Helgen har gått fort som vinden och jag är redan på väg till jobbet för att plocka fram och redovisa mina ideér för mitt projekt jag ska göra för Elle UK. Jag vet med mig att jag borde vara överlycklig inför dagen till komma, men jag kan inte hjälpa det att tankarna ständigt handlar om Calum och deras turne vilket gör mig väldigt väldigt ledsen. The struggle of having a boyfriend in a band.
Idag måste jag nästan tvinga mig att hålla mina tankar bort från Calum och humöret uppe. Det kommer att bli en kamp under dagen som förhoppningsvis blir allt lättare med Nina i kontoret bredvis mig så att jag slipper stressa denna bit till jobbet varje dag. Smärtan i foten har inte minskat ett ända dugg och jag måste påminna mig själv senare att ta ett till par smärtlindrande taletter om jag ska står med dagen. Som tur är använde jag faktiskt hjärnan denna morgon och tog mina träningsskor från Nike, vilket jag inser nu kan ha varit ett av de bättre dragen jag har gjort.
Jag kliver in på mitt kontor med en kaffemugg i ena handen och min kalender i andra handen. Ihop om att mitt humör efter hur denna morgon utspelat sig. Troligen kommer Nina att hoppa fram i dörren med ett stort smile och göra dagen mycket bättre. Förhoppningsvis, eller va vad säger jag, det är nästan garanterat att hon kommer någon gång under dagen.
Jag hinner knappt börja att sortera alla mina ideér som jag har till detta projekt innan jag till min förvåning ser min chef stå i dörröppningen med ett leénde.
- Hej, jag tänkte bara kika in och se hur det går för dig, säger hon vänligt och forstätter sedan << Har du fått fram en plan än? >>
Woops, det var den frågan som ja absolut inte ville få vid detta tillfälle.
- Ehm... nej, men jag jobbar på det, svarar jag osäkert.
Istället för att hon ser oroad ut, vilket jag trodde att hon skulle göra efter mitt svar, så ler hon bara och det får mig istället att bli väldigt oroad.
- Bra! För jag har ett förslag till dig, säger hon och gör en paus för att se min reaktion. << Jag har nämligen ordna upp så att du får följa med ett band på deras turne. Du ska beskriva hur det är att leva med ett band i en turnebuss och fara och flänga över diverse städer och länder.
Wow. Wow det är nog det ända jag kan säga. Hela kroppen går igenom ett lyckorus och jag kan inte göra annat än att le, men sen kommer tankarna tillbaka om Calum och deras turne som om bara en vecka börjar. Oddsen för att jag kommer att stöta på dem när både jag och han är på varsin turne utspridda över världen får mig att bli väldigt nerstämd.
-Åh okej, svara jag och jag märker direkt att hon har hört min besvikelse i rösten.
- Catelyn jag har inte ens sagt vilket band du ska åka med, men vill du inte höra det så? säger hon och drar up på det sista ordet. Jag vet med mig att hon och försöker muntra upp mig.
Jag ler lite half, inte på humör för att ens fejka ett äkta leénde.
- 5 Seconds Of Summer! säger hon out of the blue.
Mitt halv taskiga leénde går på stört ut till ett jättestort, alldeles för stort leénde.
- Du menar... du säger alltså att jag ska åka med 5 Seconds Of Summer på deras turne? säger jag jättefärvånat , hur kunde jag inte ha tänkt på dem.
- Ja såklart. Jag trodde faktiskt att du skulle tycka om ideén men om du inte vill så... svara hon och ja hör sarkasmen tydligt i hennes röst.
Jag svarar henne att jag såklart vill och sedan sätter hon sig ner för att berätta om det mer i detalj.
~ ~ ~
YOU ARE READING
The Angel From My Nightmare (5sos)
FanfictionDen här Fan Fictionen handlar om mig, Catelyn Rhodes. Jag har precis gått ut gymnasiet och det har varit ett helvete det sista året med alla projekt och jobb plus att jag hela tiden vill umgås med mina kompisar också. Min kusin, Lauren och jag ska s...