henne Ashton? Vi är ju inte ens klara här och bussen går inte förens om tjugo minuter, viskar Calum antagligen till de andra killarna.

De tror nog inte att jag hör dem men hah där har dem fel. Om jag minns rätt somnade jag för kanske en halvtimme sedan men nu känner jag hur min mage kurrar och jag tror nog att klockan har hunnit dragit iväg lite mer. Nästa sak som händer är att jag känner en hand om min ena axel och någon som skakar om den lätt. Det är bäst att jag öppnar ögonen nu men jag vill så gärna fortsätta ligga här där det är varmt och vila en stund till. I det ögonblicket jag slår upp ögonen finner jag fyra killar som står böjda över mig med nyfikna blickar och jag ser Micheal som står med hans mobil framme och ett smått flin sprider sig över ansiktet när jag sätter mig upp i soffan.

Sekunden som jag försöker ställa mig upp snurrar hela rummet. Jag skulle ha tappat balansen om det inte vore för Calum som tog tag i min arm och hjälpte mig att räta upp mig igen. Han släpper taget om mig när jag står på stadiga ben och jag ger ett leénde som svar för jag vet inte om jag orkar prata just nu när jag är nyvaken.

- Ehm vi ville bara säga att klockan är snart halv fem och bussen går om tjugo minuter, säger Ashton och tittar sig omkring som om de andra skulle förtsätta med att säga något men ingen gör det.

De hjälper deras manager, de andra som tidigare varit här inne är nu borta, att plocka ihop resten av sakerna som inte är iordning ställda innan vi tillsammans går ut i den friska luften. Väl ute mår jag lite bättre och illamåendet har gått bort, vilket är väldigt skönt för vi ska snart äta igen och jag skulle verkligen inte ha kunnat ätit om jag mådde illa nu.

Bussen hem går fortare än förväntat och som kvällsmat betäller vi pizza. Eftersom jag inte mår toppen låter jag mig också att köpa en pizza även fast jag vet att imorgon måste jag leta upp ett gym för att bränna bort det fett som jag äter nu ikväll.

När pizzan kommer är alla fem superhungriga och vi sätter oss uppe i vardagsrummet eftersom det skulle bara bli trångt om vi satt i köket. Jag och Luke hjälps åt med att bära upp bestick och dricka, själv dricker jag vatten men kommer säkert ge efter med att inte dricka dricka ikväll. Väl uppe och när alla sitter ner, eftersom vi fick gå i omgångar, hugger vi in på våra pizzor. Jag och Luke köpte Hawaii medans Ashton och Calum köpte Margarita och Micheal en klassisk kebabpizza. Tv'n är på, igen, men den här gången är det en film som går och om jag inte minns fel heter den Notting Hill och den är en gammal klassiker. Jag älskar verkligen den där killen som har dykarglasögon på sig och är allmänt knäpp om ni vet vem jag menar.

- Vad heter han nu igen? frågar jag rakt ut och tittar bak på killarna men alla skakar bara på huvudet och återgår sedan till att äta sina pizzor.

Aja jag kommer säkert att komma på hans namn under filmens gång. Den har inte kommit till min favorit scen än som är när killen , han som har huvudrollen, försöker hoppa över ett högt staket men halkar, det blir lite pinsamt och han då säger han '' Oopsy daisy '' vilket är ett gammalt uttryck. Den scenen är för gullig.

När alla har ätit färdigt sätter vi oss och tittar klart på filmen. Klockan har nästan hunnit bli åtta innan den är slut. Vi hjälps åt att bära ner skräpet och går sedan tillbaka upp igen. Alla sitter på sina mobiler och kollar antagligen twitter, även jag och såklart läser jag några fanfics på wattpad. Min telefon plingar och jag får upp en tweet av deras badnkonto. Det är en bild på mig från tidigare idag när jag sov i studion med texten " sleeping beauty". Självklart är jag inte taggad men det gör mig inget, vill verkligen intte få har från deras fans. Åh nej, jag hade totalt glömt bort att stänga av notisen på twitter och jag känner hur mina kinder börjar blossa upp. Tur att det har blivit ganska mörkt ute så jag tror inte att de kommer att märka något.

- Ojdå! säger jag och försäker skratta bort det pinsamma lite.

- Det var twitter va? säger Ashton och skratta också. Jag svara '' ja '' och det slutar med att alla fyra sedan följer mig och jag stänger också av notiser från dem och deras bankonto.

- Kan vi inte se på en till film? föreslår jag efter en stund. Jag blir verkligen trött av att stirra på en telefon hela tiden och hade inte tänkt att gå och sova inom snar framtid.

- Jo visst men jag får bestämma film då, säger Micheal som hoppar ner från soffan med ett flin på läpparna och sätter i en film.

Killarna gör plats för mig i soffan och jag hamnar mellan Luke och Calum. Filmen Micheal hade sattit på börjar och Tip toe från Insidious börjar spelas. Nej jag hatar verkligen skräckfilmer! När jag sist tittade på en skräckfilm var på gymnasiet då tvingade Em och hennes förra pojkvän mig att se den här filmer. Det var rena mardrömmen och nu måste jag göra om det. Jag kurar ihop mig och gör mig mentalt förberädd på alla de gångerna jag antagligen kommer att hoppa tio meter upp i luften eller skrika högt som en gris.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så vad tyckte ni om kapitlet då? Var det bra eller? Tänkte bara säg att jag kommer inte lägga upp nästa kapitel förens den här har nått tio röster, det klara ni va ;)

// N