The Angel From My Nightmare (5sos)

Kapitel 13

Jag säger till Calum att han kan gå upp innan mig för att jag måste läsa klart kapitlet jag just håller på med. Lite nördigt kanske men om man är mitt i eller i slutet av ett kapitel och verkligen älskar böcker, som jag gör, så är det ett måste. Eftersom jag läser hyfsat snabbt tar det inte mer än tio minuter att läsa klart och jag går sedan upp till Calum och resten av bandet.

När jag kommer upp verkar det som om ingen lägger märket eller noterat att jag är här för allas ögon är koncetrerade på TV'n. Mycket riktigt de spelar Fifa och att dömma av matchställen spelarna bär är det Barcelona mot Bayern München. Jag kan inte mycket om fotboll men jag har inte heller levt under en sten alla år av mitt liv, lite allmänbildning ska man ha. Jag slår mig ner bredvid Calum som sitter på kanten av soffan och lutar mig bakåt för att också titta på matchen, förhoppningvis lär jag mig hur man spelar det här. Bollen flyger fram och tillbaka mellan spelarna för fort för att jag ska kunna förstår hur det går till. Jag inser ganska snabbt att det inte är någon ide att försökar

lära mig det här på egen hand. Istället för att återvända ner igen till mitt rum sitter jag där tyst och tittar på matchen som börjar bli lite spännande med fem minuter kvar och det ligger lika mellan Micheal ( Barcelona ) 2 - 2 Calum ( Bayern München ). Calum gör mål i sista sekunden och jag slänger upp ena armen i luften och skriker << Whohoo >> en aning för entusiastisk. Först då tittar alla på mig och deras blickar säger mig att de inte förväntade sig den här reaktionen av mig.

- Okej jag drogs in i spelet lite kanske, försöker jag bortförklara. Som svar skakar de bara på huvudet och skrattar åt mig.

- Är du på för nästa match Ash? frågar Micheal.

- Du vet att jag inte spelar, det är inte ens intressant att se på er när ni spelar. Cate du vill väl spela? svara Ashton som tittar på mig och de andras ögon vänds mot mig återigen.

- Uhm... jag kan inte heller spela, säger jag men innan jag har hunnit pratat klar avbryter Calum och säger << Jag kan hjälpa dig, det är lätt >>med ett leénde.

Han ger mig kontrollen och flyttar sig närmare mig för att visa vad de olika knapparna betyder. Efter att ha förklarat grunderna sätter Micheal på spelet och jag fick vara ett litet lag från England, inte för jag har något emot dem men jag hade hellre varit Bayern av en konstig anledning. Till en början går det överraskande bra för mig men sedan märker jag att Micheal höll tillbaka för helt plötsligt gör han två mål på mindre än tio minuter och jag har inte gjort ett enda.

- Men hallåå? Vad var det där? Men vad hände nu då? säger jag i en ledsen ton när han gör sitt fjärde mål och det var nu halvlek.

- Här jag hjälper dig, okej? säger Calum när andra halvleken ska börja.

Han sätter sig tätt intill mig och lägger ena armen runt mig och håller i kontrollerna över mina händer. Ja om ni undrar så ser det ut som i de där cheesya bilderna när killen håller om tjej och försöker lära henne spela videospel. Jag är inget stort fan av romatik och allt gullepluttigthet som ni märker. Om jag ska vara ärlig har jag inte sett klart en enda romatisk film på ett år. Jag somnar alltid när det är en halvtimmer eller tjugo minuter kvar av filmen, dem är bara för långtråkigt. Alla vet ju också att killen får tjejen och det är alltid ett happy ever after. Tillbaka till nuet då. Inne i andra halvlek har jag gjord fyra mål när det är en kvart kvar. I självavärket var det nog mycket tacka vare Calum som styr nästan hela tiden. När han i slutet av matchen släpper taget om mina händer gör jag mitt femte mål, helt själv måste jag också tillläga, far jag upp ur soffan för jag vann. Jag vann första gången jag spela Fifa mot Micheal, med ett turmål antagligen, men det spela ingen roll för JAG VANN. Jag hoppar upp och runt medans jag ropar och skriker av lycka med ett skratt bort emellanåt. När jag har lugnat mig en aning landar jag i soffan igen bredvid Calum och slår armarna runt honom och kramar han hårt.