The Angel From My Nightmare (5sos)

Kapitel 10

Måndagen kommer snabbt och jag är uppe med tuppen för att hinna göra mig iordning. På min första dag som en journalist för Elle måste jag verkligen se perfekt ut och vara väl förberedd på alla möjliga frågor som de kan tänkas ställa. Väckarklockan ringde för en halvtimme sen och på den här tiden har jag både hunnit duschat och fönat håret tills det blev torrt. Jag pluggar i plattången och går mot garderoben medans jag väntar på att den ska bli varm nog för användning. Kläderna far omkring när jag försöker hitta den perfekta outfiten för dagen. Det slutar med ett par vita jeans, ett vitt linne med rosa och röda blommor och ett par klassiska svarta pumps. Som smycken tog jag några svarta armband med vita pärlor i och mitt halsband som jag använder ungeför 90% av min vakna tid. Innan jag börjat med att platta håret sprayar jag i värmeskydd. Ända sedan jag börjat använda värmeskydd har jag inte behövt klippa mig lika ofta, håret blir glansigt och knappt några kluvna toppar. Jag önskar att något hade introducerat mig för värmeskydd mycket tidigare.

När jag väl är klar med håret mixat jag ihop en green energyboost-smoothie som jag kan ta med på bussen in till city. Smoothien består av spenat, gurka, selleri och kokosvatten för att få den flytande. Jag vet att selleri och gurka kanske inte är de vanligaste ingredienserna i en smoothie men de innehåller myckey vitaminer och mineraler som gör en väldigt pigg på morgon, såg faktiskt det i ett tidigare nummer av Elle UK. Bussresan tar sin lilla tid och den är tilltäcklig för att jag ska hinna tänka på allt som kan gå fel idag. Tänk om jag missar buss-stoppet, jag kanske glömmer bort att prata på engelska eller ännu värre vad händer om min engelska är förjävlig rent ut sagt och att jag inte kan göra mig förståd. Skulle de avskeda mig då? Och vad händer om jag inte passar in, jag kanske är aldeles för ung och omogen? Tankarna far omkring och inna jag vet ordet av så är nästa stopp där jag ska gå av. Eftersom det är en bit att gå från busshållsplaten tittar jag mig lmkring och försöker ta in atmosfären som är här för hitills har jag bara passerat massa stor och kända företag och jag tänker inte ens näman dem vid namn. Säger så här, allt som har med modebranschen ligger i de här kvarteren.

Inne i deras lobby är det fräscht med ljusa färger, för en gångs skull är det inte vitt överallt. Det höga skrivborde som står i mitten av rummet har en mjuk ljusgul färg, ungeför en blandning av smörblommegul och citronfjärilsgul. Det står gröna höga växter längs glas fönstrerna direkt när man kommer inte och det luktar inte alla unket utan en svag doft av lime/citron. För mig är den hör lobbyn rena drömstället, den som hat designat det här måste vara ung och väldigt kreativ för att inte bara ha vitt vitt vitt på hela stället. Jag hälsar på hon bakom disken och säger till mig att ta hissen till tredje våningen för att sedan vänta på Catharine Wilkes.

Catherine Wilkes visar mig lite runt på den våningen jag ska vara på och berättar vad det håller på med inför nästa nummer, som jag tyvärr inte hinner med att arbeta med. Istället får jag börja som en assistent till en av huvudjournalisterna på Elle UK. Catherine informerar mig också om att direkt efter att nummer 15, det nummret av Elle som de jobbar på nu, är ute kommer migg kontor vara klart till mig. Först trodde jag att det hade varit något sarkastisktskämt men hon var fullt allvarlig. Nyheten om att få ett eget kontor fick mig känna speciell på något sätt, det låter kanske lite löjligt men faktiskt lite. Det är inte varje dag en svensktjej som precis slutat på gymnasiet får jobb som journalist på Elle UK och dessutom ett eget kontor. När jag kom hit imorse hade jag bara förväntat mig ett slitet skrivbord inträngt i ett hörn.

Under lunchen får jag frågan om jag vill hänga med ut med hon jag är assistent till, som heter Nina Jones, och några andar som är mina nyblivna kollegor.Det slutar med att vi hamnar på Nandos några gator bort och hinner knappt tillbaka till kontoret i tid, men på något sätt halv sprang vi tillbaka. Låt mig påminna er om att de flesta av oss hade skor med klackar på och det kan itne har varit någon fin syn att se oss där komma fram. Jag hade antagligen stått och garvat men det är ju bara jag som har en väldigt konstig humor. Resten av dagen går fort framåt och jag sitter hela tiden vid sidan av Nina som redigerar massa olika foton de hade tagit, som sedan ska vara på framsidan av detta nummer. Dock får inte jag göra så mycket men hin berättar om allt och alla som hon har jobbat med och vid slutet av dagen, strax innan jag ska sluta säger hon lite snabt hur de brukar lägga upp arbetet med det kommande nummret och hon informerar mig även att när jag får mitt eget kontor kommer jag att få ett uppdrag direket. Det uppdraget innebär att jag kommer få berätta hela min livshistoria, om hur jag hamnade på jouristlinjen i Stockholm, hur det är att börja som praktikant och sedan jobba sig upp i ett företag, att det är viktigt att få ett värde på pengar och hur det är möjligt såsom jag har gjort ett äventyr genom att flytta till ett annat land och leva ut mina drömmar. Jag hittar snabbt tillbaka till busshållsstationen nu när jag har stigit av och på ett antal gånger. Bussresan går fortare än förväntat och mina tankar vandrar hela tiden tillbaka och spelar upp dagenshändelser på jobbet. Nu när jag tänker efter har det varit nästan en perfekt dag för att börja på ett nytt jobb och för det så ska jag ut och springa för också lära mig att känna igen kvatert jag bor i. Ända sedan jag har kommit hit har jag bara varit antingen inne i stan eller inlåst i huset.

Jag hoppar in i träningskläderna och är ute pp nolltid för att springa.

• • •

När jag väl har kommit tillbaka känner jag mig fullt redo för en härlig dusch. Eftersom jag kan vara smart vissa studer så fick jag med en liten nycket i fickan av byxorna och i samma sekund som jag öppna dörren träffas jag av en sval vid. " yess" tänkter jag när det slår mig att jag hade glömt att stänga av airconditionern tidigare idag. Killaran var inte tillbaka än och skulle nog inte komma hem förens sent i kväll heller. De hade nämnligen en co-writer i studion idag som var ifrån USA, tror jag, som flyger hem imorgon igen. Klockan blir nästan halv sju innan jag är klar med maten, vilket blev en omelett med brockolli,gurka och tomat inrullad i den. Det är så himla gott med omelett och andra maträtter som innehåller nästan bara ägg såsom bananpannkaka och äggröra.

Dagen har varit väldigt lång så jag bestämmer mig för att lägga mig tidigt och läsa i boken som jag började på i planet när jag åkte hit. Efter att jag hat gjort mig iordning för läggdags tar jag fram läsglasögonen, jag vet ni tror nog nu att jag antingen har synfel eller har blivit gammal men nej det är bara skönt att de gör bokstäverna skarpare i boken, och dyker direkt in i The maze runner.

- Gaaaah!!

Jag vaknar upp direkt och blir livrädd. Vad sjutton är det som händer? Är det en tjuv här? Kommer jag verkligen vara ensam när jag dör av att det är en mördare inne i mitt hus?

- Är du dum på något vis Ash? vrålar Luke utefrån och jag blir genast mycket mer avslappnad när jag märker att det bara är killarna som har kommit tillbaka. Jag hoppar ur sängen, jag måste ha somnat medan jag läste för lampan är fortfarande tänd. Dörren öppnar jag med ett ryck och hör hur de drar efter andan när jag kommer ut till hallen.

- Vad håller ni på med? Det är ju mitt i natte, säger jag sömnigt.

- Du skojar med mig ni va Cate? Klockan är bara halv tio, svara Ash mig och tittt upo mot mitt hår som antagligen ser ut som ett kråkbo.

- Sluta titta på mitt kråkbo du skrämmer nog fågelungarna som bor där, säger jag sarkastiskt till han och Micheal och Cal försöker dölja sitt skratt.

- Sorry Cate men vi hörs imorgon när du är på bättre humör, säger Calum till mig och blinckar med ena öga. Det sista inbillar jag mig nog men struntar i det och går med trötta ben mot sovrummet igen.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Please forgive me guys!! Är jätteledsen men det är så himla mycket med skolan nu i slutet av terminen men jag SKA bli bättre på att hålla deadlinen på fredagar

// N