Du och jag föralltid ~ f.s

Kapitel 39

2 dagar senare:

Felixs perspektiv*

Nu har Alicia varit borta i snart två dagar, var är hon och var har hänt? Jag känner hur oroligheten börjar växa ännu mer för varje minut som går. Jag bestämmer mig för att smsa Oscar och Omar för att kolla om de vet nått och frågar om de kan komma hit. Det dröjde inte länge förens de han svara snabbt och skrev "kommer om 5 min". Dessa 5 minuterna var inte så långa och tillslut knackade det på dörren. Jag öppnar dörren och in kommer en flåsande Oscar och Omar. Vi sätter oss i soffan och börjar prata.

"Men Felix vad var det du såg henne sist då?" Frågar Oscar bekymrad.

"Ni vet när vi var påväg hem efter att vi varit på stranden så såg jag att hon hade gått in genom sin dörr till sig". Svarar jag.

Vi pratar en stund och tillslut ställer sig Omar upp och går direkt mot hallen. "Men varför sitter vi här, kom så letar vi" säger han och skyndar oss ut och går över till Alicias hus.

Alicias perspektiv*

Allt är svart, var är jag egentligen? Vad är det som händer? Försiktigt öppnar jag ögonen och kollar ner och ser att jag sitter på en stol fastbunden och känner att det sitter en tejpbit fastklistrad på min mun. Jag blickar runt i rummet och ser att jag verkar vara i någon sorts jordkälla eller liknande. Det är kallt och känner hur ont jag har i kroppen. En dörr öppnas hastigt och in kommer det en person som jag inte kan se vem det är, men lång är personen. Skulle gissa på att det är en kille med tanke på hur personen går och verkar se ut i hållningen osv. "Han" går fram till mig och det första jag får är en bitch slap (käftsmäll) i ansiktet. Smärtan jag får på kinden gör fruktansvärt ont och jag känner hur tårarna börjar leta sig fram. Han skrattar till och går runt mig:

"Alicia Alicia, lilla vän" Säger han och tar fram en kniv ur bakfickan. "Detta förtjänar du ditt lilla äckel" Säger han med ett flin och drar den mot min kind. Jag känner hur blodet kommer ut och hur smärtan tar över allt. Nu kan jag inte hålla tårarna inne längre. När han dragit sin kniv flinar han igen och slår till mig i magen så jag hukar mig fram och gråter. Killen skrattar och säger "rätt åt dig" samtidigt som han går därifrån och stänger dörren. Allt börjar kännas suddigt och det blir tillslut svart.

Oscars perspektiv*

Nu har vi letat i snart 5 timmar och ännu har vi inte hittat Alicia och inga spår av henne heller. Jag ser hur Felix blir oroligare för varje ställe vi letar efter och jag lägger min hand på hans axel och kollar på honom:

"Allt kommer att ordna sig, vi ska hitta henne". säger jag och Felix får en tår men torkar snabbt bort den och nickar som svar. Tillslut bestämmer vi oss för vänta med letandet och går istället hem till Felix. Han tar upp sina nycklar och sätter in i nyckellåset och vrider om nyckeln. Vi går in och tar av oss skorna och går sedan till vardagsrummet och sätter oss i soffan. Allt känns mörkt och tråkigt. "Ingen dag är den andra sig lik" brukar man säga, men tro mig, med dessa dagar så är det de nu när Alicia är borta. Dagarna är samma hela tiden. Det brukar vara hon som mest livar upp stämningen och hon får alltid Felix att bli glad och oss med, men nu sitter han tyst och blicken är helt tom. Han har inte sagt ett ljud sen vi kom in genom dörren och knappt när vi var ute och letade heller. Felix har uppe sin mobil och kollar igen bilder på honom och Alicia när de kysser osv. En liten tår faller ner från hans kind och han torkar snabbt bort den. Att se Felix så här gör mig frustrerad och ledsen. Jag känner ilskan börjar stiga inom mig, detta ska inte behöva sluta så här!

Alicias perspektiv*

Jag hör någon öppna dörren som leder in till jordkällaren där jag är. Ögonen öppnas sakta och jag ser personen lite små suddigt. Det är samma person d.v.s mannen som var här innan som nu går fram till mig. Nu ser man klarare och ser att mannen flinar åt en. Han går runt mig och håller i sin kniv och ser ut att fundera på vad han ska göra med mig.

Felixs perspektiv*

Efter att ha suttit inne på sitt rum hela dagen och gråtit, bestämmer jag mig för att ta lite frisk luft för att försöka tänka lite på annat. Jag går ner för trappan från mitt rum och går till hallen för att ta på mig ytterkläderna. Sedan låser jag dörren och börjar traska iväg från mitt hus. På vägen tar jag upp mina hörlurar för att komma bort från allt. Jag sätter på de och sätter igång lite kygo. Det är hyfsat varmt och solen lyser fortfarande. Allt är så grönt ute, men i själva verket känns allt grått för mig. Ingenting är roligt längre. Allt jag bara får upp i huvudet nu är min fina Alicia som...!
Jag hinner inte tänka förens jag ser en person ligger på marken. Jag springer fram och personen som ligger på marken är....Alicia?!!

------------------------------------------------------

Hej alla fina läsare! Jag hoppas ni tyckte om kapitlet. Om ni gjorde det så får ni gärna rösta och kommentera, skulle verkligen uppskatta det. Tack för att ni läser min novell💗💗